Dödligt förfall

Mortal Decay är ett gäng jänkare vars dödsmetall har tilltalat mig sedan jag för första gången hörde deras andra fullängdare Forensic. Musiken i sig är väl i sig inte direkt originell, det är amerikansk Death Metal med allt vad det innebär: smattrande dubbelkaggar, guttural sång och texter om inälvor och avhuggna huvuden. Men på något sätt så sticker dom ändå ut lite grann tycker jag även om jag faktiskt har väldigt svårt att sätta fingret på exakt vad det är som gör att det är så. Jag tror att det är en summa av alla delar så att säga. Riffen är lite bättre än genomsnittet, musikerna lite flinkare och låtarna är mer minnesvärda jämfört med vad många konkurrenter spottar ut sig.

Som sagt så diggar jag verkligen skivan Forensic och även efterföljaren Cadaver Art, som släpptes 2005. Efter har det varit väldigt tyst från gruppen. Ända fram till slutet av förra året då skivan The Blueprint for Blood Spatter släpptes, något som jag MISSADE! Ack och ve, hur kunde detta ske? Jag vet inte, är fortfarande lite chockad,  men som tur är detta numera åtgärdat:

Blood Spatter

Och den är bra den här planen för blodstänk. Efter ett gäng genomlyssningar så rankar jag den kanske inte lika högt som varken Forensic och Cadaver Art men det är fortfarande sjukt bra och det är mycket möjligt, troligt t.o.m, att The Blueprint for Blood Spatter hade letat sig in på min lista över dom bästa skivorna 2013. Riffen sitter där dom skall, trummorna smattrar på så fint så och sången är precis rätt för sådan här musik. Tummen upp för Mortal Decay.