Halva musikåret har passerat

Och det vanliga året också. Tiden går fort när man har roligt. Och till skillnad mot förra året så känns det som om jag bitvis har haft en hel tid tid att lyssna på både ny och gammal musik. Precis som vanligt så är det en del plattor som köpts, lyssnats på någon enstaka gång och sedan hamnat i ”lyssna mer någon annan gång-högen” men samtidigt är det faktiskt ett överraskande stort gäng skivor som fått en riklig andel lyssning tilldelad sig. Och den där skivspelaren som inköptes i början av året har väl inte gått extremvarm direkt men jag känner ändå att den bidragit till ett stärkt musikintresse, för att inte säga samlarintresse. Kul.

Vad från första halvåret 2016 är då värt att nämna enligt mig? Ganska mycket faktiskt:

Halvårets Singel: SportlovAska. Visst är den mer kul än bra, men ändå bra. På riktigt. Svårt att förklara. Oavsett så är det skoj att de gamla lustigkurrarna släpper nytt.

Halvårets EP: Cadaveric FumesDimensions Obscure. Svårt val då även Gorguts och Gruesome släppt starka små godingar under våren men franska Cadaveric Fumes vinner med en noslängd.

Halvårets samlade verk: MordbrandHymns of the Rotten. Värmlänningarna samlar smått och gott från tidigare EPs, splittar och singlar vilket blir en mycket mustig gryta av stinkande död. Och ny skiva är också på gång. Smaskens.

Halvårets kärlek vid första lyssning: Chthe’ilistLe Dernier Crépuscule. Oj vad kär jag blev när denna dödskaramell slog ner tidigt i år. Nu har väl kärleken lagt sig något men rackarns vilken bra skiva det är.

Halvårets progressiva: HakenAffinity. Ännu en stark platta från Haken. Allt är otroligt skickligt, snyggt och gjort med känsla. Det är bara att applådera.

Halvårets Black Metal: NordjevelNordjevel. Nope. Varken Uada eller Hyperion rår riktigt på det svarta smisk som Nordjevel dundrar ut med sitt självbetitlade verk. Ge mig en uppföljare nu tack!

Halvårets Manowar: Grand MagusSword Songs. Ok då, den är inte lika bra som några av deras tidigare skivor men Grand Magus är alltid Grand Magus. Och ibland är det ju så förbenat gott med kött, potatis och brunsås.

Något mer? Ja det senaste med Ihsahn, Moonsorrow, Brutality, Wormed och Zhrine är bra. VredehammerVale of Pnath och Obscura sitter också som de ska. Oj så mycket bra musik och jag har garanterat glömt/missat hur mycket bra som helst. 2016 har börjat mycket bra helt enkelt, hoppas det håller i sig.

Vi avslutar med något mindre glatt.

Halvårets besvikelse: Dream TheaterThe Astonishing. Gäsp.Vad håller ni på med grabbar? Det var inte mycket kul jag hittade här under mitt spelunkande med ljus och lykta. Kanske borde jag ge skivan en ny chans någon gång men det blir inte snart, så mycket är säkert.

Annonser

10 album som jag återkommer till

Enligt Jarno borta på den del av Internet som går under namnet  A Fair Judgement så går det just nu runt ett ”meme” på Facebook där man ska lista 10 album man ofta återkommer till. Inget jag personligen har märkt av men säger Jarno att det är så så är det så och eftersom jag i likhet med honom tycker om listor så hoppar jag på tåget och listar 10 skivor som ofta spelas här hemma. Enda regeln är att endast en skiva per band får nämnas och det borde jag klara av.Så utan att ha tänkt igenom detta allt för mycket kommer här mina 10 val:

  1. Iron MaidenSeventh Son of a Seventh Son. Jag var aldrig ett fan av Iron Maiden under min uppväxt utan det är först på senare år jag verkligen börjat lyssna på Maiden på allvar. Och oftast är det Seventh Son som spelas.
  2. Cannabis CorpseTube of the Resinated. Ett band som är så jäkla kul att lyssna på. Deras dödsmetall har ett sådant skönt flyt och lekfullhet så det är bara att låta sig följa med in i dimman.
  3. Symphony XThe Divine Wings of Tragedy. En av mina all-time-favoriter som allt som oftast får speltid. En fröjd att lyssna på ett fantastiskt band när de var som allra bäst.
  4. RammsteinMutter. Jag var inte särskilt imponerad av Rammstein när de blev jättepopulära under mitten av 90-talet men med Mutter vann de över mig totalt. Kanonskiva.
  5. Jungle RotDead and Buried. Tung-gung-döds. Finns inte så mycket mer att säga än så.
  6. DanzigDanzig II: Lucifuge. Ännu mera tung-gung. Evil-Elvis med mannar rockar loss så det står härliga till och man själv nickar villigt med och önskar att man hade långt hår igen.
  7. The ForsakenTraces of the Past. Melodisk dödsmetall där framförallt den avslutande covern på Metallicas Blackened fått mycket speltid genom åren.
  8. UnleashedShadows in the Deep. Titelspåret och Onward Into Countless Battles rockar fett. Och de andra låtarna är inte så dumma de heller.
  9. RAMUnder Command. Att tre låtar från en split-EP med Portrait så ofta ljuder i vardagsrummet förvånar mig lite. Eller nä, det gör det inte för detta är skitbra. Dock så är ju detta inget album men det skiter jag i.
  10. Keep of KalessinThrough Times of War. Jag verkar vara ganska ensam om att tycka att detta är bandets bästa skiva men låtar som Den Siste Krig och Skygger Av Sorg talar för sig själva.

MegaProgMåndag

Hur mycket prog kan det bli en blöt och slaskig måndag som denna? Jo det kan bli jävligt mycket prog när dagens postleverans ser ut så här:

DSC_0020

Ni ser själva. Det blir ju nästan inte blir mer progressive än så här. Jag menar först så har vi ju inget mindre än Dream Theaters nya fläskiga dubbelskiva The Astonishing. Dryga två timmar(!)  av bombastisk konceptmusik där John Petrucci och gänget verkar haft allt annat än less is more som motto. Detta blir antingen en råflopp eller något riktigt mustigt som man vill avnjuta igen och igen. Bara tiden och John Petruccis skägg kan utvisa resultatet.

Borknagars Winter Thrice är härnäst och här kan man väl återigen vänta sig en stabil dos progressiv svartmetall från den närmast all-star liknande gruppen. Nu har jag inte hört exakt allt med Borknagar men det jag har hört med dom är riktigt, riktigt bra och efter senaste toppenskivan Urd så är förväntningarna på topp och den ända vägen är ner.

The Mute Gods skiva Do nothing till you hear from me är faktiskt ett köp där jag inte har en aning om vad jag har att vänta. Jag såg helt enkelt att det var Marco Minnemann som trummade på skivan och det räckte för att den skulle åka ner i kundkorgen. Så nu återstår bara att höra om jag gjort året första felköp eller om jag belönas för mitt våghalsiga köp. Jävligt edge om jag får säga det själv.

Slutligen så har vi en färsk samling med hela fem skivor signerade den alldeles fantastiska svenska progorkestern Beardfish. +4626-Comfortzone var kanske som bekant en av förra årets stora höjdpunkter så när jag såg att den här samlingen var på gång så var det bara att boka. Vad jag förstår så är skivorna Mammoth och The Void två höjdare och övriga tre är säkert ingen skit det heller.

Så är det. Musik är kul. Och ibland progressiv.

Musik på en lördag

Ja musik är ju alltid trevligt och speciellt när det är lördag. Sitter halvt om halvt själv framför datorn och lyssnar på lite goda små bitar och tänkte vara vänlig att dela med mig av tre finstämda musiktips. Och eftersom det har varit lite av ett ryskt tema på dom senaste inläggen med Metro 2033 och Katalepsy så fortsätter jag på det spåret och tipsar om Pyre:

Pyre lirar old-schooldöds och gör det väldigt bra. En EP och en split är tyvärr allt dom har släppt men förhoppningsvis så spottar dom ur sig mer snart.

För nästa musikaliska tips vänder vi näsan mot Grekland och lyssnar på Sickening Horror:

Ingen mindre än Niles George Kollias smiskar skinn på detta spår och så klart på hela skivan som heter When landscapes bled backwards. Har ingen aning om vad dom menar med det men vad vet jag, landskap kan kanske blöda baklänges.

Efter det styr vi kosan mot Australien och lyssnar lite på Gospel of the Horns:

Australien är lite utav en outforskad kontinent för min del och det är verkligen inte många grupper i min skivsamling som kommer därifrån. Alchemist, Psycroptic och ja AC/DC naturligtvis, kanske några fler. Och nu då på senare tid Gospel of the Horns. Här krävs det nästan att man gräver djupare bland förmodade höjdare som Vomitor och Mongrel’s Cross.

Slut på tipsen för den här gången.

Förbannade hörlurar

I veckan så gick mina AKG-lurar sönder…IGEN! På EXAKT samma ställe som mitt förra par. Och detta utan att jag har tappat dom eller liknande. Dom gick, precis som dom andra, sönder genom vanlig allmän användning. Någonstans på vägen så har uppenbarligen AKGs kvalitetskontroll fallerat och släppt igenom en produkt som inte håller måttet. Visst låter dom bra men man ska ju kunna använda dom också utan att behöva hantera dom med yttersta varsamhet hela tiden.

Så nu är jag ”tvungen” att använda mina gamla Sennheiser HD600 istället. Ett par lurar som låter bättre men som samtidigt är väldigt mycket tråkigare. Dom är liksom mer Hi-fi och mindre Musik än vad AKG K540 är. Kan väl gå med på att det är lite utav ett i-landsproblem när man har ett par lurar som var referens i prisklassen när dom kom som back-up men jag vill ju att det ska svänga när jag lyssnar på musik. Jag är mer än villig att offra lite välljud för att få lite loudness-karaktär på ljudet hur fel det än låter i en audiofils huvud. Det finns alltså ingen annan lösning än att köpa ett nytt par ganska snart och just nu ligger Audio Technica ATH-ES7 väldigt bra till då man verkar få en väldig massa (lagom) trevligt ljud för 699kr.

Men allt är faktiskt inte bara jämmer och elände för just nu sitter jag och smuttar på en Sierra Nevada Ruthless Rye (4/5) och lyssnar på Primordials väldigt mysiga live-skiva All Empires Fall som kom med posten i veckan tillsammans med lite annat gött. Är det inte konstigt vad en god öl och lite bra musik i högtalarna kan göra för att lätta upp ens humör?

Tack för tipsen Jarno

20130408_214602

Förra veckan fick jag hem ett par skivor som jag köpt tack vare att Jarno, som driver den eminenta bloggen A fair judgement, tipsat om dom. Två väldigt olika skivor, den ena fylld med megaproggig rock från Storbritannien och den andra med thrashig och varierad dödsmetall från Danmark. Humanfly och Deus Otiosus heter grupperna, Awesome Science och Godless heter skivorna. Och gemensam nämnare är att båda är ypperliga exempel på hur bra musik skall framföras. Jag tackar ödmjukast för dessa tips Jarno och skickar dom tveklöst vidare till dom själar som råkar läsa det här. Att namnet Humanfly är ganska ostigt blundar vi för.

Fredagsgött

Då har man jobbat sin första vecka efter tre månaders pappaledighet. Och det känns faktiskt lite i kroppen men främst i huvudet som är allmänt segt och jävligt. Då passade det väldigt bra att upptäcka att lite uppiggande medel i form av tidningar låg i brevlådan när man kom hem. Idag kom nämligen BÅDE nya numret av Sweden Rock Magazine och Hifi & Musik. Så nu blir det till att frossa i Rush-intervju, test av engelska stativhögtalare, skivrecensioner plus en massa annat gottigt.

Och så tar vi en apelsin till det.

Trevlig helg!