Vilken musik är bäst hittills år 2017?

Egentligen så är jag nog inte rätt människa att svara på det men jag skall i alla fall göra ett försök. Det är nämligen så att jag under årets första halva ganska exakt har lyssnat på 20 nya skivor ge och ta. Enligt mig inte särskilt många med tanke på otroligt mycket ny musik det har kommit i år och hur mycket jag har missat. Men jag gör som sagt ändå ett försök och ger er de 10 skivor jag tyckt har varit bäst hittills i år:

LornArrayed claws. Mörk, aggressiv svartmetall från Italien av alla ställen. Det första jag hört av gruppen som bildades redan 1999. Här blir det nog att leta sig bakåt i diskografin.

Tomb MoldPrimordial malignity. Riktigt bra grottmangel. Bokstavligt talat för det låter nästan som om skivan har blivit inspelad i en grotta, vilket jag bara ser som en fördel i det här fallet.

AzarathIn extremis. Polackerna är äntligen tillbaka och manglar lika hårt som vanligt. Inget nytt under solen men bra är det.

ImmolationAtonement. Det är Immolation. Det vill säga det är med automatik jävligt bra. Mer behöver inte sägas.

TehomThe merciless light. Hade inte hört något av gruppen innan men jag köpte av någon anledning skivan ändå. Och det är jag glad för för detta är kanonbra dödsmetall med en liten egen touch.

MordbrandWilt. Pålitligt old-school mangel från Värmland. Flikar in mycket snygga grejer i sina låtar och är väldigt underhållande att lyssna på.

Ascended DeadAbhorrent manifestation. Ännu mera primitivt grottstök. Och precis som i fallet med Tomb Mold så passar ljudet som handen i handsken till musiken.

Apocalypse OrchestraThe end is nigh. Här har vi en rolig överraskning. Långsam och tung Doom Metal med folk-influenser låter som något jag inte borde gå igång på men gruppens tunga låtar är hypnotiserande, vilket gör att man struntar i detaljer som lite sur sång ibland. Jävligt bra.

Power TripNightmare logic. Ös! Det är party hela kvällen lång när man lyssnar till Power Trip och deras senaste fullängdare. Fram med folkölen och ”thrasha som en maniac”!

VampireWith primeval force. Årets Tribulation heter Vampire och lirar hårdrocksdöds på allra bästa sätt. Det enda jag skulle kunna klaga på är väl att skivans omslag inte är så snyggt som man hade kunna hoppats på, annars är allt av allra högsta klass.

Placeringarna är inte i någon ordning och fältet kommer antagligen se väldigt annorlunda ut när året är slut. Det är också en hel del skivor som släppta under årets första hälft som jag har kvar att köpa som t.ex. Rikard Sjöbloms Gungfly, senaste plattan med Ayreon och och nya alstret med Dying Fetus. Med det höjer vi blicken mot den andra hälften av året och ser fram emot nya skivor med Accept, Portrait, Septic Flesh och Cannabis Corpse.

 

Annonser

Kolla in B.L. Metal Podcast

Om du vill få lite uppslag på ny intressant musik (och kanske även vad du skall undvika) så tycker jag att du skall låna ett höra till B.L. Metal Podcast. En svensk podd av och med en skön värmlänning (Björn Larsson of Mordbrand fame) som säger vad han tycker om det han hör. I det senaste avsnittet så tycker han bland annat till om finfina Lorn, som undertecknad tipsat om, och New Disorder som är…hur skall man uttrycka det…mindre bra. Check it out.

2014 – Episode 1: Det har börjat bra

Halva 2014 har passerat och det har ploppat upp listor på dom bästa skivorna hittills i år lite varstans på nätet. Och här på Flyg, Audio & Vision…SLICE kan vi ju inte vara sämre så jag hade tänkt att plocka ut mina tre absoluta favoriter och sedan nämna lite annat gött och trevligt som släppts under året.

Innan det börjar listas grupper så vill jag bara säga vilket bra år jag tycker att 2014 hittills har varit. Förra året var lite halvtrist med lite för få kanonskivor men i år…vilken skillnad! Näst intill allt jag köpt och lyssnat in mig på har varit väldigt bra och av hög kvalité. Visst finns det en del små besvikelser också men även dessa har ändå hållit en relativ hög nivå. Riktigt kul.

Nej men då så. Låt oss börja med dom tre skivor som jag tycker har varit bäst hittills i år:

SkogenI döden. Småländska Skogen har gjort en otroligt bra skiva fylld med välskriven och stämningsfull Black Metal. Jag har tidigare varit lite tveksamt inställd till gruppen och deras musik men något måste ha hänt för I döden har jag fallit handlöst för. Så vackert, så stämningsfullt och sååå bra. Black Metal på svenska blir antagligen inte bättre än såhär i år.

* KriegsmaschineEnemy of Man. Ännu mer Black Metal men av en helt annat sort än Skogen. Industriellt framställd ur ett bastant stycke polskt stål så visar Kriegsmaschine med all tydlighet hur Black Metal av den kallt mässande och apokalyptiska sorten skall framföras. Gav den här skivan 9/10 i betyg på Werock.se och det håller jag fast vid.

* Hail Spirit NoirOi Magoi. Skrev lite om den här skivan för ett tag sedan och gav även denna 9/10 betyg. Och ja, så bra är den helt enkelt. Det proggas loss något otroligt samtidigt som en grund av Black Metal och en satanisk stämning alltid är närvarande. Mycket mer än så finns inte att säga och behöver väl egentligen inte sägas heller. Oi Magoi!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det var topp 3 det. Och sedan då? Ja vart skall man börja? Det jag har hört under första halvan av 2014 har ju varit så sjukt bra. Det har (som vanligt) varit mycket dödsmetall som har spelats ur högtalarna och skivor värda att nämna är:

SoreptionEngineering the void, Misery IndexThe Killing Gods, Dead CongregationPromulgation of the fall, MordbrandImago, Ageless ObivionPenthos och VampireVampire.

Alla Death Metal men så väldigt olika och så väldigt bra. Dead Congregation tror jag definitivt kommer att ta en plats på min topp 10 i slutet av året men den behöver lite mer lyssning. Samma med Ageless Oblivion medan övriga är lite mer rätt på och har övertygat mig från första genomlyssningen.

Annat som rockat min värld är:

TriptykonMelana Chasmata, GazpachoDemon, TortorumKatabasis och NivlhelNivlhel.

Triptykon har varit en väldigt angenäm överraskning då jag tidigare avfärdat dom som något hippt som bara journalister tror att dom gillar men Melana Chasmata har satt mig på plats. Riktigt bra skiva som har stor potential att växa ytterligare.

Några riktiga besvikelser då? Nja, det finns faktiskt inte så många. Behemoths The Satanist är dock en utav dom. Inte en jättebesvikelse på något sätt och absolut inte dåligt men jag hade väntat mig något helt otroligt men fick ”bara” en skiva som var bra. Senaste Iced Earth var väl ingen höjdare den heller men där väntade jag mig å andra sidan något ganska ljummet och fick också det. Så på besvikelsefronten har det varit mycket lugnt i år måste jag säga.

Detta bådar ju mycket gott inför det kommande halvåret om det nu skulle fortsätta på det här viset. Och det hoppas jag verkligen att det gör.  Nu närmast så är det nya Origin som inväntas och som om allt stämmer kommer att köra över mig ännu en gång med sin kommande skiva Omnipresent. Men det hade även varit kul om det kunde komma lite bra progressiv metal för det har det varit väldigt lugnt med fram tills nu tycker jag.

Är det förresten något jag missat? Tips emottages gärna.

6:e Juni 2014

Idag är ingen vanlig dag utan det är Sveriges nationaldag. Och 70 år sedan invasionen av Normandie inleddes. Och undertecknad skall minsann dricka lite finöl i rikets näst största stad, något jag inte gjort på väldigt, väldigt länge. Alltså är 6:e juni en stor dag i mänsklighetens historia, både på stor och liten skala.

För att fira lirar vi naturligtvis lite väl vald musik. Gärna något som kommer från Sverige och väldigt gärna dödsmetall. Förra året så har jag för mig att det snurrade en hel del Demonical här hemma och det är ju aldrig fel. Men i år så får det allt bli lite Mordbrand och ett spår från färska skivan Imago. Detta Mordbrand som blivit något utav nya härskare på den värmländska dödsmetalltronen nu när legendariska Vomitory lade ner verksamheten förra året. Eller ja, tillsammans med Tribulation och Stench då förstås. Håll till godo och grattis Sverige.