Protos på operationsbordet

Sedan jag bytte gyro i min protos, har jag haft lite strul med att få tailen till att hålla vid hårdare belastning. Varje gång jag pitchade lite hårdare så började tailen smiska hårt fram och tillbaks. Jag visste redan vid detta tillfälle att allt inte var optimalt i drivlinan och funderade på om detta kunde vara orsaken till problemet. Det var ju således bara att ta itu med problemet.

Hjälpte detta då?

Nej. Den är fortfarande dum i stjärten och nu återstår det att prova med andra tailblad, annat tailservo eller helt sonika byta bort gyrot mot något som man vet fungerar.

Utrustning i baklucka

Trångt i baken.

För er som är intresserade så kommer här en bild på hur min baklucka brukar se ut inför tripperna till fältet. Det som är allra jobbigast är att bära det stora vita helvetet mellan källaren och bagageluckan.

 

GT5 – ett nytt gyro i Protosen

Jag köpte min Protos begagnad, vilket innebar att jag inte fick den med precis det jag ville ha på den. Gyrot var en sådan del som jag faktiskt försökte förhandla bort när jag köpte helikoptern, men säljaren ville inte plocka bort det vid försäljningen. Således fick jag flyga med ett BeastX-gyro de allra första flighterna men denna maskin. Beasten är inte ett dålig gyro på något sätt, men det föll mig aldrig i smaken riktigt. För det första var det ganska trist att ställa in eftersom man gjorde allt genom sändaren, för det andra krävdes att man hade ständig tillgång till en manual som referensdokumentation. Sedan fick jag aldrig Protosen att kännas sådär ”go” som man eftersträvar med Beasten. Så när jag såg ett begagnat GT5-gyro liggandes alldeles ensamt på säljavdelningen på ett av de forum jag hänger på, så gick det helt enkelt inte att ducka för.

GT5:an installerades snabbt i Protosen och man märker ganska snabbt att det ligger olika filosofier i tanken bakom dessa gyron. Det mest uppenbara är kanske att GT5 har en display på toppen och att man programmerar allt genom en touch-panel på sidan av gyrot. Inga sändare, och ingen dator för att programmera alltså. Men även när man börjar ställa in saker så tycker jag mig skönja att man tar sig an uppgiften ur en annan vinkel. När jag programmerade Beasten och även Vbaren fick jag känslan av att man började på botten för att skruva sig uppåt i prestanda-registret. Med GT5 fick jag den motsatta uppfattningen, att man började med fullt öppna spjäll för att istället skruva ner parametrarna tills maskinen inte protesterade längre. Eftersom det finns ett spann där helikoptern fungerar tillfredsställande så kommer man ju i de första två fallen hamna i den lägre halvan av det spannet, medan man med GT5 hamnar i den övre halvan; det vill säga: One louder!!

Jag är nu långt ifrån färdigskruvad med GT5, jag har bara gjort en basic-setup och frågan är om ens den är ”text-book”, men redan flyger Protosen betydligt trevligare än den gjorde med Beasten.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Rokad i helikopterflottan och städning av garaget.

Jag har sedan ca två månader haft en ny medlem i min lilla helikopterflotta. Det var min första riktiga helikopter med kollektiv pitch som fick stryka på foten då den helt enkelt var för långt ifrån det jag behövde i form av fysiska möjligheter för att nå den flygning jag eftersträvade. Tyngdpunkten var lokaliserad alldeles för långt ned på helikoptern, och det kombinerat med mekanisk stabilisering i form av en flybar gjorde att den bara föll över från inverterat flygning mest hela tiden. Att den dessutom var i minsta laget för min relativt stora flygning gjorde att beslutet blev ganska lätt, trots ett visst vemod.

Bort med den helt enkelt och in med ett Italiensk fullblod i form av en MSH Protos. Jag hade sedan länge siktat in mig på en sådan och jag hittade ett riktigt fint exemplar begagnat, så samma dag som jag sålde min T-Rex450 så köpte jag en ny helikopter. I samband med detta så sålde jag även min Crawler eftersom jag insåg att man svårligen kan underhålla två hobbys och dessutom utvecklas så därför fick bilen ”åka”.

Pengarna användes till en lite mer avancerad radio för helisarna, och denna kom i form av en Spektrum DX8. Den erbjöd helt enkelt fler möjligheter och enklare programmering.

Nu har man således inget av bilhobbyn kvar, men desto roligare med helikoptrarna istället. Nu flyger jag hårt och lågt!

Jag får dessutom tillägga att jag uppgraderat min T-Rex 550 med 550-blad från SAB, så numer är det en ”äkta” 550-helikopter. Bladen var en mycket trevlig födelsedagspresent från min kära hustru och mina barn. En mycket bra present, då helikoptern flyger som en betydligt mycket större maskin nu än innan.