All In Beer Fest 2016

Då var man tillbaka i hemmets lugna vrå efter en helg spenderad i Eriksbergshallen i Göteborg. Mitt första besök på All In Beer Fest gav stor mersmak på ett nytt besök nästa år och renderade i att ca 50 nya öl provades. Några snabba tankar om All In Beer Fest 2016:

  • Grymt hög kvalitet på ölen. Allt jag testade gick från bra till utmärkt/fantastiskt. Visst fanns det vissa bryggerier som var klart bättre än andra men på det stora hela så blev jag väldigt imponerad av all klass-öl.
  • Mycket folk. Fast ändå inga problem. Blev först lite förskräckt när man kom in i mässhallen och möttes av ett kompakt sorl och mycket folk i rörelse. Men det gick snabbt över och efter ett tag så tänkte man inte ens på det då allt och alla var så trevliga.
  • Omnipollo – don’t believe the hype? Köerna var långa till Omnipollo i stort sett hela tiden och jag orkade inte hoppa på tåget. Visst, Omnipollo gör grymt bra öl men jag personligen börjar så smått tröttna på deras översöta godis-stouts med kilometerlånga namn.
  • ”Kändisar”. Såg en hel del kända bryggare och framförallt bloggare. Som t.ex. Stefan (med far) från Ölsvammel, en fotande Johan Lenner från Portersteken, Magnus Bark från Ofiltrerat och sist men inte minst Mr Hopmaestro själv från Heavy Metale.
  • Bäst öl. Svårt att välja men från de tre passen som var under Beerfesten så får det bli följande: Pass 1 – Cervisiams annorlunda men välsmakande stout Krampus. Pass 2 – Crimson Queen från Dry & Bitter Brewing. En fantastiskt god Flemish Red Ale. Och slutligen från pass 3 – Alefarm Brewings (de andra två ölen jag testade från dem var också grymma för övrigt) Old Creation, en bourbonfatslagrad stout med lite vaniljbönor i.
  • Mannen som satt och drack en Sofiero 5,2 mitt i mässhallen. Bara där för att provocera alla ölnördar eller var han bara ärligt trött på all god öl? Vet vet? Jag frågade inte.

Det var det. Som sagt, nästa år lär det bli ett besök igen för detta var hur kul som helst.

Annonser

Electronic Summer 2016

Den femte upplagan av Electronic Summer-festivalen gick av stapeln nu i helgen och efter att nu några dagar senare återhämtat mig hyfsat så tänkte jag att det är dags att skriva några rader om denna tillställning. Något som blir svårare och svårare för varje år som går då farsan (ständigt festivalsällskap när det gäller elektronisk musik) och jag spenderar mindre och mindre tid på själva festivalen och allt mer på att strosa omkring i Göteborg och se vad staden har att erbjuda.

I år så beskådade vi endast två hela spelningar och det var Leather Strip på fredagen och Welle: Erball på lördagen. Bäst var som väntat Welle som jag aldrig blivit besviken på när jag sett dom live. De bjöd på en bra show med många hits och de verkade själva väldigt nöjda när spelningen var klar. Leather Strip var helt ok men eftersom jag knappt hört någon låt med dom innan så var det lite svårare att ta till sig. Lite besviken blev jag också när jag hörde att spelningen med Das Ich på fredagen tydligen varit helt fantastisk men man kan ju inte få allt här i världen.

Det var det om Electronic Summer. Över till det riktigt roliga, nämligen lördagens tur i Göteborg som började med ett besök på Akkelis Audio relativt nya butik i Gamlestan. Eftersom butiken ligger i ganska nära anslutning till tågspåren in mot stan så passade vi på att kika lite på gamla tåg innan vi gick in. Väl inne så fann vi en hel del kul att titta och klämma på men nästan allt på Akkelis är väldigt, väldigt dyrt så mesta tiden gick åt till att drömma. Dock så hittade jag ett par väldigt intressanta golvhögtalare i form av Neat SX1. Små, snygga och passar nog perfekt in i mitt vardagsrum där utrymmet är begränsat.

Efter det så styrde vi kosan mot slakthusområdet och Spike Brewery och deras smakbar som är öppen mellan 12-18 på lördagar. Där möttes vi av bryggare Marcus som glatt visade upp bryggeriet och gav oss smakprov (mot betalning naturligtvis) på fem öl som är bryggda hos dom. Här försvann tiden väldigt snabbt och efter nästan 2 timmar av tjöt och öl-smakande så var vi toknöjda och gick vidare. Varm rekommendation utfärdas då besöket var både lärorikt och bjöd på väldigt god öl.

Sedan blev det ölhaksbesök för hela slanten. Ölstugan Tullen Lejonet, Het Amsterdammertje, Ölrepubliken, The Rover och naturligtvis 3 Små Rum fick finbesök av oss och det testades en mängd god öl. Minnet sviker mig lite här men bäst var om jag inte minns helt fel Stone Ruination 2.0, Omnipollo Zodiak och 3 Små Rums alldeles egna Drömmen om Karibien Mango. Rundan avslutades med en rejäl festmåltid på Restaurang Mykonos på Linnégatan. Riktigt god och prisvärd mat och roligt att besöka stället igen ungefär 10 år efter att man var där senast.

Och sedan var det så dags att traska till festivalområdet och hur det var vet ni ju redan. Detta var en toppenhelg jag sent kommer att glömma och ser fram emot festivalen nästa år. Får se om det blir några band sedda överhuvudtaget då.

Två folköl från Omnipollo – part deux

I våras så skrev jag om ett litet besök jag gjorde hos ICA Åkered där jag kikade på vad de hade i sin folkölshylla. Imponerad som jag blev så var jag ganska säker på att denna lilla ICA-butik skulle få ytterligare besök av mig i framtiden och häromdagen så var det då dags. Eftersom jag blev mer eller mindre lyrisk över Omnipollos Bianca Blueberry Lassi Gose förra gången så var jag självklart tvungen att plocka ner mango- och hallon-varianterna i min kundkorg tillsammans med några öl till. Sedan så var det bara att glatt betala, trampa på gasen och blåsa hemåt.

Lever då dessa två varianter av Omnipollo Bianca Lassi Gose upp till min alldeles egenuppbyggda hype? Vi kan ju börja med Bianca Mango Lassi Gose som smakar ganska exakt som någon av Bravos fruktjuicer, vilket kanske inte är oväntat då mango har en stor del i ölets smak. Bianca Mango Lassi Gose har inte samma komplexa och djupa smak (om man får vara lite flummig) som Blueberry utan är mer ”pang på”. Inget större fel på det i och för sig men ja, inte riktigt samma kaliber som Blueberry alltså. 3,5/5 i betyg.

Dags sedan för Bianca Raspberry Lassi Gose. Här kliver vi upp ett litet pinnhål tycker jag. Hallonsmaken kommer fram bra vilket ger en trevlig syrlighet som balanseras fint mot den lilla sälta som också finns. Men lika bra som Blueberry Lassi Gose är inte heller detta utan det stannar på 3,75/5 i betyg.

Trots att varken hallon eller mango rår på blåbär i det här fallet så är detta två väldigt bra öl. Att de dessutom är folköl som går att köpa i välsorterade livsmedelsbutiker tycker jag är väldigt positivt. Folköl skall inte enbart behöva vara 6-pack med Norrlands Guld eller Falcon Bayerskt.

IMG_7031

Två folköl från West Coast Bryggeri

Folkölsscenen fortsätter så sakteliga att växa och utvecklas och ganska nyligen så släppte Götets West Coast Bryggeri två stycken folkisar som nu går att köpa lite varstans i vårt avlånga land. Och eftersom jag inte är den som tackar nej till ny, intressant folköl så måste jag naturligtvis testa de båda.

IMG_7008

Den ena av dessa två är En Dröm Om Smultron som bryggts i samarbete med Spike Brewery, ett av de nyare och således lite mindre bryggerierna i Göteborg. Ölet i sig är en Berliner Weisse på 3.4% som bryggts med smultron (duh!) och jordgubbar och sedan balanserats upp med lite lime och vanilj. En mycket smaskig kombination skulle det visa sig och jag gillar verkligen ölets klara bär-karaktär. Syrligt, lite sött och framförallt satans gott. En riktigt bra folköl som om man skall gå efter Untappds betygsskala får 3.75 av 5 möjliga.

Den andra ölen är en tämligen klassisk IPA bryggd på humlesorter som Nugget, Chinook och Simcoe. Ölet har en mycket fin doft men smakar naturligtvis inte i närheten av lika mycket som sina syskon med högre alkoholhalt. Men allt som allt en välgjord och angenäm folköl som borde gå hem hos de flesta och som det kan drickas ganska många utav en het sommardag. Betyg: 3.25 av 5.

Två trevliga och köpvärda folköl alltså. Skål!

Tre somriga Saisons

Nu när sommaren lagt sitt ljusa täcke över oss och värmen svept in oss som i ett tjockt duntäcke man inte kan fly ifrån så kan det vara gott att svalka sig med en öl. En ölstil som blivit riktigt populär de senaste åren och som funkar utmärkt för detta ändamål är Saison. Och passande nog så har jag valt ut tre sådana att testa och se om de är något att ha.

IMG_6815

Saison (eller Farmhouse Ale som det också kallas) har sitt ursprung på den belgiska landsbygden där ölen bryggdes under vintern för att sedan plockas fram på sommaren för att agera törstsläckare. Saison är ofta örtiga och kryddiga med uppfriskande inslag av citrusfrukt. Det är lite beskt, det finns lite syra och det är ganska torrt. Helt enkelt jäkligt gott.

Först ut i detta lilla test är Grebbestad Saison, som går att beställa via Systembolagets lokala sortiment. Grebbestad är ett bryggeri som jag mest förknippar med klassiska engelska ales och lager men tydligen så gör de Saison också. Och deras bidrag till stilen smakar ungefär som en Saison ska, bara lite mindre av allt vilket blir lite fattigt i längden. Dessutom så är Grebbestad Saison alldeles för klar och ser mer ut som en filtrerad, lite mörkare lager. Allt som allt ändå godkänt och Grebbestad Saison landar på en stark 2:a av 5 möjliga i betyg.

Sedan dags för Mango Saison från Nils Oscar (hittas även den i beställningssortimentet). Nils Oscar har ju varit med ett tag nu och har i mina ögon alltid gjort bra, kvalitativ öl. De brukar hålla sig borta från de där riktiga bottennappen men gör å andra sidan inte heller så många öl som är något utöver det vanliga, utan håller sig på en hög medelnivå. Mango Saison både smakar och ser ut mer som en Saison skall göra jämfört med Grebbestads bidrag med sin torra karaktär fylld med kryddor och en viss fruktighet. Men den där mangopurén som tydligen är i vetefan var den tagit vägen för den känner jag knappt. Fast gott är det och Mango Saison får betyget 3 av 5.

Sist ut: Coppersmith Saison. I början av månaden släppt som en del av det alltid föränderliga ordinarie sortimentet på Systembolaget och en flaska som borde gå att hitta på de flesta Systembolag i landet en tid framöver. Dessutom så är den ekologisk vilket ju alltid är ett litet plus i kanten. Coppersmith har haft ett väldigt flyt den korta tid de har funnits för de har fått in flera öl på hyllorna på nästan misstänkt kort tid men det är bara att gratulera att ännu en av deras drycker nu finns lättillgänglig. Hur som helst så står Coppersmith Saison ut lite som den friskaste och krispigaste av de tre. Nils Oscar Mango Saison smakar lite mer än Coppersmith gör men är inte riktigt lika läskande. Så jag vill nog påstå att det är jämnt skägg mellan de båda och även Coppersmith får betyg 3 av 5.

Slutresultatet är alltså tre helt ok/bra Saisons och jag tycker att alla funkar finfint i sommarvärmen. Kanske inget man köper om man är gammal i gamet men väl en bra början för de som kanske inte ännu testat stilen.

Västkustsk Pale Ale

Att Göteborg är något utav Sveriges bryggericentrum är väl knappast en nyhet för någon vid det här laget. Göteborg har under de senaste åren stärkt sin position som öl-stad nummer ett i landet i ett närmast ursinnigt tempo och i dagens Göteborg med omnejd finns det nu ett flertal riktigt bra bryggerier och ställen att dricka öl på. Inne i själva Göteborg så har vi bryggerier som Stigbergets Bryggeri, Beerbliotek, Vega och Ocean och en bit från stan finns Dugges, Rådanäs och Poppels, som precis flyttat från Mölnlycke till Jonsered. Och till bra ställen där man kan köpa sig en reko bärs kan man bland annat räkna klassiska The Rover, Ölrepubliken, Brewers Beer Bar, Tre Små Rum och ett gäng Ölstugan Tullen.

För att uppmärksamma några nya öl i Systembolagets lokala sortiment tänkte jag presentera/testa tre öl som nu finns tillgängliga där och som alla bryggts av Göteborgsbryggerier samt har den gemensamma nämnaren att de är Pale Ale.

IMG_6802

Först beger vi oss till Högsbo industriområde och Göteborgs Nya Bryggeri. Bryggeriet har varit igång ganska länge nu och börjar få en del produkter i sin portfölj. Göteborgs Pale Ale är deras senaste kreation och enligt dem själva så är detta ett ljust, lättdrucket öl med mycket smak och ett givet grillelixir. Ljust och hyfsat lättdrucket kan jag väl hålla med om men så mycket smak vetefan om det är. Lite beska finns där men annars så hittar jag faktiskt inte så mycket i smakväg som är värt att notera. Däremot så luktar ölet lite unket. Nja, detta är på sin höjd värt 2/5 i betyg.

Efter detta så rör vi oss vidare till West Coast Bryggeri, vilket bara är ett stenkast bort. West Coast har varit väldigt aktiva och har på kort tid fått in en massa öl på de lokala Systembolagens hyllor. Jag har testat de flesta och överlag så ha kvalitén varit bra men kanske utan någon riktig höjdare, vilket även gäller denna amerikanska Pale Ale. Den luktar fruktigt och smakar detsamma men är något för tunn. Fast då skall man komma ihåg att vi nu snackar 4,5% alkohol och då kan man inte kräva hur mycket som helst. Hög hinkabilitet och 3/5 i betyg.

Sista anhalten är Stigberget och bryggeriet med samma namn. Stigbergets Bryggeri har aldrig gjort mig riktigt besviken vad jag kan komma ihåg och deras Pacific Pale Ale har jag druckit några gånger tidigare och verkligen tyckt mycket om. Men den här gången blir jag faktiskt lite negativt överraskad på grund av en fruktighet som till viss del saknas och en hint av smör i smaken. Kanske har Stigbergets Bryggeri ändrat något i receptet eller så är det kanske en lite sämre batch helt enkelt, vem vet? Men detta är trots den lite negativa kritiken den öl i gänget som jag gillar bäst. Lite fylligare, mer smak, mest njutning helt enkelt. Tidigare har jag gett Pacific Pale Ale en 4:a i betyg men får nöja sig med 3+/5 denna gång.

Tyvärr inga riktiga höjdare från Götet den här gången alltså men så är det ibland. Klart slut.

Snabbrecension: Johnny´s senap med smak av öl

Senap är gött, det vet ju alla, och att senap från Johnny´s är extra gött vet kanske de flesta. Årets specialsmak från Johnny´s är inget mindre än ”Öl och toner av malt och humle” och det måste man ju som älskare av denna ädla dryck testa. Om man smakar senapen helt för sig själv så finns det en del öl-liknande smaker att hitta men mest av allt så relaterar jag faktiskt smaken till någon sorts hostmedicin som man fick som liten. Men om man som jag äter senapen på en het, köttig Chorizo och sköljer ned med lite Pilsner Urquell-folköl så smakar det trots allt riktigt gott. Senapen är ganska så söt och det kompletterar hettan från korven på ett mycket fördelaktigt sätt. Betyget blir en tumme upp och Johnny´s Öl-senap får hänga med ut till grillen nu när säsongen så sakteliga börjar närma sig.