Bäst musik 2016

Ser man på. Ännu ett år är på väg att ta slut vilket ju betyder att det är dags att damma av den gamla trotjänaren topp-10-listan och presentera de skivor som just jag tycker har varit bäst. Precis som förra året så anser jag att det har varit ett riktigt bra år för hård musik och jag har nog köpt fler skivor i år än vad jag gjort på väldigt länge. Jag har även haft mer tid och ro att sitta och verkligen lyssna på musik vilket jag tycker är väldans trevligt. Ingen skiva har dock varit sådär solklart bäst, vilket har varit fallet tidigare år när t.ex. Symphony X och Tribulation har tagit hem titeln, utan det har i år varit mer jämnt skägg.

Men innan det är dags att sätta tänderna i årets topp-10 så mjukstartar vi med lite annat smått och gott från 2016.

Årets EP: Cadaveric FumesDimensions Obscure. En varierad och intressant liten EP med ett band som jag kommer att hålla ögonen på i fortsättningen.

Årets demo: MalignerDemon och Sources/t. Delad seger här eftersom dessa två är de enda demos jag lyssnat på under året och båda är riktigt jäkla bra, om än ganska olika.

Årets Göteborgare: ArmoryWorld Peace…Cosmic War. Spejsad Speed-Metal från Hising-Island. Opolerat och rått, precis som en debutskiva skall vara.

Årets besvikelse: Dream TheaterThe Astonishing. Brutalt kompetent musicerande på en alldeles för mastig dubbelskiva som jag snabbt tappade intresset för. Bättre lycka nästa gång Herr Petrucci och gänget.

Årets ”man lever på hoppet”: OpethSorceress. Första smakprovet var ganska lovande men efter att Opeth släppt ytterligare låtar för förhandslyssning så förstod jag tämligen omgående att gruppen fastnat allt djupare i tråk-prog-träsket och allt hopp var ute.

Årets omslag: In MourningAfterglow. Jag kan inte påstå att jag lyssnat så jättemycket på själva skivan men omslagets fyrtorn omringat av en brun/orange storm är fortfarande lika vackert.

Årets återkomst: Dark TranquillityAtoma. Kanske ingen återkomst i ordets rätta bemärkelse utan mer för mig personligen, då jag tappade intresset för gruppen strax efter de släppte Projector 1999. Riktigt starkt album (med två toppenbonusspår på deluxe-utgåvan).

Årets upptäckt: Archgoat. Köpte deras senaste skiva The Apocalyptic Triumphator (2015) efter att ha läst mycket gott om både den och gruppen. Och Satan vilket grymme-mangel dessa ockulta finnar prånglar ut! Har snurrat extremt mycket under året.

Då så. Nu var det då äntligen dags för huvudnumret och vi börjar på plats 10 och arbetar oss stadigt upp mot Årets bästa skiva 2016.

10. Grand MagusSword Songs. Ännu en arbetsinsats från Sveriges egna Manowar. Långt ifrån deras bästa men fortfarande bra nog för min topp 10.

9.  Blood Incantation –  Starspawn. Lång EP eller kort fullängdare? Äh, Blood Incantation manglar ju fram skitskön rymd-döds så vem bryr sig? Det räcker ju så bra så.

8. VredehammerViolator. Det tog några försök men tillslut så ville det sig för Vredehammer och de levererade sin klart bästa skiva hittills.

7. HeavydeathIn Circles We Die. Långsamt, malande och framförallt TUNGT. Man må tycka vad man vill om deras namn men deras musik talar för sig självt.

6. StillaSkuggflock. Nordiskt avskalad Svartmetall. Inte lika direkt som fenomenala föregångaren Ensamhetens Andar men minst lika bra.

5. NordjevelNordjevel. Årets bästa melodiska Black Metal-pisk med en frenetisk Fredrik Widigs på trumpallen. Snabbt och välproducerat.

4. Hail Spirit NoirMayhem In Blue. Efterlängtad uppföljare från mina favorit-greker och även om det inte är riktigt lika bra som Oi Magoi så är jag grymt nöjd med vad de har presterat.

3. AnciientsVoice Of The Void. Anciients växlar upp efter sin ruggigt starka debutskiva och jag sticker ut hakan och säger att denna skiva är ännu bättre. Något mer svårtuggad kanske men hav tålamod ty detta är top-notch.

2. HakenAffinity. Det har inte blivit så värst mycket progressiva tongångar för mig i år men när Haken slår till igen efter suveräna The Mountain så är det bara buga sig inför dem och kapitulera. Så snyggt, så genomarbetat, så otroligt bra.

1. Chthe’ilistLe Dernier Crépuscule. Smack! Slog ner som en fulladdad blixt tidigt under året och jag fullkomligt älskade det så snart jag hört det atmosfäriska introt gå över i det brutala öppingsspåret Into The Vaults Of Ingurgitating Obscurity. En konstant lyssningpartner under våren och även om kärleken svalnat något sedan dess så blossar den upp så fort jag drar igång skivan. Årets bästa skiva 2016, inget snack.

kutilist

Så där ja. Då var året 2016 summerat och redo att läggas till arkivet. Ett riktigt bra år! Nu blickar vi med spänning fram emot 2017 och nya skivor med bland andra Immolation, The Great Old Ones och kanske Pain of Salvation (ska ju tydligen vara en återgång till tidigare tongångar). Vi hörs!

Annonser

Låt vinylen svarvas

Äntligen! Efter att ha legat i sin låda i knappt två veckor så fick då min Pro-Ject skivspelare äntligen ta plats på sin IKEA-bänk i hörnet av vardagsrummet. Inkopplingen var föredömligt enkel när man väl fått de nödvändiga kablarna levererade och de få inställningar som behövdes göras på själva spelaren var enkla (när väl poletten ramlade ner i alla fall). Efter det så var det bara att börja svarva vinyl för glatta livet. Premiärskiva blev Morbid Angels monumentala dödsopus Covenant på Full Dynamic Range-mastrad splattervinyl och det lät inte dumt alls. Bättre eller sämre än ett digitalt medium kanske någon frågar sig? Ungefär lika bra skulle jag vilja säga. Jag hörde inga markanta skillnader på Dave Vincents vrål eller Trey Azagthoths snirkliga solon. Det låter bra. Och jag är nöjd.

Detta tillskott i min musikanläggning tänkte jag nu skulle bli startskottet på en ny bloggserie. Inget storslaget på någon vis men en gång i veckan så tänkte jag skriva lite om en utvald skiva i min lilla samling under någon klämkäck rubrik i stil med Veckans Vinyl, Vinylhörnet eller Skivsnack. Tanken är att jag skall skriva lite om var jag köpt skivan, vad den kanske betytt för mig och liknande. Vi får se hur det artar sig.

Och en sista sak innan jag avslutar detta inlägg med lite bilder från kvällens skivspelar-installation: en av skivorna på bilderna är Chthe’ilists senaste skiva Le Dernier Crépuscule och det är en skiva jag anser vara den bästa hittills i år. Med skivan följde det med en kod för ett digitalt exemplar av skivan. Den koden har jag ingen nytta av så jag tänkte att den första som skriver något klämmigt i kommentarsfältet får den, helt jävla gratis. Trevlig Helg!

Pass opp! I morgon kommer Chthe’ilist

Nej ni missar väl inte att kanadensiska dödsmetallmonstret Chthe’ilist imorgon släpper sin skiva Le Dernier Crépuscule. Skivan ges ut via skivbolaget Profound Lore, som förra året gav oss Cruciamentums fantastiska Charnel Passages, så naturligtvis så är det asbra. Många verkar vilja jämföra Chthe’ilists musik med de finska pionjärerna Demilich och ja, jag är inte den som säger emot. Båda spelar en deformerad, skruvad och mörk form av dödsmetall som inte är det mest lättlyssnade i vår värld men som belönar den lyssnare som tar sig tid att verkligen sätta sig ner och hoppar ner i den musikaliska strömvirveln.

Ett givet köp anser jag och lättaste sättet att göra det är att besöka Profound Lores bandcampsida.