Vinylhörnan: Rush – Signals

Hej och välkommen till det allra första inlägget i serien jag nu officiellt döpt till Vinylhörnan. Kort, koncist och extra passande då min skivspelare står i ett hörn. I den här serien hade jag tänkt att jag skulle botanisera lite i min lilla men växande samling av vinylskivor och skriva ett par meningar om en utvald skiva. Det kan vara vilken genre som helst, gammal eller ny skiva, jag tar helt enkelt vad jag känner för för tillfället.

Först ut i Vinylhörnan är alltså en ganska känd skiva som kom ut i början av det glada 80-talet: Signals av och med den kanadensiska powertrion Rush. Anledningen till att jag valde just den? Ingen särskild faktiskt men såhär i efterhand så symboliserar den min nyfunna kärlek till Discogs rätt så bra eftersom den ingick i det allra första köpet jag gjorde där. Discogs är ett farligt ställe där det är fasligt lätt att förlora sig bland diskografier och hundratals olika pressar av ens favoritskivor. Ett ställe där jag lätt skulle kunna bränna min lön om och om igen men som tur är så har jag än så länge hyfsat med förnuft kvar för att inte sätta mig själv och min familj på en diet av vatten och bröd.

Nog om det, över till själva skivan. Signals är den skiva som anses markera början av Rushs synthesizer era, en skiva där synthar och keyboards fick en mer framträdande roll jämfört med skivorna som kom innan. Personligen så tycker jag att Moving Pictures från 1981 halvt om halvt kvalificerar sig att vara del av synthesizer eran också men jag får väl lyssna på de lärde och rätta in mig i ledet. Synthesizer eran brukar av någon anledning ses ner på lite grann men jag tycker att det är en riktig guldperiod i Rushs historia. Måhända inte lika stilbildande och spännande som den klassiska progressiva eran men på skivorna Signals, Grace Under Pressure, Power Windows och Hold Your Fire trängs en väldig massa bra låtar och Signals innehåller i mitt tycke de allra bästa. Subdivisions, The Analog Kid, Digital Man, Countdown, toppenbitar allihop som är relativt lättsmälta men samtidigt går det aldrig överstyr som det ibland kunde göra på de efterföljande skivorna.

Mitt exemplar av Signals är ett trevligt bruksexemplar där det enda jag egentligen kan anmärka på är att omslaget har en synbar våtskada. Själva skivan spelar som den skall och låter utmärkt.  Jämfört med min remastrade CD från 90-talet så kan jag inte påstå att det är någon milsvid skillnad. Volymen är naturligtvis lite mer uppskruvad på CD-skivan men i övrigt så kan jag inte säga att jag föredrar någon utav dem. Signals är helt enkelt en välljudande skiva som är bra oavsett vilket format du spelar den på.

Kanadensisk powertrio

Power!!!

Nej inte Rush. Öl. Från Kanada. Eller rättare sagt från Brasserie Dieu du Ciel. Fina grejer järnet och dessa tre sköningar gick att hitta i det senaste ölsläppet på Systembolaget i början av månaden. Säger gick för det finns inte så många flaskor kvar att köpa i vårt avlånga land av någon av dessa, bara några enstaka flaskor här och där. Typ i Borås (av alla ställen).

Men de själar som var snabba i vändningarna fick/får smaka tre öl av prima sort. Jag testade först Disco Soleil, en IPA där frukten (?) kumquat tillsats och gjort det hela lite friskare och trevligare att smaka på. En fin öl som lätt snor åt sig ett betyg av 3+ av 5 möjliga från mig.

Ölet med det fina namnet Equinoxe du Printemps var nästa att avsmakas och här var det söt kola som dominerade. Equinoxe är en så kallad Scotch Ale, en mörk, maltig tingest som bäst smuttas mot kvällningen. Betyg: 4 av 5. Sist ut var Peche Mortel. En kaffebomb som bara måste smakas om man gillar kaffe. Och det gör jag så här njöts det i fulla drag av alla kaffearomer som knödde in sig i näsan tillsammans med lite choklad. Gött som fan och betyget blir 4+ av 5.

Det var det. Nu skall jag lyssna på Power Windows med Rush.

Uppsamlingsheat

Julklappar, födelsedagspresenter och julklappspengar har genererat i något som kan liknas vid ett musikaliskt uppsamlingsheat anno 2013.

DSC02309

Ett gäng plattor som jag missat under det gångna året har hamnat i samlingen på ett eller annat sätt och nu känns det verkligen som om att jag kan säga hej då till 2013 för tillfället. Nu är det blicken mot 2014 som gäller.

Tyvärr så har jag inte hunnit lyssna in mig särskilt mycket på någon av skivorna men jag vill ändå nämna Black Trip och Enforcer som är riktig jävla ”dricka öl-hårdrock”. Mycket kul att lyssna på och faktiskt ganska uppfriskande efter ett år där det mest har lyssnats på diverse blodig dödsmetall och ond svartmetall.

50000 låtar

För inte så längesedan bröt jag igenom 50000-vallen. 50000 ”scrobbles” på Last.fm, 50000 genomlyssnade låtar. Ingen jättemängd om man jämför med dom som ”scrobblar” mest på Last.fm men för mig personligen en liten milstolpe och det är ju lite kul att se vad man har lyssnat på framför datorn sedan januari 2007. För det är främst vid datorn som jag lyssnar på musik. Stereon står för kanske 10-15% av den totala lyssningstiden medan datorn snor åt sig resten. Bilen då? Tyvärr så lyssnar jag bara på radio i bilen för ljudet är uruselt och duger inte till något annat.

Hur ser då 6 års musiklyssnade ut? Jo topp 10 är som följer:

  1. Nile. 984 spelade låtar. En av mina absoluta favoritgrupper och som tack vare förra årets fenomenala platta gjorde ett rejält ryck i toppen.
  2. Symphony X. 663 spelade låtar. Gammal favorit som alltid får plats i spellistan. Tillhör toppskiktet inom den progressiva metallen även om formen inte är på samma megahöga nivå idag som för 10 år sedan.
  3. Azarath. 634 spelade låtar. Polsk dödsmetall som det lyssnades intensivt på för några år sedan. Lyssnar fortfarande på dom titt som tätt men inte alls lika mycket.
  4. Immolation. 550 spelade låtar. Många plays tack vare fantastiska Majesty and Decay från 2010 men dom ser ut att kunna klättra nu när Kingdom of Conspiracy ligger på hårddisken.
  5. Demonical. 493 spelade låtar. Svensk kvalitetsdöds som alltid är välkomna i lurarna. Ny skiva kommer i år.
  6. Infected Mushroom. 455 spelade låtar. En kvarleva från tiden då jag lyssnade på elektronisk musik som mest. Händer väl att dom spelas men det är väldigt sällan.
  7. Devin Townsend. 421 spelade låtar. Även detta något av en kvarleva från några år bort. Gamle Devin lirades frekvent förr men hans senaste plattor har jag inte riktigt fastnat för så det blir inte lika ofta längre.
  8. Rush. 419 spelade låtar. Insåg Rushs storhet ganska sent och har därför inte ackumulerat så många plays som dom förtjänar. Fantastisk grupp även om deras bästa grejer är 30-40 år gamla.
  9. Enslaved. 403 spelade låtar. Hmm…lite utav ett mysterium. Enslaved är bra men inget jag rankar lika högt som många grupper som ligger efter dom i min statistik. Borde alltså inte ligga så här högt men gör det ändå.
  10. Primordial. 390 spelade låtar. Inte mer!?! Här måste lyssnas mer. Primordial är grymma!

Är som sagt lite förvånad över vissa gruppers placeringar. Känns som om att jag har lyssnat dubbelt så mycket på Primordial jämfört med Enslaved men det har jag tydligen inte. Och att Infected Mushroom fortfarande håller fast vid topp 10 är imponerande med tanke på hur lite jag lyssnat på dom under dom senaste åren.

Jahopp, nä det är väl bara att bokföra detta till handlingarna och ”scrobbla” vidare till 100000 lyssnade låtar. Mitt användarnamn på Last.fm är förövrigt GalacticKiller och någon skulle vilja bli polare där. Över och ut.

Najl! Numba wan!

Najl! Numba wan!