En skiva ur arkivet (Del 14)

Den börjar med: ”Brwaaaaarrrrrrrrgh…grrrrrrrrrrrrr….fwrrrrr…I do that rather well…don´t you think?”. Den avslutas med: ”BOOM!….that’s it…go ahead and run, run home and cry to mama!” Mellan detta: en dryg halvtimme av kanadensisk dödsslakt av grymmaste slag.

None So Vile

Självklart är det None So Vile av mästarna Cryptopsy jag pratar om, en av världens bästa Death Metal-skivor genom alla tider. Och en av få skivor jag äger som har den där unika egenskapen att har man en gång dragit igång den så MÅSTE man lyssna igenom hela. För precis så fenomenal är den här skivan. Från inledande frenesin i Crown of Horns via übermäktiga Graves of the Fathers och Phobophile till avslutande smockan Orgiastic Disembowelment. Det är liksom helt fantastiskt bra hela skivan igenom. Lord Worms förvridna och helt unika dödsvrålande, Flo Mouniers sinnessjuka trumspel, Jon Levasseurs solförmörkande gitarrgymnastik och Eric Langlois kaloristinna baslir. Som en stor jävla schaktmaskin. En schaktmaskin som drivs av 20 jetmotorer från Viggen och har 12 Miniguns på schaktbladet. Och som sprutar ut lava istället för avgaser. Ja…ni förstår nog vart jag vill komma…det här är sjukt jävla bra. 10/10 i betyg.

Tack snälla Cryptopsy

Idag släpptes Cryptopsys nya, självbetitlade, album och eftersom jag förbokat ett fysiskt exemplar av skivan så fick jag en kod så att jag kunde ladda ner en FLAC-version av skivan. Så snälla är grabbarna i Cryptopsy minsann. Och ta mig tusan, det verkar som om kanadickerna är på rätt spår igen, precis som jag hoppades och förväntade mig efter att ha hört dom två förhandsspåren. Kanske så är musiken lite mer melodisk än bandets tidigare skivor men annars så hade den här skivan kunnat komma ut efter And then you’ll beg och allt hade varit som vanligt. Men samtidigt som detta är en bra skiva så är den också ett bevis på hur lågt bandet sjönk med skivorna One was not och The unspoken king, och hur beroende gruppen är av återvändande gitarristen Jon Levasseur.

Nej, nu är det fortsatt lyssning som gäller och vem vet, kanske hittar skivan in på min topp 10 när året är slut?

Hårda men samtidigt snälla grabbar.