All In Beer Fest 2016

Då var man tillbaka i hemmets lugna vrå efter en helg spenderad i Eriksbergshallen i Göteborg. Mitt första besök på All In Beer Fest gav stor mersmak på ett nytt besök nästa år och renderade i att ca 50 nya öl provades. Några snabba tankar om All In Beer Fest 2016:

  • Grymt hög kvalitet på ölen. Allt jag testade gick från bra till utmärkt/fantastiskt. Visst fanns det vissa bryggerier som var klart bättre än andra men på det stora hela så blev jag väldigt imponerad av all klass-öl.
  • Mycket folk. Fast ändå inga problem. Blev först lite förskräckt när man kom in i mässhallen och möttes av ett kompakt sorl och mycket folk i rörelse. Men det gick snabbt över och efter ett tag så tänkte man inte ens på det då allt och alla var så trevliga.
  • Omnipollo – don’t believe the hype? Köerna var långa till Omnipollo i stort sett hela tiden och jag orkade inte hoppa på tåget. Visst, Omnipollo gör grymt bra öl men jag personligen börjar så smått tröttna på deras översöta godis-stouts med kilometerlånga namn.
  • ”Kändisar”. Såg en hel del kända bryggare och framförallt bloggare. Som t.ex. Stefan (med far) från Ölsvammel, en fotande Johan Lenner från Portersteken, Magnus Bark från Ofiltrerat och sist men inte minst Mr Hopmaestro själv från Heavy Metale.
  • Bäst öl. Svårt att välja men från de tre passen som var under Beerfesten så får det bli följande: Pass 1 – Cervisiams annorlunda men välsmakande stout Krampus. Pass 2 – Crimson Queen från Dry & Bitter Brewing. En fantastiskt god Flemish Red Ale. Och slutligen från pass 3 – Alefarm Brewings (de andra två ölen jag testade från dem var också grymma för övrigt) Old Creation, en bourbonfatslagrad stout med lite vaniljbönor i.
  • Mannen som satt och drack en Sofiero 5,2 mitt i mässhallen. Bara där för att provocera alla ölnördar eller var han bara ärligt trött på all god öl? Vet vet? Jag frågade inte.

Det var det. Som sagt, nästa år lär det bli ett besök igen för detta var hur kul som helst.

Electronic Summer 2016

Den femte upplagan av Electronic Summer-festivalen gick av stapeln nu i helgen och efter att nu några dagar senare återhämtat mig hyfsat så tänkte jag att det är dags att skriva några rader om denna tillställning. Något som blir svårare och svårare för varje år som går då farsan (ständigt festivalsällskap när det gäller elektronisk musik) och jag spenderar mindre och mindre tid på själva festivalen och allt mer på att strosa omkring i Göteborg och se vad staden har att erbjuda.

I år så beskådade vi endast två hela spelningar och det var Leather Strip på fredagen och Welle: Erball på lördagen. Bäst var som väntat Welle som jag aldrig blivit besviken på när jag sett dom live. De bjöd på en bra show med många hits och de verkade själva väldigt nöjda när spelningen var klar. Leather Strip var helt ok men eftersom jag knappt hört någon låt med dom innan så var det lite svårare att ta till sig. Lite besviken blev jag också när jag hörde att spelningen med Das Ich på fredagen tydligen varit helt fantastisk men man kan ju inte få allt här i världen.

Det var det om Electronic Summer. Över till det riktigt roliga, nämligen lördagens tur i Göteborg som började med ett besök på Akkelis Audio relativt nya butik i Gamlestan. Eftersom butiken ligger i ganska nära anslutning till tågspåren in mot stan så passade vi på att kika lite på gamla tåg innan vi gick in. Väl inne så fann vi en hel del kul att titta och klämma på men nästan allt på Akkelis är väldigt, väldigt dyrt så mesta tiden gick åt till att drömma. Dock så hittade jag ett par väldigt intressanta golvhögtalare i form av Neat SX1. Små, snygga och passar nog perfekt in i mitt vardagsrum där utrymmet är begränsat.

Efter det så styrde vi kosan mot slakthusområdet och Spike Brewery och deras smakbar som är öppen mellan 12-18 på lördagar. Där möttes vi av bryggare Marcus som glatt visade upp bryggeriet och gav oss smakprov (mot betalning naturligtvis) på fem öl som är bryggda hos dom. Här försvann tiden väldigt snabbt och efter nästan 2 timmar av tjöt och öl-smakande så var vi toknöjda och gick vidare. Varm rekommendation utfärdas då besöket var både lärorikt och bjöd på väldigt god öl.

Sedan blev det ölhaksbesök för hela slanten. Ölstugan Tullen Lejonet, Het Amsterdammertje, Ölrepubliken, The Rover och naturligtvis 3 Små Rum fick finbesök av oss och det testades en mängd god öl. Minnet sviker mig lite här men bäst var om jag inte minns helt fel Stone Ruination 2.0, Omnipollo Zodiak och 3 Små Rums alldeles egna Drömmen om Karibien Mango. Rundan avslutades med en rejäl festmåltid på Restaurang Mykonos på Linnégatan. Riktigt god och prisvärd mat och roligt att besöka stället igen ungefär 10 år efter att man var där senast.

Och sedan var det så dags att traska till festivalområdet och hur det var vet ni ju redan. Detta var en toppenhelg jag sent kommer att glömma och ser fram emot festivalen nästa år. Får se om det blir några band sedda överhuvudtaget då.

Två folköl från Omnipollo – part deux

I våras så skrev jag om ett litet besök jag gjorde hos ICA Åkered där jag kikade på vad de hade i sin folkölshylla. Imponerad som jag blev så var jag ganska säker på att denna lilla ICA-butik skulle få ytterligare besök av mig i framtiden och häromdagen så var det då dags. Eftersom jag blev mer eller mindre lyrisk över Omnipollos Bianca Blueberry Lassi Gose förra gången så var jag självklart tvungen att plocka ner mango- och hallon-varianterna i min kundkorg tillsammans med några öl till. Sedan så var det bara att glatt betala, trampa på gasen och blåsa hemåt.

Lever då dessa två varianter av Omnipollo Bianca Lassi Gose upp till min alldeles egenuppbyggda hype? Vi kan ju börja med Bianca Mango Lassi Gose som smakar ganska exakt som någon av Bravos fruktjuicer, vilket kanske inte är oväntat då mango har en stor del i ölets smak. Bianca Mango Lassi Gose har inte samma komplexa och djupa smak (om man får vara lite flummig) som Blueberry utan är mer ”pang på”. Inget större fel på det i och för sig men ja, inte riktigt samma kaliber som Blueberry alltså. 3,5/5 i betyg.

Dags sedan för Bianca Raspberry Lassi Gose. Här kliver vi upp ett litet pinnhål tycker jag. Hallonsmaken kommer fram bra vilket ger en trevlig syrlighet som balanseras fint mot den lilla sälta som också finns. Men lika bra som Blueberry Lassi Gose är inte heller detta utan det stannar på 3,75/5 i betyg.

Trots att varken hallon eller mango rår på blåbär i det här fallet så är detta två väldigt bra öl. Att de dessutom är folköl som går att köpa i välsorterade livsmedelsbutiker tycker jag är väldigt positivt. Folköl skall inte enbart behöva vara 6-pack med Norrlands Guld eller Falcon Bayerskt.

IMG_7031

Två folköl från West Coast Bryggeri

Folkölsscenen fortsätter så sakteliga att växa och utvecklas och ganska nyligen så släppte Götets West Coast Bryggeri två stycken folkisar som nu går att köpa lite varstans i vårt avlånga land. Och eftersom jag inte är den som tackar nej till ny, intressant folköl så måste jag naturligtvis testa de båda.

IMG_7008

Den ena av dessa två är En Dröm Om Smultron som bryggts i samarbete med Spike Brewery, ett av de nyare och således lite mindre bryggerierna i Göteborg. Ölet i sig är en Berliner Weisse på 3.4% som bryggts med smultron (duh!) och jordgubbar och sedan balanserats upp med lite lime och vanilj. En mycket smaskig kombination skulle det visa sig och jag gillar verkligen ölets klara bär-karaktär. Syrligt, lite sött och framförallt satans gott. En riktigt bra folköl som om man skall gå efter Untappds betygsskala får 3.75 av 5 möjliga.

Den andra ölen är en tämligen klassisk IPA bryggd på humlesorter som Nugget, Chinook och Simcoe. Ölet har en mycket fin doft men smakar naturligtvis inte i närheten av lika mycket som sina syskon med högre alkoholhalt. Men allt som allt en välgjord och angenäm folköl som borde gå hem hos de flesta och som det kan drickas ganska många utav en het sommardag. Betyg: 3.25 av 5.

Två trevliga och köpvärda folköl alltså. Skål!

Tre somriga Saisons

Nu när sommaren lagt sitt ljusa täcke över oss och värmen svept in oss som i ett tjockt duntäcke man inte kan fly ifrån så kan det vara gott att svalka sig med en öl. En ölstil som blivit riktigt populär de senaste åren och som funkar utmärkt för detta ändamål är Saison. Och passande nog så har jag valt ut tre sådana att testa och se om de är något att ha.

IMG_6815

Saison (eller Farmhouse Ale som det också kallas) har sitt ursprung på den belgiska landsbygden där ölen bryggdes under vintern för att sedan plockas fram på sommaren för att agera törstsläckare. Saison är ofta örtiga och kryddiga med uppfriskande inslag av citrusfrukt. Det är lite beskt, det finns lite syra och det är ganska torrt. Helt enkelt jäkligt gott.

Först ut i detta lilla test är Grebbestad Saison, som går att beställa via Systembolagets lokala sortiment. Grebbestad är ett bryggeri som jag mest förknippar med klassiska engelska ales och lager men tydligen så gör de Saison också. Och deras bidrag till stilen smakar ungefär som en Saison ska, bara lite mindre av allt vilket blir lite fattigt i längden. Dessutom så är Grebbestad Saison alldeles för klar och ser mer ut som en filtrerad, lite mörkare lager. Allt som allt ändå godkänt och Grebbestad Saison landar på en stark 2:a av 5 möjliga i betyg.

Sedan dags för Mango Saison från Nils Oscar (hittas även den i beställningssortimentet). Nils Oscar har ju varit med ett tag nu och har i mina ögon alltid gjort bra, kvalitativ öl. De brukar hålla sig borta från de där riktiga bottennappen men gör å andra sidan inte heller så många öl som är något utöver det vanliga, utan håller sig på en hög medelnivå. Mango Saison både smakar och ser ut mer som en Saison skall göra jämfört med Grebbestads bidrag med sin torra karaktär fylld med kryddor och en viss fruktighet. Men den där mangopurén som tydligen är i vetefan var den tagit vägen för den känner jag knappt. Fast gott är det och Mango Saison får betyget 3 av 5.

Sist ut: Coppersmith Saison. I början av månaden släppt som en del av det alltid föränderliga ordinarie sortimentet på Systembolaget och en flaska som borde gå att hitta på de flesta Systembolag i landet en tid framöver. Dessutom så är den ekologisk vilket ju alltid är ett litet plus i kanten. Coppersmith har haft ett väldigt flyt den korta tid de har funnits för de har fått in flera öl på hyllorna på nästan misstänkt kort tid men det är bara att gratulera att ännu en av deras drycker nu finns lättillgänglig. Hur som helst så står Coppersmith Saison ut lite som den friskaste och krispigaste av de tre. Nils Oscar Mango Saison smakar lite mer än Coppersmith gör men är inte riktigt lika läskande. Så jag vill nog påstå att det är jämnt skägg mellan de båda och även Coppersmith får betyg 3 av 5.

Slutresultatet är alltså tre helt ok/bra Saisons och jag tycker att alla funkar finfint i sommarvärmen. Kanske inget man köper om man är gammal i gamet men väl en bra början för de som kanske inte ännu testat stilen.

Västkustsk Pale Ale

Att Göteborg är något utav Sveriges bryggericentrum är väl knappast en nyhet för någon vid det här laget. Göteborg har under de senaste åren stärkt sin position som öl-stad nummer ett i landet i ett närmast ursinnigt tempo och i dagens Göteborg med omnejd finns det nu ett flertal riktigt bra bryggerier och ställen att dricka öl på. Inne i själva Göteborg så har vi bryggerier som Stigbergets Bryggeri, Beerbliotek, Vega och Ocean och en bit från stan finns Dugges, Rådanäs och Poppels, som precis flyttat från Mölnlycke till Jonsered. Och till bra ställen där man kan köpa sig en reko bärs kan man bland annat räkna klassiska The Rover, Ölrepubliken, Brewers Beer Bar, Tre Små Rum och ett gäng Ölstugan Tullen.

För att uppmärksamma några nya öl i Systembolagets lokala sortiment tänkte jag presentera/testa tre öl som nu finns tillgängliga där och som alla bryggts av Göteborgsbryggerier samt har den gemensamma nämnaren att de är Pale Ale.

IMG_6802

Först beger vi oss till Högsbo industriområde och Göteborgs Nya Bryggeri. Bryggeriet har varit igång ganska länge nu och börjar få en del produkter i sin portfölj. Göteborgs Pale Ale är deras senaste kreation och enligt dem själva så är detta ett ljust, lättdrucket öl med mycket smak och ett givet grillelixir. Ljust och hyfsat lättdrucket kan jag väl hålla med om men så mycket smak vetefan om det är. Lite beska finns där men annars så hittar jag faktiskt inte så mycket i smakväg som är värt att notera. Däremot så luktar ölet lite unket. Nja, detta är på sin höjd värt 2/5 i betyg.

Efter detta så rör vi oss vidare till West Coast Bryggeri, vilket bara är ett stenkast bort. West Coast har varit väldigt aktiva och har på kort tid fått in en massa öl på de lokala Systembolagens hyllor. Jag har testat de flesta och överlag så ha kvalitén varit bra men kanske utan någon riktig höjdare, vilket även gäller denna amerikanska Pale Ale. Den luktar fruktigt och smakar detsamma men är något för tunn. Fast då skall man komma ihåg att vi nu snackar 4,5% alkohol och då kan man inte kräva hur mycket som helst. Hög hinkabilitet och 3/5 i betyg.

Sista anhalten är Stigberget och bryggeriet med samma namn. Stigbergets Bryggeri har aldrig gjort mig riktigt besviken vad jag kan komma ihåg och deras Pacific Pale Ale har jag druckit några gånger tidigare och verkligen tyckt mycket om. Men den här gången blir jag faktiskt lite negativt överraskad på grund av en fruktighet som till viss del saknas och en hint av smör i smaken. Kanske har Stigbergets Bryggeri ändrat något i receptet eller så är det kanske en lite sämre batch helt enkelt, vem vet? Men detta är trots den lite negativa kritiken den öl i gänget som jag gillar bäst. Lite fylligare, mer smak, mest njutning helt enkelt. Tidigare har jag gett Pacific Pale Ale en 4:a i betyg men får nöja sig med 3+/5 denna gång.

Tyvärr inga riktiga höjdare från Götet den här gången alltså men så är det ibland. Klart slut.

Snabbrecension: Johnny´s senap med smak av öl

Senap är gött, det vet ju alla, och att senap från Johnny´s är extra gött vet kanske de flesta. Årets specialsmak från Johnny´s är inget mindre än ”Öl och toner av malt och humle” och det måste man ju som älskare av denna ädla dryck testa. Om man smakar senapen helt för sig själv så finns det en del öl-liknande smaker att hitta men mest av allt så relaterar jag faktiskt smaken till någon sorts hostmedicin som man fick som liten. Men om man som jag äter senapen på en het, köttig Chorizo och sköljer ned med lite Pilsner Urquell-folköl så smakar det trots allt riktigt gott. Senapen är ganska så söt och det kompletterar hettan från korven på ett mycket fördelaktigt sätt. Betyget blir en tumme upp och Johnny´s Öl-senap får hänga med ut till grillen nu när säsongen så sakteliga börjar närma sig.

Två stouts från Dugges

Dugges Ale & Porterbryggeri har kommit en bra bit sedan den blygsamma starten i Mölndal 2005. Efter flytten till större lokaler i Landvetter för några år sedan så har utvecklingen och ölförsäljningen gått mer eller mindre spikrakt uppåt för bryggeriet. Och från att i stort sett bara bryggt gamla beprövade ölstilar som Pale Ale, IPA och Porter så har Dugges på senare år börjar utforska andra stilar som suröl och Barley Wine vilket ju är väldans trevligt.

Ett av bryggeriets allra starkaste kort genom åren har varit deras förmåga att brygga riktigt bra stout. Idjit-serien får väl anses vara något utav en västsvensk modern klassiker vid det här laget och har alltid stått för välgjorda och smaskiga stouts. Och i direkt nedstigande led kom förra året Ethiopia Gedeo, en mycket god stout (bryggd i samarbete med kafferosteriet Johan & Nyström) som fått gotta till sig med lite kaffe från Gedeozonen i Etiopien. Tyvärr så var Ethiopia Gedeo en engångsbryggd som inte går att få tag i längre men som en sorts uppföljare till den kom i början av denna månaden två nya skapelser som återigen fått hångla med kaffe från Johan & Nyström:

IMG_6793

Jag testade både Imperial Geisha och Ethiopia Welena den gångna helgen och jag måste säga att båda var utmärkt välsmakande exempel på stout där kaffe fått en framskjuten roll. Båda ligger på en alkoholhalt av 10% och min favorit av dessa två blev med knapp marginal Ethiopia Welena. Imperial Geisha var inte tunn på något sätt men Ethiopia Welena hade en lite kraftigare smak, lite mer kropp helt enkelt. Skall jag ge mig på lite betygsättning så får Imperial Geisha en stark 3:a medan Ethiopia Welena får en 4:a. Tyvärr verkar det bara finnas enstaka exemplar kvar av de båda på Systembolagen ute i landet men förhoppningsvis så är det bara att hålla ett vakande öga på när nästa kaffedopade stout kommer från Dugges.

Dödskalleöl

Dödsskallar är ju som alla vet ganska så tufft, speciellt om man är ett hårdrocksband och kladdar dit ett par på omslaget av sin nya heta skiva. Och det är ju inte heller helt fel att ha en dödskalle eller två på sina öl om man är ett bryggeri. Just detta med dödskallar på öl-behållare har fått bli temat på det lilla öl-test jag gjorde i helgen och här kommer resultatet:

IMG_6784

Ölen ovan är El Conquistador från Mission Brewery, Day of the Dead från Garage Project och Pistonhead Flat Tire från Brutal Brewing. Som kanske synes så är två av dödskallarna inspirerade av den mexikanska högtiden Dia de muertos (De dödas dag) och Garage Projects öl har alltså även fått sitt namn efter densamma. Och som ett fan av det legendariska PC-spelet Grim Fandango så är ju detta inget minus direkt och i fallet med Day of the Dead så har det även resulterat i en snygg och stilren burk.

Först ut: El Conquistador. En öl jag testat förut men inte imponerats av, men som nu alltså fick en ny chans tack vare dödskallen på etiketten. Och den här gången tycker jag faktiskt att denna Session IPA var bättre. Jag vet inte riktigt vad som var fel första gången jag drack den men jag kommer ihåg att jag mer eller mindre gav den en 2:a för att vara snäll (hur man nu kan vara snäll mot en öl). Nu får den välförtjänt en stark 2:a av 5 i betyg tack vare sin trevliga beska och den goda smak som ändå finns där, trots sin låga alkoholhalt. Inga felsmaker att hitta denna gång.

Efter det dags för Pistonhead Flat Tire. En torrhumlad lager som faktiskt är god trots att den bryggs av ett högst mediokert bryggeri. Jag tycker att Flat Tire är bra, prisvärd (10kr/st) och som tack vare mosaic-humlen kliver upp några pinnhål jämfört med andra svenska makrolager. Helt klart min favorit i denna i övrigt torftiga kategori. Betyg: 2+/5 med anspråk på mer.

Sist ut: Day of the Dead från Nya Zeeländska Garage Project. Svart lager bryggd med chipotle chili, kan det vara något tro? Jovars, det är riktigt bra visar det sig. Själva ölen i sig smakar i mitt tycke mer som en porter men det är ju ingen nackdel direkt och den hetta som kommer från chilin mot slutet är inte på något sätt ovälkommen. Till skillnad från den närmast obehagliga käftsmäll man får när man dricker Day of the Deads syskonöl La Calavera Catrina. Där var chilin direkt störande men i fallet med Day of the Dead så blir det istället en trevlig avslutning på en angenäm klunk mörkt öl. Betyg: 3+/5.

Det är alltså bra med dödskallar på öl. Det både smakar gott och ser tufft ut.

Omnipollo Leon – när man behöver slicka såren

IMG_6731

Jag har skrivit några rader om Omnipollos trevliga belgiska pale ale förut men ikväll så behövdes det verkligen en öl av denna kaliber för att kunna slicka såren efter den tunga förlusten mot det Galaktiska Imperiet. Lördagkvällens på förhand heta match mellan Rebellerna och Imperiet slutade med en storförlust för Rebellalliansen och de fick fly så gott det gick med svansen mellan benen.

Imperiet har det nätta lilla plastskeppet på bilden ovanför att tacka för sin vinst. Ett råd från en som var med: flyg aldrig framför nosen på en Imperial Star Destroyer. Du kommer att ångra det dyrt.

Men Omnipollos Leon var det ja. Som sagt en belgiskt pale ale, bryggd hos De Proef i Belgien efter ett recept framtaget av inte helt okända Omnipollo, som funnits i Systembolagets sortiment ganska länge nu. Men jäklar vilken prisvärd öl det är. 50 spänn för 75cl av en riktigt, riktigt bra bärs som fyller din mun av smaker från jäst, humle och kryddor. Väldigt gott, framförallt när man fått storsmisk i Fantasy Flight Games pengaslukare Star Wars: Armada.

Heavy Metale x3

Bryggeriet från Vallentuna som går under namnet Heavy Metale (kolla in den trevliga hemsidan) har vid det här laget fått upp farten ganska så rejält och deras öl finns att köpa på ett flertal Systembolag runt om i landet. Tyvärr så har jag bara hunnit med att smaka en endaste öl från deras sortiment, nämligen Wolf Pale Moon Ale. En Pale Ale (duh!) framtagen i samarbete med den utmärkta Metal-orkestern Wolf och som jag gillar men den kanske är lite för anonym för att fajtas med de stora brygderna från andra bryggerier.  Men nu så skall det bli ändring på att bara ha smakat en Heavy Metale-öl för nu vankas det provning av inte mindre än tre öl från detta stenhårda bryggeri.

Först ut är Crucified Barbara in the Red, en Red Ale (duh! igen) på 4,6%. Crucified Barbara smakar ganska så sött och har en behaglig beska men är samtidigt en ganska intetsägande öl. Ölen gör liksom inget större väsen av sig men går definitivt att dricka utan några som helst problem. Betyg: 2+ av 5.

Nästa öl för provsmakning är Sweet Lovin. Är den så söt och kärleksfull som namnet antyder? Nja, inte riktigt. Sweet Lovin har en udda, näst intill äcklig, lukt som jag inte riktigt vet hur jag skall beskriva och smakar inte så beskt utan mer surt. Och inte surt på det bra sättet utan mer som att det är något fel på ölet jag precis har smakat. Betyg: 1 av 5. Tyvärr.

Sist ut i denna lilla Metale-provning är Dead Man’s Hop. En Amerikansk IPA minsann, så här gäller det att det är lite knuff i humlen. Och ett par sippar senare så visar det sig att Dead Man’s Hop inte lever upp till stilen men är helt ok ändå. Beskan duger och smaken är adekvat men samtidigt är detta långt ifrån vad många amerikanska (och även andra svenska) bryggerier levererar när det kommer till IPA i den amerikanska skolan. Betyg: 3 av 5.

Så för att sammanfatta kan man väl säga att Heavy Metale gör duglig om än en smula ojämn öl. Jag skulle t.ex. inte ha något emot att dricka en Dead Man’s Hop samtidigt som jag bevittnar Behemoth live eller lyssnar på senaste skivinköpet på stereon här hemma. Men helt klart så har Heavy Metale en del att jobba med innan de börjar närma sig det övre skiktet bland svenska bryggerier.

IMG_6714

Marty och Jason håller med.

Tempel Brygghus x2 – nästa omgång

Tempel Brygghus i Uppsala trummar på med sina naturligt syrade öl och släppte för inte allt för länge sedan två nya öl i Systembolagets beställningssortiment. Den ena heter Isotonic och den andra går under namnet Ordained.

Fajur templururu

Som synes så är etikettkonsten även denna gång på topp och båda hade lätt kunnat passa som skivomslag. Och den här gången är det extra sant för Ordained som bryggs i samarbete med Uppsala-bandet Usurpress, hade den där skräckängeln på omslaget till sin senaste skiva som heter…OrdainedUsurpress som för övrigt består av bland annat så celebra medlemmar som Daniel Ekeroth (ex-Insision, Dellamorte) och Stefan Petterson som gormat i Black Metal-bandet Sportlov fast då under namnet Count Wassberg. Det ni.

Nog om detta, vad är då detta för öl? Isotonic är en så kallad Gose (uppkallad efter den tyska byn Goslar) vilket kortfattat är ett syrat veteöl som får en unik karaktär på grund av att man tillsätter koriander och salt. Jag uppskattade denna syrliga och friska öl, som dessutom ligger på behagliga 4.5%ABV, och den får 3+/5 i betyg.

Ordained är också en skapelse med låg alkoholhalt (4.5%) men klassas istället som en Berliner Weisse. Alltså ett veteöl som är syrat med lactobaciller, som vilket i detta fall har fått gotta till sig på kinesiskt gunpowder-te som enligt bryggeriet ger ”en gräsig avslutning med friska, örtiga toner”. Och jag kan inte göra annat än att hålla med. Ordained är uppfriskande och ytterst trevligt att smutta i sig och får även det en stark 3:a i betyg.

Tack för det goda ölet Tempel Brygghus. Jag ser fram emot att få smaka fler av era öl i framtiden. Nu tackar jag för mig med en liten klämmig sång av och med Usurpress.

Kanadensisk powertrio

Power!!!

Nej inte Rush. Öl. Från Kanada. Eller rättare sagt från Brasserie Dieu du Ciel. Fina grejer järnet och dessa tre sköningar gick att hitta i det senaste ölsläppet på Systembolaget i början av månaden. Säger gick för det finns inte så många flaskor kvar att köpa i vårt avlånga land av någon av dessa, bara några enstaka flaskor här och där. Typ i Borås (av alla ställen).

Men de själar som var snabba i vändningarna fick/får smaka tre öl av prima sort. Jag testade först Disco Soleil, en IPA där frukten (?) kumquat tillsats och gjort det hela lite friskare och trevligare att smaka på. En fin öl som lätt snor åt sig ett betyg av 3+ av 5 möjliga från mig.

Ölet med det fina namnet Equinoxe du Printemps var nästa att avsmakas och här var det söt kola som dominerade. Equinoxe är en så kallad Scotch Ale, en mörk, maltig tingest som bäst smuttas mot kvällningen. Betyg: 4 av 5. Sist ut var Peche Mortel. En kaffebomb som bara måste smakas om man gillar kaffe. Och det gör jag så här njöts det i fulla drag av alla kaffearomer som knödde in sig i näsan tillsammans med lite choklad. Gött som fan och betyget blir 4+ av 5.

Det var det. Nu skall jag lyssna på Power Windows med Rush.

Fyra bra öl på burk

Förra året så hade jag en liten kamp mellan fyra olika öl på burk här på bloggen. Modus Hoperandi från Ska Brewing gick segrande ur striden men mötte i ärlighetens namn tämligen mediokert motstånd. Nu hade jag tänkt att Modus skulle få gå en ny omgång mot lite styvare motstånd.

Eller inte. Jag har ångrat mig. Det blir ingen ny Battle of the burköl. Utan istället så nöjer jag mig med att helt enkelt tipsa om fyra bra öl på burk då alla i det här gänget är mer eller mindre vinnare och prima öl att dricka så här mitt i sommarn.

Goda öl på burk

Här ovan ser vi Centennial IPA och All Day IPA från Founders, Modus Hoperandi från Ska Brewing samt Dale’s Pale Ale från Oscar Blues. Fyra synnerligen trevliga öl där humlen spelar huvudrollen.

All Day IPA är en riktigt bra så kallad Session Ale med lite lägre alkoholhalt (utan avkall på smak) och funkar därför bra i de flesta lägen när man är lite sugen på god bärs. Vill man steppa upp det hela lite grann så är både Dale’s Pale Ale och Centennial IPA att rekommendera. Högre alkoholhalt, mer smak men de skiljer sig lite grann åt då Dale’s är lite mer maltig och Centennial är mer klassiskt humlestinn. Till sist har vi då Modus Hoperandi, en av mina absoluta favoritöl. Rejäl knuff i humlen med stor sötma. Ack vad gott det är att smutta på en Modus samtidigt som man vänder godsaker på grillen. Kan inte ge tillräckligt många tummar upp.

Så, det var tips på fyra topp-öl att köpa om man känner sig sugen. Tack och hej!

Tempel Brygghus x2

Tempel Brygghus är ett bryggeri som har sitt ursprung i Västerås med som sedan några år tillbaka ligger i Uppsala. Tempel utmärker sig ganska rejält mot landets övriga bryggerier då det enbart produceras suröl i deras lokaler (som för övrigt delas med Jackdaw Brewery). Suröl som enligt bryggeriet själva är ”naturligt syrad med de mikrobiella kulturer som finns på maltkärnorna”.I början av denna månaden så lanserades två av Tempels öl för första gången i Systembolagets lokala sortiment plus webdepå och går därför att beställa till vilken butik som helst i landet. Och eftersom den möjligheten nu fanns så var jag såklart inte sen att beställa hem en flaska av varje öl för man är ju inte direkt bortskämd med suröl här i Sverige.

Först ut att testas var en öl som har en av de snyggaste etiketterna jag sett på länge: Gehenna. En öl som utöver att ha en snygg etikett även luktade…ost. Japp. Ost. Inte vad man väntar sig direkt och doften blev efter ett tag ganska påträngande. Tur då att smaken var betydligt trevligare med sin ytterst påtagliga surhet och smak av gröna äpplen. Gehenna är en mycket annorlunda öl, så annorlunda att jag faktiskt undrar om det är så här som den är tänkt att smaka. Och medan jag sitter och undrar så ger jag Gehenna betyget 3 halvsvajiga tempeltorn av 5. För trots den påträngande osten så fanns där någonstans en bra öl.

Den andra Tempel-ölen som avsmakades var den betydligt bättre Perdition som också fått en rejält snygg etikett. Eftersom Perdition är en stout så är den lite kraftigare och då den har efterlagrats i generösa mängder hallon så smakade det en hel del av just de bären. Mycket smaskigt även om det smög sig in lite ostdoft i den här ölen också. En mycket intressant upplevelse att testa surstout med hallonsmak och Perdition får 4 stabila tempeltorn av 5 i betyg.

Till sist vill jag göra en passning till Herr Hopmaestro som recenserar öl på Heavymetale.se. Han tyckte att det var passande att lyssna på Opeths platta Ghost of Perdition samtidigt som man smuttade på de här ölen. Och det är väl i och för sig inte helt fel men helt rätt blir det inte förrän man drar igång Angelcorpse-avkomman Perdition Temple. Så det så.

Ett tips från Öl & Whiskymässan 2015

I helgen så besökte jag för andra gången Göteborgs Öl & Whiskymässa. Till skillnad från förra året så var årets mässa en tvådagarshistoria istället för tre och jag tyckte att det märktes för det var mer folk som knödde vid montrarna. Men efter att ha fått några smakprov innanför västen så brydde man sig inte så mycket. Dock så blev jag även i år konfunderad över alla dessa besökare som löser relativt dyra mässbiljetter bara för att sätta sig och dricka vanlig allmän standardöl som Mariestads. Högst besynnerligt men så klart deras egen förlust, mer god öl åt oss andra.

I år så drack jag ingen ”wow-bästa någonsin”-öl men var ändå väldigt nöjd med allt som hade smakats efter de dryga fyra timmar jag var där. Och en av ölen som hängde kvar i minnet och som jag vill tipsa om är Oud Beersel Framboise. En så kallad lambic som alla som smakade spontant gav omdömet ”som att dricka hallonsaft”. Och det är väl ungefär ganska precis vad det smakar, syrlig och förbannat god hallonsaft.

En snabb koll på Systembolagets hemsida visar att den just nu inte går att beställa men så snart som den 2:a maj så kommer det att börja säljas kollin om 12 flaskor á 46,90kr/st. Det blir en slant men frågan är om det inte är värt det då Framboise är en perfekt öl att smutta på nu när våren är på intågande på allvar.

framboise

Druckna öl i påsk: del 2

Påsken kom och gick. Detsamma gjorde ölen. Det är väl inte så mycket att be för egentligen, här kommer några snabba omdömen om ett gäng öl som druckits under den gångna påsken.

Great DivideColette. En så kallad Saison eller Farmhouse Ale som smakar precis som en sådan skall. Fruktigt, lite kryddigt och friskt. Och gott. Betyg: 3+/5.

Great DivideOrabelle. Klassas som belgisk tripel men är inte lika jobbigt söt som andra triplar kan bli. Tycker att den var väldigt lik Colette i smaken men inte riktigt lika bra. Betyg: 3/5.

Brasserie DupontTriomfbier Vooruit. Var inte beredd på den rök som den här ölen har smak av men efter den lilla överraskningen har lagt sig så är detta en ganska trevlig öl att smutta på. Inga stora smaker men som sagt: rök. Och lite frukt. Betyg: 3/5.

MohawkExport 1937 Imperial Brown Stout. Trevlig stout som smakar som förväntat. Choklad, rostat kaffe och en hint av lite frukt. Inget jag slår volter över men fullt njutbar. Betyg: 3+/5.

Camden TownCamden Versus Petrus. Belgisk stout påstår hjärnorna bakom det här ölet. Och det är det säkert men jag tycker att den smakar som en vanlig stout. En ganska klen sådan dessutom. Bättre kan ni Camden. Betyg: 2+/5.

Sapporo BreweriesPremium Lager. En premium lager med allt vad det innebär. En standardlager helt utan överraskningar men som passar helt ok till t.ex. den sushi som åts tillsammans med ölen. Betyg: 2/5.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Druckna öl i påsk: del 1

Påskafton är här och några goa öl har sedan skärtorsdag inmundigats med relativt nöjda smaklökar som följd. Det är inget att spara på, omdömen på dessa kommer här och nu:

Brasserie d’OrvalOrval. Dracks egentligen för en vecka sedan men tog med den ändå. För när jag skrev om Orval första gången här på bloggen så var det i ett inlägg där jag beskrev hur svårt jag hade för belgiskt öl. Det har jag inte längre. Orval är ett unikt öl som inte smakar som något annat. Det är kryddigt och skummar som fan. Och är gott som fan, precis som mycket annan öl från Belgien. Betyg: 4/5.

BeavertownHoly Cowbell India Stout. En stout som humlats som en IPA. Vilket gör att den smakar som en Black IPA. Äsch sådana crossovers är inget för mig, jag är alldeles för konservativ och vill helst ha min öl så stilren som möjligt. Holy Cowbell är fullt drickbar, till och med ganska god, men fick mig bara att önska att jag smuttade på en renodlad stout istället. Betyg: 2+/5.

Duvel MoortgatDuvel Tripel Hop 2015. Årets extra humlestinna Duvel föll mig riktigt i smaken. Ölets 9.5% känns inte alls utan det man svalkar gommen med smakar mest av allt friskt och även lite trevligt beskt. En riktigt bra öl som passar utmärkt i påsk även om inte själva ordet råkar stå på flaskan. Betyg: 4/5.

Great DivideDenver Pale Ale. Lättdrucken, maltig bryggd som inte gör något fel. Det finns heller inte så jättemycket som sticker ut. Allmänt gott helt enkelt. Betyg: 3/5.

Great DivideTitan IPA. Oj det här var lite överraskande. Trodde jag skulle få en humlekäftsmäll men fick istället en väldigt bra, balanserad IPA som blandar det bästa från både malt och humle. Kul. Betyg: 4/5.

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vete-IPA och Vinyl

Våren, är det du? 10 grader ute, solen skiner och fåglarna kvittrar. Det känns fanimej som om att våren är på inmarsch med rejäla kliv och snart har gjort processen kort med Kung Bore. Detta måste naturligtvis firas och vad passar inte bättre än en god öl och bra musik?

IMG_6532

Ölen är en så kallad White-IPA från Lervig och skivan min efterlängtade vinylversion av förra årets bästa skiva: Hail Spirit Noirs Oi Magoi. White-IPA är i mina ögon en ganska onödig ölstil som blandar en klassisk IPA med vetesmakerna från ölstilarna Wit och Weissbier. Jag föredrar en renodlad IPA eller Hefeweissen alla dagar i veckan och även om Lervigs White IPA absolut inte smakar illa så är den heller inget speciellt utan en typisk 3 av 5-öl. Det blir liksom varken hackat eller malet med White-IPA och jag hoppas att denna trend dör ut ganska snart så att bryggerierna kan ägna sig åt att brygga riktig öl istället.

Då är det betydligt roligare att lyssna på Hail Spirit Noir. Oi Magoi står fortfarande för en ganska stor del av mitt musiklyssnade och jag spisar skivan en gång i veckan ungefär. Att ha skivan på vinyl gör ju naturligtvis varken till eller från eftersom jag inte har något att spela den på men jag stödjer så gärna grupper som gör bra musik och Hail Spirit Noir är sannerligen en sådan. Om någon mot förmodan missat att digga dessa greker så är det bara att kolla upp.

Liten folkölsduell

Hittade två stycken för mig nya folkisar när jag var och handlade på ICA idag. ”Kan väl vara kul att testa” var min första tanke så dom fick hänga med i kassen tillsammans med smör, bröd och näsdukar.

Första ölen som provsmakades var Best Bitter från Gotlands Bryggeri, ett bryggeri som inte imponerat särskilt mycket på mig genom åren och Best Bitter gjorde inget för att ändra på det. Inte bitter utan snarare sur vilket får mig att anta att det var något fel på flaskan. Gick att dricka men det knappt. Betyg: 1+/5.

Andra ölen att smaka var The Sacred Amber Lager från Brutal Brewing, även detta ett bryggeri med mycket tvivelaktiga brygder på sin resumé. Till min förvåning så smakade The Sacred Amber Lager nästan exakt likadant som Best Bitter, bara lite mindre sur och något fruktigare. Därför det något högre betyget 2/5.

Nja, detta var väl inte så mycket att hänga i granen om jag skall vara ärlig. Bra folköl är fortfarande ganska svårt att hitta i mina krokar tyvärr och det är inte så konstigt att man knappt köper det längre.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Stone Mixed 12-pack

I veckan hämtade jag ut en privatimporterad trevlig liten låda på det lokala Systembolaget. Lådan var ett Mixed 12-pack från Stone Brewing Company i Kalifornien och däri klirrade 3 flaskor IPA, 3 flaskor Ruination IPA, 3 flaskor Sublimely Self-righteous Black IPA samt 3 flaskor Arrogant Bastard Ale. Fyra olika öl som jag länge sett fram emot att få testa, inte minst dubbel-IPAn Ruination. Och en stor bonus med det hela är ju naturligtvis att detta är så färsk öl från Stone Brewing som det mer eller mindre går att uppbringa i Sverige om man inte råkar äga ett eget jetplan eller något annat snabbt transportmedel för att kunna skeppa öl över världshaven.

Levde då ölen upp till mina förväntningar? Ja, det gjorde dem. Åtminstone Ruination IPA som jag utan problem kan ge en stor stark 4:a i betyg. Jag hade dock i början lite kval över vilket betyg jag skulle ge men efter att ha smuttat på ölen en stund och inmundigat alla underbara humlesmaker så stod det utom allt tvivel att Ruination är en grymt bra IPA som står sig väl i konkurrensen med andra märken.

Efter det så var det dags för den vanliga IPAn och den var också mumsig. Självklart så har den inte samma knuff som storebror men står bra på egna ben och är lätt värd en 4:a i betyg. Sedan var det dags att testa Sublimely Self-righteous Black IPA. Svart-IPA är en ölstil som jag inte är ett så jättestort fan utav och detta var väl en ganska medelmåttig öl om jag skall vara ärlig. Lite för bränd smak tycker jag och Sublimely Self-righteous Black IPA får nöja sig men en 3:a i betyg. Slutligen var det bara Arrogant Bastard kvar och den var lite bättre. Som den amerikanska Strong Ale den är så var det mycket smak av karamell och mycket sötma vilket ju är trevligt i små doser. En stark 3:a i betyg.

Överlag så är jag mycket nöjd med mitt köp eftersom både Ruination IPA och den vanliga IPAn var två kanonöl. De andra två ölen var det inget större fel på heller men om jag skall privatimportera något från Stone Brewing igen så blir det nog en hela låda med bara Ruination. Så smaskig är den.

Ännu ett ölår

Bara några dagar återstår av 2014. Årssammanfattningarna står som spön i backen. Här på Flyg, Audio & Vision…SLICE är vi naturligtvis inte sämre. Listan över årets bästa musik enligt mig dök upp för några dagar sedan och nu är det dags att summera ölåret som gått.

Till skillnad för föregående år som halvt om halvt ölnörd så har mitt ölintresse varken blivit större eller mindre utan hållit sig på ungefär samma nivå. Jag tycker fortfarande att det ofta är alldeles för dyrt att köpa de öl jag vill ha men jag gör det ändå. Ingen speciell ölstil har i år fångat mitt intresse extra mycket utan det blir att jag dricker det som passar årstiden bäst. Alltså blir det en hel del öl som Porter, Stout och Barley Wine nu när det är vinterrusk ute och mer av Pale Ale, IPA och Saison under sommarhalvåret.

Det här året var det också dags för mig att gå på ölmässa för första gången. Jag var lite orolig eftersom Öl & Whiskymässan i Göteborg hade fått utstå en hel del kritik föregående år men det visade sig som tur var inte gälla i år. Jag tycker att det var en jättetrevlig tillställning där folk var glada i allmänhet och det fanns så många montrar fyllda med god öl att man hade behövt minst ett par dagar till för att hinna med att testa allt man hade velat. Som sagt en mycket lyckad tillställning och jag ser fram emot att gå igen nästa vår.

Nej men då så. Dags att utse årets bästa öl. Och vinnaren i år är:

AMAGER-logo

Japp. I år vinner ingen enskild öl utan det är istället ett helt bryggeri som får utmärkelsen Ffavs Beer Award 2014. Amager har under året gått från klarhet till klarhet och har mer eller mindre utan undantag levererat öl av toppklass. Det började helt fantastiskt i början av året när den fantastiska Pale Alen Arctic Sunstone slog ner som en vikinghammare på vardagsrumsbordet.

IMG_6356

En ljuvlig skapelse som jag så här i backspegeln ångrar att jag inte köpte fler utav. Och så har det fortsatt hela vägen fram till nu med fantastiska öl som Todd The Axe Man, Orange Crush och Tulsa Twister. Så det är bara att buga och bocka och säga: Tack Amager Bryghus, hoppas att nästa år blir lika bra.

Ett litet hedersomnämnande skall dock Founders Centennial IPA få som satte en rejäl prägel på min vår och sommar. En riktigt bra IPA som är lätt att hitta och som inte kostar skjortan.

Och med det tackar jag för uppmärksamheten och blickar framåt mot nya smakupplevelser.

Epic-Julöl-Scout Trooper-Skirmish

Liseberg har kört igång sin julgrej, Elgiganten kör stenhårt med julreklam och julafton närmar sig med raketfart. Så det är väl lika bra att tycka till om lite mer julöl? Jag menar, Fornmon Flyg, Audio & Vision…SLICE kan ju inte vara sämre än nämnda juljättar?

Den här gången är det inte Wampa som har fått vara med och smaka på den goda ölen utan en av Imperiets finest: en Scout Trooper. ”Men om du nu nödvändigtvis måste nörda upp dina ölinlägg, passar det inte bättre med en Snow Trooper?” kanske vän av ordning frågar. Jo…ja…det kan väl tänkas att det passar bättre med en Snow Trooper. Snö och Jul brukar ju höra ihop. Spaning och Jul, inte lika mycket. Men nu är det faktiskt så att det är tre amerikanska öl som testats och fått betyg. Och var spelade dom in scenerna med Scout Troopers i Return Of The Jedi? Jo i Redwood Forest, Karlifornien, USA. Snow Trooper? Finse, Norge och Elstree Studios, England. I rest my case som dom säger. Jänkar-julöl och Scout Troopern hör ihop.

De tre öl som fått äran att vara med i denna episka sammandrabbning är klassikern Hibernation Ale från Great Divide, Winter Solstice från Anderson Valley och Lagunitas Holiday Ale. Den sistnämnda är egentligen ”bara” Lagunitas Sucks med en tomte på och lite utav en katt bland hermelinerna men får självklart vara med ändå.

Great Divide Brewing Company – Hibernation Ale. En Old Ale på stabila 8.7%. Mörk, maltig men samtidigt med en ganska framträdande humle. Inte för söt och till skillnad från dom senaste årens upplaga en klar uppryckning. Jag är relativt säker på att denna öl skulle må lite bättre av att lagras något år eller två med redan nu är det en mycket bra öl. Betyg: 4/5.

Anderson Valley Brewing Company – Winter Solstice. Bra vintervärmare som tyvärr är lite för söt för min smak. Men om man bortser från sötman så är det en hel del trevliga smaker i ölen där karamell och kryddor är mest framträdande. Betyg: 3/5.

Lagunitas Brewing Company – Holiday Ale. Som sagt en maskerad Lagunitas Sucks men inte blir denna amerikanska IPA mindre trevlig för det. Jag gillade den skarpt när jag drack den tidigare i år men frågan är hur julig en fruktig och humlig IPA är mitt i mörkaste vintern? Betyg: 4/5.

Två öl får alltså samma betyg men om jag skall utse en vinnare så får det bli… Hibernation Ale!. Inte nödvändigtvis en bättre öl än Holiday Ale men betydligt mer passande för årstiden och ett riktigt trevlig tillskott på julbordet. Köp och njut. Och glöm inte att köpa några att lägga på lagring för kommande jular.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Epic-Julöl-Wampa-Battle: Episode II

Det har återigen varit julölssläpp i vårt avlånga land. Inte mindre än hela 58 st slåss om utrymmet på Systembolagets hyllor och vilka man skall välja kan vara minst sagt svårt. Som vanligt så köpte jag mig en kasse blandat på releasedagen och har valt ut tre av dessa för en liten närmare titt. Allt för att kanske göra det lite lättare för den som eventuellt är på jakt efter bra öl att smutta på vid julbrasan.

Dom tre som gör upp om titeln ”Bäst i test i Flyg, Audio & Vision…SLICE inte så stora julölstest 2014” är St Eriks Orange Imperial Porter, Dugges Christmas Idjit Imperial Stout och Mohawk Snowmelter Imperial Stout. Till min hjälp har jag precis som förra året husets egen Wampa som vid det här laget väl får anses vara något av en expert inom området. En skillnad från förra årets test är att alla tre ölen är från svenska bryggerier. Dessutom så är det bara ölstilarna porter och stout som fått vara med istället för att som förra året ha med ganska så skilda stilar som mörk lager och belgisk strong ale.

Först ut i årets test är Orange Imperial Porter från St Eriks Bryggeri. En på pappret mycket intressant porter då den som dess namn avslöjar är smaksatt med apelsin. Tyvärr så är det en i mitt tycke en ganska artificiell smak och doft av apelsin som man bjuds på och det blir inte alls dom romerska bågarna i flytande form som man kanske hade kunnat vänta sig. Men om man bortser från besvikelsen med apelsinen så är det ändå en helt ok porter med alla dom korrekta smakerna som St Eriks Bryggeri hällt upp på flaska. Betyg: 3/5.

Efter det är det dags att testa Mohawks Snowmelter. Här är det kaffe som sparkar en i huvudet så snart man stuckit ner näsan i glaset. Och eftersom jag gillar kaffe så gillar jag Snowmelter. Kaffe uppbackat med klassiska chokladtoner gör Snowmelter till en riktigt bra stout och något jag verkligen kan rekommendera. Betyg: 4/5.

Sist ut: Dugges Christmas Idjit. En mer balanserad stout om man jämför med Snowmelter. Och även om den inledande kicken uteblir så är Christmas Idjit inte väldigt mycket mindre njutbar för det. Inget som direkt sticker ut utan bara en angenäm upplevelse sånär på en ton av bränt gummi som blir lite för tydlig ju längre man smuttar. Men på det stora hela en mycket trevlig öl, Dugges kan man lita på. Betyg: 4/5.

En 3:a och två 4:or blev resultatet. Inte illa pinkat. Och skall man utse en vinnare av dom två som fick 4:a i betyg så väljer jag efter lite övervägande Mohawk Snowmelter. För en koffeinist som undertecknad så är det svårt att blunda för den mycket trevliga kaffekicken man får när man dricker den. Grattis Mohawk, Bäst i test!

Det var allt från Wampa och mig. Lycka till i julölsjakten.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Yeti – en räddare i nöden

Yeti

I fredags så var det återigen dags för lite trevliga nyheter att släppas på diverse utvalda Systembolag runt om i landet samt på nätet. Planen var såklart att åka förbi ett av dessa Systembolag och plocka upp några av de läckra nyheterna men som ett brev på posten så kom annat i vägen och jag tvingades åka förbi ett annat bolag än det tänkta på vägen hem efter jobbet. Till ett Systembolag som av någon konstig anledning inte hade en endaste liten nyhet på hyllan.

Så vad gör man då när alla ens planer grusas och förväntningarna på alla dom där nya, intressanta ölen rinner ut i sanden? Jo en lösning på problemet är att se efter vad som faktiskt står på hyllorna och se om man inte kan hitta något annat, som man förvisso kanske redan har smakat men som ändå är väldigt gott. Det finns ju trots allt en hel del guldkorn i standardsortimentet.

Ett av dom mest skinande guldkornen är i mitt tycke Yeti från Great Divide Brewing Company. Yeti finns i en hel del olika varianter men jag vetefan om inte standard-Yetin är min favorit faktiskt. En stilren och kraftig Russian Imperial Stout som klockar in på respektabla 9.5%. Innehållet hälls med fördel ner i ett kupat glas där ölet kan få gotta till sig och bjuda din näsa och gom på ytterst trevliga dofter och smaker.

Så mitt råd är alltså: om sug efter en god öl uppstått och du tvekar framför hyllan – ta en Yeti. Det är som vi säger i Göteborg: Yeti-gott!

Heavymetale!

Heavymetale microbryggeri. Dom driver ett av Sveriges just nu mest intressanta tillhåll på nätet. En site som främst behandlar två av livets goda: öl och musik. Sedan en tid tillbaka Chief Rebel Angels (Metalyze) nya hemvist där han delar utrymme med bland andra Hopmaestro och Joel Almén. Många intressanta recensioner, artiklar och annat läsvärt har dom lyckats ackumulera på kort tid och framtiden ser allt annat än mörk ut.

Mörkt är dock dagens öl på sidan: Jester King Black Metal. Så mäktig att det skrivits inte en utan två texter om ölet. Komplett med finfina bilder och sist men inte minst: ett pinnpentagram! Det kan ju knappast bli mer ”trve kvlt” än så.

Så mitt tips är att kika in på heavymetale.com och kolla läget. Det gör jag, nästan varje dag.

heavymetale

Han Solo drack min Wookiee

Wookiee

Den jäveln drack nästan upp allt och stack så nu är den slut. Men det lilla jag hann smaka var trevligt både i näsa och på tunga. En IPA i amerikansk västkust-stil som gör allt rätt, som det mesta som kommer från danska Amager. Humligt så det förslår och väl värd betyget 4/5. Tyvärr så är det från den 1:a september väldigt mycket svårare att få tag i öl från Amager ”tack” vare Systembolagets nya regler men jag lyckades få iväg en beställning som dök upp i veckan. Wookiee IPA var en utav flaskorna men allra gladast är jag nog åt att jag fick tag i en till flaska Arctic Sunstone. Faktiskt den bästa Pale Alen jag druckit.

Nu när vi ändå är inne på det här med Star Wars så kan jag ju passa på att skriva lite om vad som händer med den kommande filmen som än så länge bara går under namnet Episode 7. Det är inte mycket som har avslöjats från inspelningen och det mesta är rykten, vissa otroligare än dom andra. Det man (kanske) vet är att Millennium Falcon skall vara med igen och att Harrison Ford har skadat benet efter att ha klämt benet i en dörr av något slag. Sedan är det som sagt mest rykten. Ett av dom mest trovärdiga är den nya designen på Stormtruppernas hjälmar:

sw-e7-stormtrooper

Jag gillar den. Om dom nu prompt måste ändra designen på Stormtrooper-hjälmen så varför inte till denna? Den har dom klassiska dragen samtidigt som den är moderniserad, vilket man väl får anse vara något som kan hända på 30 år?

Bland det mest löjliga i ryktesväg är att den nya filmen inte kommer att börja med en första scen som innehåller ett rymdskepp av något slag, något som alla filmer i Star Wars-sagan har gjort. Nej nu skall det istället börja med att man ser en hand som flyger genom kosmos, hållandes en ljussabel. En hand som sedan kraschar på en planet där våra nya hjältar hittar ljussabeln, drar slutsatsen att det är Luke Skywalkers ljussabel och genast måste hitta honom för att lämna tillbaka den. Jepp. Så urbota dumt på alla plan. Fast det allra dummaste är att vissa verkar tro att det är sant och att filmen verkligen kommer att börja så.

Jaja, vad skall man göra? Det är bara att spänna fast sig och lida sig igenom ryktestornadon som bara lär bli värre och värre ju närmare december 2015 vi kommer. Må kraften vara med er.

Den lille danske ölprovelse

Kan det heta så tro? Antagligen inte. Skit samma, vad jag vill komma fram till är att faderskapet och jag hade en liten sammankomst förra veckan där vi testade några brygder han hade köpt på sig under sina resor till Danmark under det halvår som gått. Allt från klassisk ”fulöl” till finare grejer i pappkartong testades och överlag så får man väl säga att kvalitén var hög. Kul för Danmark och kul för oss som smakade. Följande flytande förfriskningar testades:

Trolden BryghusOld Steamtrain: Fin stout som tyvärr led av för låg alkoholhalt. Lite mer tryck hade inte varit dumt. 3/5.

Det Lille Bryggeri400: Här var det desto mer knuff med 10.4%. En mycket bra Oatmeal Stout som var något för söt. 4/5.

Albani BryggerierneOdense Classic: Fulöl. Det vill säga man får vad man förväntar sig. 2/5.

Det Lille BryggeriBarley Wine 2011/2014: Ytterst trevlig Barley Wine. Alla dom rätta smakerna lägger sig på tungan. 4/5.

Midtfyns Bryghus Imperial Stout: Tuff flaska men inte riktigt lika tufft innehåll. Ändå en bra stout som gick ner med lätthet. 3+/5.

SyndikatetDirektören: En mörk ale av belgisk sort som var bra men jag har smakat bättre. 3/5.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Semester-Holiday-Vacation

Då var det dags igen att ha sådan där ledighet i ett gäng veckor. Fixa med hus och lite vanligt allmänt resande skall förhoppningsvis kunna kombineras med en dos lata dagar och sänkandet av en öl eller två. Och på något hörn så ska det nog kunna knös in lite trevlig musik också, både på skiva och live.

Tyvärr så verkar flera av dom skivor jag väntar på hamnat på villovägar. Förhoppningsvis så är det bara någon sommarvikarie som lyckats strula till det men i värsta fall så har en liten svettig tysk snott mina skivor som jag så osaligt gått omkring och väntat på. Visst är det lite utav ett i-landsproblem men jag tycker att det är otroligt frustrerande när man väntar på någonting som man väldigt gärna vill inkorporera i sin skivsamling men som aldrig kommer. Behöva maila folk som kanske inte tror på en när man undrar fart fanken ens skivor tagit vägen och vara till besvär. Nej det gillas inte.

Tur då att jag har ett gäng skivor här hemma som faktiskt kommit fram. Som senaste Abysmal Torment till exempel. Cultivate the Apostate heter den och efter att ha spelat den lite då och då under en dryg månads tid så kan jag säga att det är en mycket angenäm platta. Abysmal Torment kommer från Malta, lirar Death Metal av hårdare slag och har gått ifrån att vara väldigt influerade av den amerikanska skolan till att spela lite åt Hour Of Penance/tidiga Fleshgod Apocalyspe-hållet. Något för sterilt och en liten överdos av triggade trummor men ändå en rekommendabel skiva att kolla upp för den som vill rensa hörselgångarna.

Så med en ljuvlig Oude Kriek Boon i glaset och lite smiskande dödsmetall skrålandes ur högtalarna önskar jag mig själv och alla andra en trevlig semester.

DSC02445

Prima semesterbärs

Det börjar dra ihop sig till semester för dom flesta och när det är semester så tycker väldigt många om att fukta strupen med en öl eller två. Och jag tänkte tipsa om en som nu funnits i Systembolagets sortiment i snart en månad och som håller en väldigt hög nivå, nämligen Centennial IPA från det amerikanska bryggeriet Founders Brewing Company.

Slanta upp 22kr plus en krona till i pant och du får en burk som innehåller 355ml ytterst trevlig India Pale Ale. Bärnstensfärgad, en fruktig doft och en humlig smak som säkert är väldigt mer in-your-face när ölen är färsk men som efter en resa över Atlanten fortfarande övertygar. Ganska söt men inte så att det stör och en bra maltighet i grunden. Och framförallt: väldigt god.

Centennial

Brewers Beer Bar

Nu tog jag tyvärr inga bilder men efter fredagens besök på nyöppnande Brewers Beer Bar så jag vill egentligen bara säga: fy fan vilket trevligt ställe! Grymmegod pizza, trevlig personal och utsökt öl i kranarna. Krieken från Girardin var himmelsk och All In/Stronzo-stouten 100% Viking var inte långt efter. Det enda som inte var helt på topp var inredningen som jag tycker var något för kal. Men annars fanns inte mycket att klaga på. Hög rekommendation utfärdas härmed till alla som gillar pizza och öl.

Adressen är följande: Tredje Långgatan 8 Göteborg.

Brewers Beer Bar - 5/5 i betyg.

Brewers Beer Bar – 5/5 i betyg.

Två bra folköl

Det finns ju som bekant inte så mycket rolig folköl ute i butikerna men läget håller sakta på att förändras. I min lokala ICA-butik så finns det faktiskt numera en liten dedikerad hylla för svensk mikrobryggd folköl och det är helt klart en fall framåt. En av dessa är Dugges Brandmästare Andréns Törtsläckare som jag tänkte kika lite närmre på tillsammans med Brooklyns relativt nya 1/2 Ale.

DSC02424

Brandmästare Andréns Törstsläckare har funnits ute ett bra tag på marknaden men verkar fortfarande vara väldigt populär. Med sin alkoholhalt på 2.8% så vågar jag nog säga att Törstsläckaren helt klart är bland det bästa du kan hitta inom den kategorin. Naturligtvis ingen smakkanonad på något sätt men den smak som finns är behaglig men något för tunn. Fast nog gör den sitt jobb som törstsläckare alltid. Betyg: 2+/5.

Brooklyns nya folköl 1/2 Ale kom, såg och levererade. En så kallad Saison på 3.5% som jag till en början var lite tveksam till men nu efter att ha druckit 3-4 flaskor under dom gångna veckorna börjat gilla mer och mer. En torr öl med behaglig fruktighet och friskhet. Inget revolutionerande men en väldigt bra folkis att smutta på i den kommande sommarvärmen. Betyg: 3/5.

Battle of the burköl

När solen skiner och vädret är på sitt allra bästa humör så är det en och annan individ i vårt land som väljer att grilla sin mat. Och när det är helg kanske det även slinker ner en och annan öl samtidigt som man står där och flippar burgare. Men vilken öl skall man då välja som sällskap vid grillen?

Flyg, Audio & Vision…SLICE har valt ut fyra öl på burk som alla har potentialen att få vara med vid helgens grillning. Tre svenskar och en amerikan skall slåss om titeln Bäst i burkölstest. Kombatanterna är följande:

Guldkällan 5,7, Södra Almighty, Falcon Koppar och Ska Modus Hoperandi.

Guldkällan 5,7, Södra Almighty, Falcon Koppar och Ska Modus Hoperandi.

Frågan är ju naturligtvis om tre svenskar har en chans mot en stöddig jänkare. Nej, det har dom ju såklart inte. Modus Hoperandi går mer eller mindre på knock här och det är egentligen bara Södra Almighty som har en liten chans att stå emot. Både Guldkällan och Falcon Koppar är alldeles för tråkiga och intetsägande för att ha ens en tillstymmelse till chans att knipa mästartiteln. Falcon Koppar har dock en fin färg som är trevlig att titta på men vad hjälper det när smaken inte är mycket att ha? Både Falcon och Guldkällan får 1+/5 i betyg.

Södra Almighty är som sagt bättre än övriga svenskar och charmar mig med sin friska smak. En riktigt bra sommaröl (Betyg: 3/5) som dock kanske är lite för dyr med tanke på vad man får. Ett problem som inte Modus Hoperandi lider av. Klart dyrast i startfältet men oj vad det är värt det. Jag har hyllat Modus tidigare men man får verkligen vad man betalar för här. Grapefrukt och citrus fyller gommen och man kan inte göra annat än att njuta. 4+/5 i betyg och en solklar vinnare.

Sammanfattat så får man vad man betalar för här. Guldkällan och Falcon Koppar kostar runt en tia styck, Södra Almighty en tjuga och Modus Hoperandi är dyrast med 24kr inkl pant. Och ja, vill man ha blask så köper man det billiga ölet men vill man ha en öl med smak och lite knuff i att hålla i handen när man grillar då köper man Modus Hoperandi, Bäst i burkölstest.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Äkta hårdrocksöl

Det finns hårdrocksöl och så finns det riktig jävla metal-up-you-ass hårdrocksöl. TRVE Brewing i Colorado brygger öl som definitivt tillhör den senare kategorin. Ingen fånig cash-in á la Kaltenberg Organic med andra etiketter som Motörhead Bastards Lager (eller om den kanske var Kiss Destroyer öl) utan öl som är bryggd av kärlek till öl och Metal. Jag menar, titta bara på de här fyra fantastiska skönheterna till flaskor:

metalöl

Det är ju nästan så att man blir tårögd. Tänk att få sitta i soffan med tonerna av Absu dönande ur högtalarna och smutta lite lätt på en Eastern Candle Ale. Tyvärr så lär detta vara näst intill omöjligt då TRVE Brewings produkter endast finns tillgängliga i Colorado. Kanske dags att bryta med Sverige och flytta till USA?

Spana förresten in ett par låtar med doom/sludge/metal-gubbarna i Black Sleep of Kali där TRVE Brewing har haft med ett finger i spelet. Inte vanligtvis min kopp te när det gäller genre men det här svarta fåret föll mig i smaken.

Helgens alkoholfestival närmar sig

På lördag är det äntligen dags att styra kosan mot Svenska Mässan i Göteborg då det är dags avlägga ett besök på årets Öl och Whiskymässa. Det är första gången jag besöker en mässa inriktad på alkohol och det är med skräckblandad förtjusning jag blickar mot lördag. För förra året var tydligen inget annat än ett enda stort kaos. Folk som reste från landets alla hörn kunde stå i kö i flera timmar utan att ens komma in och irritationen var allmänt hög hos dom flesta. Hoppas verkligen denna situation inte uppstår nu när jag ska dit för är det något jag hatar så är det att trängas och stå i kö. Men enligt arrangören så skall allt vara frid och fröjd och mässytan är numera dubblad till 9000 kvadratmeter så det ser ganska ljust ut.

När jag väl kommit in så vet jag inte riktigt vad jag skall göra. Jag har inga utställare jag bara ”måste” besöka utan jag skall försöka att bara njuta så mycket det går. Och eftersom jag blir bjuden så känns det inte riktigt hövligt att bara springa iväg på egna äventyr utan det blir att hålla sig till flocken så att säga, även om jag tror att den är mer inriktad på whisky än öl och jag är tvärtom. Men min förhoppning är att jag skall kunna smaka en god spontanjäst öl eller två för det finns tyvärr alldeles för få sådana att tillgå på Systembolaget utan att bränna ett alltför stort hål i plånboken.

Som avslutning på detta ölindränkta inlägg så tänkte jag bjuda på lite omdömen på öl som just nu finns att köpa på Bolaget.

Slottskällan – Saison: Frisk, fräsch och en del av det fasta sortimentet så den är lätt att hitta. Kommer bli en höjdare att dricka när solen börjar värma lite mer. 3+/5.

DuggesMörk Lager: Dugges brukar alltid göra bra öl och denna är ingen undantag men något för anonym för sitt eget bästa. 3/5.

AmagerModern IPA: Modern och god som bara den. Riktigt bra tryck i humlen om man hittar en färsk flaska. 4/5.

De MolenCitra Pale Ale: Inget att klaga på. En bra Pale Ale, varken mer eller mindre. 3/5.

EpicHop Zombie: Tufft namn men tyvärr en liten besvikelse inte minst med tanke på priset. Men smakar bra gör det. 3+/5.

OppigårdFatboy Brown: Stabil Brown Ale men jag gillade deras Brewers Brown bättre. Kul med en god ”rock-öl” dock. 3/5.

New Belgium Trippel: Väldigt bra belgare från USA. Fin friskhet i lyckad kombination med koriander gör detta till en vinnare. 4/5.

New BelgiumAbbey: Belgisk dubbel som inte är riktigt lika smaskig som sitt Trippelsyskon. 3+/5.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Blandad bärs (mest från Mölnlycke)

Göteborg med omnejd är just nu stekhett i öl-Sverige. Inte nog med att Brewdog skall öppna en bar i stan, Dugges i samarbete med All In Brewing skall göra detsamma under namnet Brewers Beer Bar. Så nu kan man snart lägga till ytterligare två namn på listan över bra ölställen utöver prima hak som t.ex The Rover, Ölrepubliken, Tre Små Rum och Red Lion.

Och bryggerierna blir också fler och fler. Strax utanför Göteborg, i Mölnlycke, huserar bryggerierna Poppels och Rådanäs. Poppels har på ungefär ett år gått och blivit en kraft att räkna med tack vare en konstant ström av kvalitativa öl. Rådanäs jobbar för tillfället i lite mindre skala och har än så länge ”bara” släppt tre öl.

Här kommer ett gäng kort omdömen på några av dessa öl plus några godingar från andra bryggerier.

PoppelsExtra Special Bitter: En bra Bitter som dock har en bit kvar till sina brittiska förlagor. 3/5

PoppelsDIPA: Högt ställda förväntningar som tyvärr inte införlivades. En stabil Dubbel IPA men lite för tunn. 3+/5

RådanäsCalifornia Common: En så kallad Steam Beer. God men lite stel och smaklös. 3/5

RådanäsLageröl: Ok lager som gärna hade fått vara lite roligare men ändå klart bättre än mycket av det vanliga lagerblasket. 2+/5

OmnipolloNeduchadnezzar: Succén från förra året kommer tillbaka och är lite sämre. Men fortfarande en mycket bra Dubbel IPA. 4/5

Södra MaltfabrikenAlmighty: Mellanöl på burk med smak. Perfekt sommaröl som har stor möjlighet att bli en hit. 3/5

Bryggeriet DjævlebrygOld Mephisto: Danskt Barley Wine som övertygar. Vinöst med drag av söt karamell. Djävulsbryggarna vet hur en öl-slipsten skall dras.  4/5

(Alla dessa öl finns på Systembolaget eller går att beställa.)

 

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lite mer öl

Helgen som gick bjöd på både nya och gamla bekantskaper inom ölets, oftast mycket trevliga, värld. Korta omdömen och betyg kommer här:

AmagerArctic SunStone: Ja, igen. Den är ju så bra den här Pale Alen. Höjer betyget till 4+/5 och råder alla som gillar öl att köpa en flaska eller två.

Siren/OmnipolloNäcken: Veteöl som är lite annorlunda mot vad man brukar vara van vid. Humle är alltid trevligt men personligen så föredrar jag den klassiska tyska smaken. 3+/5.

Sierra NevadaCelebration: Årligt återkommande IPA som är bra som vanligt. 3+/5.

BrooklynBlack Chocolate Stout: Årets BCS är i mitt tycke svagare än innan eller så har jag kanske blivit lite mer kräsen, vad vet jag. Bra hur som helst och kanske ännu bättre med lite lagring. 3/5.

Green FlashSaison Diego: Saison är fräscht och går alltid ner men passar bättre när man sitter och smuttar på en balkong i mitten av Juni. 3/5.

Göteborgs Nya BryggeriLilla London Specialbitter: Helt ok Bitter som inte når upp till sina engelska förlagor. Något metallisk och tunn. 2+/5.

Green TowerBarrantes Imperial Coffee Stout: Ger ett lite trist första intryck med en doft som är ganska intetsägande men tar igen det med en smak som domineras av härligt mycket kaffe. 4/5.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hänga på låset

I lördags så var det dags för årets första lansering av öl i små partier. Och för en gångs skull så hade mitt lokala Systembolag fått in en stor del av dom öl jag var intresserad av så det var inte så mycket annat att göra än att åka ner och hänga på låset. Något jag aldrig gjort förut och jag får väl erkänna att jag var lite nervös eftersom man har hört talas om det lilla krig som kan uppstå bland hyllorna när det släpps ny öl på Bolaget.

Men min oro skulle visa sig vara helt obefogad. Allt gick fredligt till och jag lyckades t.o.m vara lite social med dom 2-3 andra ölnördar som också pallrat sig ner för att botanisera bland Systembolagets dignande hyllor. Jag plockade på mig dom flaskor jag var intresserad av, betalade och åkte sedan hem. Nöjd och glad.

Här följer snabba omdömen på tre av ölen som jag köpte i lördags plus två ”bonusomdömen”:

AmagerArctic SunStone: Mäktig Pale Ale som övertygar med sin fruktiga smak. Bra beska också. Betyg 4/5 med bud på mer. Får se om jag kanske reviderar mitt betyg när jag druckit en andra flaska.

Oscar BluesTen Fidy: Stabil Imperial Stout som kanske är något för dyr med tanke på vad man får. Men ändå värd 4/5 i betyg.

Cigar CityJai Alai: En bra och smakrik IPA. Men säkert väldigt mycket bättre när den är färsk. 3+/5 .

DjævlebrygNekron: Övertygande Stout med alla dom rätta smakerna. Dessutom en trevlig rökighet som kommer smygande på slutet. Ser fram emot att få testa storebror Pride of Nekron som tydligen ska vara ännu bättre. 4/5.

BeerbliotekKlippans India Pale Ale: Behaglig på alla sätt men lite för tam. 3/5.

Ett nytt ölår

Mitt andra år som ”findrickare” av öl har passerat och mitt intresse för denna ädla dryck har, om jag ska vara riktigt ärlig, stagnerat något. Borta är till exempel nyhetens behag med IPA och jag har så smått tröttnat på att betala 100kr+ för en enda flaska med öl. Framförallt detta med att det ska kosta så fruktansvärt mycket pengar för att få tag på ett par reko öl och hysterin som följer i början av varje månad då alla ska vara först med att köpa den senaste finölen som släppts på Bolaget har fått mig att tappa intresset något. MEN jag har faktiskt börjat uppskatta Porter och Stout mer under året som gått så allt är inte gnäll och jävelskap. Och så fick jag ett par mycket intressanta böcker om öl av Jultomten också som förgyllt min tillvaro och ökat på min totala summa av ölkunskap. Dessutom så hägrar ett besök på Göteborgs Öl & Whiskymässa i april, vilket är något jag verkligen ser fram emot.

Dags att presentera den öl som jag tyckt varit bäst år 2013 dvs FornMon Beer Award 2013:

  •  Goose Island – Bourbon County Stout.  En riktig käftsmäll till öl som jag fortfarande inte riktigt hämtat mig ifrån. 15 procentig komplex motorolja som fyller hela munnen med smaker. Bourbon, vanilj, choklad och russin i en ljuvlig allians som står som årets stora och självklara höjdare. När kommer du till Systembolaget igen o kära Bourbon County Stout?

goose-island-bourbon-county-stout

Nog om detta. Hur börjar man bäst ett nytt intressant ölår då? Jo med lite snabbrecensioner såklart. Här följer ett gäng korta omdömen på diverse öl som jag smakat under min julledighet:

Schwaben Bräu – Das Schwarze: Blurg. Vad fanken är det här för något? Helt klart den sämsta schwarzbier jag druckit och smakade mest bara skumt. En fin flaska räddar inte detta haveri. 1/5.

Fullers – Imperial Stout: God klassisk Stout som jag kanske trodde det skulle vara lite mer knuff i. Ganska torr och med mycket smak av kaffe och choklad. Men något för tam som sagt. Fin förpackning även här. 3+/5.

Great Divide – Hibernation Ale: 2013 års Hibernation Ale är stabil men inte alls lika bra som 2012. Ändock en trevlig Old Ale som är söt och knäckig som sig bör. En öl som passar fint att dricka nu när det är ”vinter”. 3/5.

Liefmans – Goudenband: En så kallad Oud Bruin som verkligen föll mig på läppen. För det första så har vi ju förpackningen som är väldigt fin med sitt blåa omslagspapper och champagnekork. Och innehållet är det som sagt inte heller något större fel på, lite sött och syrligt och ganska vinöst. Mycket trevlig dryck. 4/5.

Test av nytt ölglas

I veckan så har min ”adventskalender för vuxna” bland annat genererat ett nytt fint ölglas och ett par goda öl av hög kvalisort. För maximal effekt så slår man såklart ihop detta ölglas med en av dessa trevliga öl och vips så har man en kombo som inte går av för hackor. Ölen som fick agera premiäröl i nya glaset var Sigtuna Brygghus Bourbon Imperial Stout, en stout som väger in på relativt kraftiga 10,5% och som levereras i en 33cl-flaska förpackad i exklusiv pappkartong. Och som inte det vore nog så har ölen varit lagrad på ekfat som tidigare innehållit bourbon från destilleriet Blantons i Kentucky, USA. Fint ska det vara.

Och lagringen har definitivt satt sina spår för det första som slår en när man häller upp ölen är den underbara doften av bourbon och vanilj. Det här är en öl man skulle kunna sitta och lukta på hela kvällen lång. Det lilla skum som bildas i glaset försvinner väldigt fort och kvar är bara några enstaka bubblor här och var. Men doften, åh doften. Underbar. Därför blir det lite trist när smaken inte håller vad doften på ölet lovar. Det är liksom lite för lätt, inte det där mustiga som i alla fall jag väntade mig efter att ha haft näsan nere i glaset i en kvart. Men dom smakerna som finns är faktiskt inte helt dumma. Bourbon Imperial Stout är ganska torr och len i munnen och smakar härligt av choklad. Och bourbon naturligtvis.

Så vad blir då kontentan av detta ölglas- och öl-testande? Ja glaset var perfekt. En 33cl-flaska tar alldeles lagom plats i glaset vilket leder till maximal doft och smakupplevelse. 5 av 5 i betyg. Sigtuna Brygghus Bourbon Imperial Stout får dock nöja sig med 4 av 5 i betyg. Hade det varit lite mer ”umpfh” i smaken så hade femman varit given men nu får det räcka med en fyra.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Epic-Julöl-Wampa-Battle

I fredags släpptes årets julöl på Systembolaget. Ett 30-tal olika öl, varav dom flesta är svenska,  tävlar om köparnas gunst nu när julledigheten står för dörren och alla vill vara lite smådragna. Jag köpte på mig en kasse blandade julöl under fredagen och har valt ut tre av dessa som jag hade tänkt skulle genomgå någon slags kamp med nordiska förtecken då ölen kommer ifrån ett svenskt, ett isländskt och ett danskt bryggeri. Deltagarna i denna episka kamp är Dugges Jullager från Dugges Ale & PorterbryggeriJólabjór från Ölvisholt Brygghus och Santas Little Helper från ”spökbryggaren” Mikkeller. Till min hjälp med avprovningen har jag min alldeles egna Wampa, stand-in för Rancor som annars hinkar en hel del bärs men står över dagens provning.

Först ut att avsmakas är Dugges Jullager som visar sig vara en ganska typiskt svensk lagom mörk lager. Det smakar relativt brödigt och aningen kryddigt men allting hålls på en jämn och bra nivå, inget sticker ut på något sätt. En stabil bryggd som får en lika stabil 3:a i betyg.

Sedan följer ölet med det lite exotiska namnet Jólabjór. Island är ju ett häftigt land, då måste ju ölen därifrån också vara ganska häftig? Ja om inte häftig så visar den sig iallafall vara rökig. Och ganska så söt. Och faktiskt riktigt god. Dock inte tillräckligt god för att kamma en 4:a i betyg men väl en stark 3:a. Noterar även att detta är den första ölen från Island som jag dricker. Kul.

Då återstår bara att avsluta med Santas Little Helper. En belgisk strong ale som Mikkeller som vanligt bryggt hos De Proef i Belgien. Stark (9.1%) men samtidigt lurigt lättdrucken och mild. Torkad frukt hånglar lite med en söt karamell vilket ger en öl som jag tycker når upp till en 4:a i betyg. En given öl att ta fram och smutta på när julklapparna är utdelade och lugnet börjar lägga sig framåt julaftons kväll.

Det blev alltså en (halv)dansk seger i kvällens lilla Battle. Santas Little Helper tar knappt hem segern och Wampa och jag tackar så mycket för uppmärksamheten. God kväll.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Klackabacken x2

Klackabacken är ett ungt bryggeri från Kristianstad som kom till under en roadtrip i USA 2011. Dom tre polarna Christoffer, Marcus och Olof tyckte att det var världens bästa idé att starta ett bryggeri och nu under 2013 har dom första flaskorna från Klackabacken hittat ut på Systembolagets hyllor. Och efter att ha läst en hel del positiva recensioner om dessa tre herrars öl så beställde jag hem en flaska av varje öl som Klackabacken har tillgänglig. Dessa tre är Original som är en lager, India Pale Ale och Bourbon Porter. Tyvärr så strulade mitt lokala bolag till det och kunde inte leverera någon India Pale Ale för mig att testa så jag fick klara mig med dom två övriga.

Först ut att testas var Klackabackens Original och det skulle visa sig vara en liten besvikelse. Inget med Original sticker ut och visst, den slinker ner utan problem, men jag hittade inga egenskaper med ölet som gjorde att det skulle vara speciellt på något sätt. Helt klart bättre än det vanliga industrilagerblasket så klart men mot andra konkurrenter i det beställningsbara lokala sortimentet på Systembolaget så får Original mycket svårt att hävda sig. Betyget blir godkänt: 2/5.

Sedan var det dags att öppna Bourbon Porter och nu började det hända lite saker. Portern som fyllde glaset var mörkt brun och bildade ett litet trevligt ljusbrunt skum. Doftar klassiskt av kaffe och choklad med toner av ekfat men samtidigt lite för lite av allt. Smaken följer ungefär samma spår: det smakar som det doftar men här slår även lite bourbon igenom och är allmänt trevlig men det är för lite av allt. Det blir för tunt. Bourbon Porter är bättre än Original och får 3/5 i betyg men jag hade nog väntat mig lite mer av Klackabacken efter att gott jag läst.

Klackabacken visar sig vara ett dugligt bryggeri men ett som har en bra bit kvar till dom högre nivåerna bland svenska bryggerier. Det hade varit intressant att även testa deras India Pale Ale också men som sagt så ville det sig inte så. 

Omnipollo Hypnopompa

Häromdagen så var det dags att ta fram den sista grillbiten ur frysen och dra igång grillen för vad jag antar blir sista gången för säsongen. En strålande sol värmde på ganska bra om man lyckades fånga några strålar men med 7 grader på termometern så behövdes det något mer för att inte börja frysa. Räddaren i nöden hette den här gången något så annorlunda som Hypnopompa, en rejäl Imperial Stout på 11 volymprocent från svenska Omnipollo.

Hypnopompa gjorde sitt som uppvärmare vid grillen mycket väl men blev tyvärr för söt i längden. Något jag antar har att göra med den stora mängd marshmallows och vaniljbönor som användes vid bryggningen. Men trots detta så smakar inte Hypnopompa så mycket som man skulle kunna tro. Det är väldigt behagligt och ”smooth” med nyanser av kaffe, choklad och vanilj men den där riktigt stora smakexplosionen lyser tyvärr med sin frånvaro.

Något man måste påpeka är att Hypnopompa näst intill helt saknar kolsyra. Vätskan är svart, oljig och bildar minimalt med skum. Den är, som en av alla dessa ölbloggarproffs skrev, som en ”stout-sås”. Så för att sammanfatta så är Hypnopompa en söt, svart sås som jag anser vara mer intressant än god. Men ändå tillräckligt god för att få 3 av 5 i betyg. Och som sagt är det en ypperlig värmare att ha vid sin sida när man höstgrillar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Zombeer

Spanska dödsmetallarna Avulsed ger sig in i band-ölens värld och släpper Zombeer. En Double Abbey (vad nu det är) med okänd alkoholhalt som bryggs av spanska Espina De Ferro. Har som sagt ingen aning om vad en Double Abbey är men enligt Avulsed så ska ölen tydligen vara lik belgiska Leffe Blond och vara ”the most putrid beer in the world”. Zombeer släpps i begränsad upplaga om 300 flaskor så chansen att få tag på en känns ganska liten vilket ärligt talat inte gör mig så mycket, det finns ju så mycket annat kul att lägga pengarna på här hemma. Men frågan är om hela den här öltrenden gått för långt när till och med en såpass obskyr grupp som Avulsed släpper öl?

zombiebärs

Ballast Point Sculpin IPA

En öl som sägs vara bland dom bästa i världen. Världens tredje bästa IPA. Sculpin IPA från det amerikanska bryggeriet Ballast Point släpptes på Systembolaget i tisdags och jag var ju naturligtvis tvungen att testa om denna öl lever upp till sitt goda rykte.

Många pratar om balans när Sculpin skall beskrivas och jag är benägen att hålla med. Allt finns där: beska, sötma och den citrusfriska humlesmaken. Inget sticker ut extra mycket utan allt är i, ja just det, balans. En balans som gör Sculpin snuskigt lättdrucken och trevlig och som snabbt får mig att ångra att jag bara köpte två flaskor av ölen.

Sculpin IPA är väl värd sitt goda rykte anser jag och jag kommer att försöka få tag i några till innan dom tar slut (vilket dom verkar göra ganska fort). Och jag råder dig att göra detsamma för det gäller att passa på när jänkaröl av den här kalibern når våra breddgrader. Sculpin IPA har artikelnummer 11022 och kostar 33,90 per flaska. Betyg: 4+/5.

Tre mäktiga pjäser

Finöl

Hämtade ut dessa tre godingar idag. 3x650ml Imperial Porter och Imperial Stout från andra sidan Atlanten. Dom där jänkarna vet tydligen hur man brygger sådan öl och jag ser mest fram emot att testa Ballast Points Victory At Sea. Dels så ska den vara jävligt god och dels så är det ju ett skelett på etiketten. Allt bli ju godare när det är tuffa skelett inblandat.

Fast vad det inte det som var för hemskt med Iron Maiden-ölen? Att det var en ”farlig” gubbe (Eddie) på vilket ledde till att etiketten censurerades av Systembolaget? Jag menar, ett skelett är ju minst lika ”farligt”. Ja, ja…jag antar att det var svärdet i Eddies hand som fällde avgörandet.

Blandade ölrecensioner 2

Äntligen. En tre veckor lång förbannelse börjar äntligen att minska i kraft. Tre veckor av snörvlande, hostande och framförallt tilltäppta smaklökar har gjort att jag knappt druckit någon öl alls. Men det hindrar mig ju inte från att ta tillfället i akt och samla ihop lite omdömen på öl jag druckit sedan slutet av sommaren fram till nu och börja ladda lite inför kommande, förhoppningsvis förkylningsfria, ölsmakaräventyr.

Great Divide Oak Aged Yeti: Mycket fin Imperial Stout. En ölstil jag börjar uppskatta mer och mer och denna Yeti-variant gjorde mig verkligen inte besviken. Tycker dock att den ”vanliga” Yetin är lite godare. 4/5.

Lervig Rye IPA: IPA bryggd med rågmalt vilket ger en lite annorlunda smak. Tycker att den var lite rå och onyanserad tyvärr men på det stora hela en helt ok IPA. 3/5.

Brewdog Hardcore IPA: En relativt klassisk dubbel IPA som tyvärr verkar ha blivit lite hit or miss sedan Brewdogs bryggeriflytt. Men just den här flaskan visade sig på sin bästa sida med en härligt maltig sötma. 4/5.

Schneider Weisse TAP 7: Fin veteöl som går åt det lite mörkare hållet med ganska knäckiga och kryddiga toner. Helt klart en god weisse men jag vill hellre ha veteöl som är ljusare och smakar mer av klassisk skumbanan. 3+/5.

Robinsons Brewery The Trooper: Bäst av dom ”hårdrocksöl” jag druckit, vilket tyvärr inte säger så mycket. Klassisk engelsk ale som är maltig och smakar lite bröd men överlag alldeles för blaskig. 3/5 (men då är jag väldigt snäll).

Brooklyn Local 1

Jag vet inte hur många gånger jag har gått förbi och sneglat på Brooklyn Local 1 när jag har varit på Systembolaget. Den stora 75cl flaskan med den stora Local 1-loggan på har liksom kallat på mig. Men av någon anledning har jag avstått. Och när jag väl bestämt mig för att köpa en flaska så har den varit slut. Men förra veckan, den sista på semestern, så gjorde jag äntligen slag i saken när jag fick se ett gäng flaskor stå på Bolaget i Lysekil.

Men med väntan och uppställda förväntningar kommer kraven på att ölen man köpt ska smaka gott. Som tur är så leverar Brooklyn Local 1 på den fronten. Local 1 är en så kallad Belgian Strong Ale och ligger på ganska kraftiga 9% men lyckas ändå smaka trevligt friskt utan någon påträngande alkoholsmak. Det både smakar och doftar kryddigt, typ koriander. Och citron, en hel del citron. Och attans vad gott det är. Jag trodde först att 75cl på enbart mig skulle bli lite för mycket men det var inga problem, hela flaskan slank ner på en dryg timma.

Naturligtvis så blir betyget högt: 4/5. En 4:a med mersmak. Hade Local 1 varit lite mer fyllig i smaken så hade jag dragit till med en 5:a men nu får det stanna vid en 4:a.

Blandade ölrecensioner

Hemkommen från kungliga hufvudstaden Stockholm tänkte jag dela med mig av lite blandade betyg på öl som jag druckit senaste tiden. Tyvärr så hanns det inte med besök på någon utav Stockholms bättre pubar som Akkurat och Oliver Twist då fokus låg på mer familjevänliga aktiviteter som besök på Skansen och Fjärilshuset vid Hagaparken. Men förhoppningsvis så blir det fler resor till Stockholm i framtiden då det kan hinnas med lite mer seriöst öldrickande och kanske lite kul skivshoppande.

Eskilstuna Ölkultur Sommarale: Mycket trevlig och uppfriskande i sommarvärmen. Betyg: 4/5.

Epic Brewing CompanyArmageddon IPA: Grym ”bruks-IPA” som funkar i alla lägen. Betyg: 4/5.

Fuller, Smith & TurnerOrganic Honey Dew: God men något fattig smak. Betyg 2+/5.

Motala BrygghusSkepparpinans Double IPA: Hemsk på alla plan. Vaskades. Betyg: 0/5.

Motala BrygghusÖstergyllen Saaz & Cascade: Även denna åkte i vasken. Urk. Betyg: 0/5.

Millingstorps GårdsbryggeriRunöl Export: Nja, alldeles för blaskig. Betyg :1+/5.

Bonusrecension: Mansgris Export Klass III: Söt och klassiskt utformad men inte tillräckligt mycket humle- och malt-smak. Betyg: 2/5.

Högt och lågt bland betygen alltså. Motala Brygghus visar sig vara en riktig besvikelse och deras öl gör mig inte ett dugg intresserad av att utforska vidare bland deras sortiment. Dessutom så har dom det tveksamma nöjet att sätta bland dom fulaste etiketter jag sett på sina ölflaskor.