Bäst musik 2017

Trumpeter och fanfarer! Det är äntligen dags att presentera de skivor som jag tyckt gett mig störst njutning vid stereon under årets gång. 2017 har varit ett mycket bra år och jag har investerat en stor del av min lön i skivor. Vinylspelaren som införskaffades förra året har verkligen hjälpt till att ge mitt musikintresse ytterligare en skjuts och en allt större del av den musik jag köper är pressad på vinyl (gärna färgad). Men självklart så släpper jag inte min älskade CD-skiva hur som helst så en rejäl bunt sådana har hittat ett nytt hem strax utanför Göteborg.

Nä det är väl lika bra att sätta igång och lista lite goa skivsläpp? Vi börjar med lite gott och blandat innan vi går över på Topp 10:

Bästa demo: DWOOMPale Mare Demo

Lätt. För det är om jag minns rätt den enda demon jag köpt och lyssnat på i år. Ljudet är lite sådär, vilket det ju skall vara på en demo, men låtarna är riktigt trevliga. Något att hålla ögonen på i framtiden.

Årets upptäckt: Total Inferno

Lite ont om riktiga upptäckter i år faktiskt så jag drar till med en skiva som överraskade mig positivt för inte alls längesedan. Hörde först talas om gruppen tidigare i år när Sound of Records släppte deras enda skiva Return of Evil Chaos (släpptes ursprungligen på CD 2015) på vinyl. Och jag brydde mig ärligt talat inte särskilt mycket om det. Men så fick jag för några veckor sedan ändå för mig att provlyssna och jädrar i min låda vilken härligt ösig och catchig skiva! Typ alla tuffa Metal-genrer ihopmixade till en headbanging-framkallande Metal-mjöd så det var bara att slänga fram lädret och pynta för både vinylskiva och CD.

Årets besvikelse: RammsteinParis

Ok, det är väl egentligen inte större fel på den här liveinspelningen rent ljud- och spelningsmässigt. Men bildklippningen på Blu-Ray skivan är ju under all kritik. Förstår att regissör Åkerblom har haft någon sorts konstnärlig vision som han jobbat efter men jag klarar inte av att titta på något där det skall hoppas mellan olika klipp varannan sekund à la hysterisk musikvideo. Mycket trist då resten av live-paketet håller hög klass.

Årets omslag: MonolordRust

Två bilar som står med fören rätt ner i marken. Enkelt, snyggt och annorlunda. Det är garanterat någon symbolik som går mig helt förbi men detta avskalade omslag tilltalar mig lika mycket som Monolords musik.

Årets samling: John CarpenterAnthology

Som alla vet är de flesta av John Carpenters filmer jävligt bra och musiken i filmerna har en stor del i att bygga upp stämningen. Så när Carpenter tillsammans med bland annat hans son spelar in ett gäng klassiska ledmotiv på nytt och släpper på skiva så är det inte så mycket annat att göra än att tacka och ta emot. För puristerna så är dessa nyversioner säkert inte ”the real deal” men för mig duger de alldeles utmärkt.

Sådär. Det var småplocket. Nu går vi över på huvudnumret:

10. TehomThe Merciless Light

Föga nyskapande svärtad döds men jag tycker att Tehoms debutskiva är kalasbra. Tyvärr så verkar skivan inte fått mycket uppmärksamhet i media bland det ständiga flödet av ny musik men lilla jag håller Tehoms fana högt och headbangar järnet åt allt det köttigt göttiga.

9. EntrenchThrough the walls of flesh

Svinbra Thrash. Och det kommer från någon som inte är särskilt förtjust i genren. Om det är ett bra betyg eller inte är väl öppet för tolkning men jag råder alla att kolla upp Entrench om inte detta redan gjorts.

8. Apocalypse OrchestraThe end is nigh

Mustig Svensk Folk/Doom med starka medeltids-influenser. Bra låtar, fett ljud och väldigt stämningsfullt, skulle nästan vilja kalla det avkopplande. Detta var verkligen en rolig överraskning och nästa skiva får gärna komma så snart som möjligt.

7. Spectral VoiceErroded Corridors of Unbeing

Otroligt hypade bland dom ”som vet” och efter lite tvekande så kan jag inte göra annat än att krypa till korset och hålla med. Med tre fjärdedelar av Blood Incantation i sättningen så är denna mörka spiral av dödsmetall naturligtvis asbra.

6. UndergangMisantropologi

Det blir lite tjatigt att alltid snacka om ”dansk dynamit” så fort det kommer något bra från Danmark. Men här går det inte att undvika för det passar så otroligt bra. Det bästa de gjort sedan debutskivan.

5. HeavydeathSarcophagus in the Sky

De tunga doom/dödsgubbarna från västkusten blir bara bättre och bättre och väljer 2017 att släppa sin allra jämnaste och bästa platta hittills. Ett massivt mörker infinner sig så snart skivan snurrar igång och nickande sitter man och bara njuter.

4. RAMRod

Judas Priest-dyrkarna i RAM slår till med en överraskande redig käftsmäll till Heavy Metal-skiva och tar sig högt upp på listan. RAM har alltid släppt kanonbra skivor men i år så har de glädjande nog producerat en av sina absolut bästa.

3. Power TripNightmare Logic

Högst förvånande med en Thrash-skiva till på listan (och så här högt upp) men ibland så vill man bara ha sköj och lyssna på lite röj. Och vilket underbart medtyckande röj som Power Trip bjuder på. Det är nästan så att jag kan utlova att det automatiskt bildas en moshpit vid stereon så snart den här plattan drar igång.

2. LeprousMalina

Jag är medveten om att många tycker att dessa norrbaggar gör trist och stel musik men jag diggar detta som tusan. Det är mycket känslor, musiken är otroligt snyggt producerad men framförallt så är det roligt att lyssna på. Ett stort steg i rätt riktigt från förra skivan och tveklöst bland det bästa de gjort.

1. Inconcessus Lux LucisThe Crowning Quietus

Jag har alltid gillat engelsmännen med det krångliga bandnamnet ända sedan jag först hörde deras debutplatta för några år sedan. Men i år har de fanimej överträffat både sig själva och alla andra. Detta är en Heavy/Black Metal-hybrid av yppersta klass som svänger dödsskönt. Inte särskilt originellt och säkert vad vissa skulle kalla på gränsen till alldeles för lättlyssnat men vem fan bryr sig när det är hur underhållande som helst att lyssna på? Och så har vi ju det där avslutande ”disco-partiet” på skivans sista spår som guldkant på det hela. Inconcessus Lux Lucis har gjort årets platta – missa inte!

inconcessus

All hail the flaming scythes! Inconcessus Lux Lucis avgår alltså med segern i år. Något annat som är värt att nämna innan vi lägger 2017 till handlingarna? Alldeles för mycket egentligen men så här på rak arm så kan vi ju nämna Vampire som nästan tar sig in på listan. Detsamma gäller för Satyricon, Portrait och Monolord. Och en handfull skivor till som får förbli onämnda. 2017 har varit ett otroligt starkt år och 2018 lär få ganska svårt att hålla jämna steg.

Med det tackar jag för mig. God Jul och Gott Nytt År!!!

Annonser

Dags att börja fila på årsbästalistan

Måste börja med att säga att det har varit ett mycket bra år i år. Att klämma fram en årsbästa att presentera om cirka en månad kommer att bli extremt svårt. Grupper som Immolation, Monolord, Entrech, Leprous, Power Trip och Vampire har alla släppt sjukt bra grejer i år. För att inte tala om Archspire, RAM, Heavydeath, Portrait och Desolate Shrine. Och Apocalypse Orchestra. Och Satyricon.

Ja ni fattar. Svårt är bara förnamnet. Men det skall nog gå, speciellt om man har en av årets bästa skivor i hörlurarna samtidigt som man skriver. Engelska Inconcessus Lux Lucis släppte sin senaste skiva The Crowning Quietus för några veckor sedan och SATAN vad bra det är. En fenomenal blandning av Heavy Metal och Black Metal (eller Saturnian Black Magick som bandet själva kallar det) som svänger och krossar om vartannat. Det här är en solklar kandidat till den absoluta toppen av årets lista.

Dubbelt så mycket Live

Igår spelade Foo Fighters på Ullevi och bloggkollega Totenfresser var där och tog del av den händelserika och således unika konserten. Själv har jag inte varit på en rockkonsert sedan jag besökte Metaltown för fem år sedan. Varför vet jag faktiskt inte men jag gissar att det har med familjebildande och vanlig allmän ork att göra. Jag har antagligen blivit för lat för att röra på fläsket en onsdagkväll för att kunna titta på något fett turnépaket med Origin och Abysmal Dawn. Så för att på något litet vis råda bot på detta så har jag investerat i dessa två portabla livepaket:

20150612_155216

Satyricons Live At The Opera och The Ophidian Trek med Meshuggah. Två favoritband som jag tyvärr aldrig sett på riktigt men som alltid verkar leverera live. Förmodligen så kommer jag inte titta på DVDn respektive Blu-Ray-skivan mer än en gång var men ljudskivorna kommer att vallas desto mer då jag faktiskt föredrar att enbart lyssna på musik hemma, inte titta.  Både Satyricon och Meshuggah gör felfria gig på skivorna där Satyricon väl står ut lite mer i och med att de har med sig en hel jäkla operakör på scen. Ett grepp som vanligtvis brukar bli alldeles för högtravande och trist (tänker främst på Metallicas urtråkiga S&M med sin helt malplacerade symfoniorkester) men som här funkar alldeles utmärkt och ger en extra dimension till musiken.

Hög rekommendation utfärdas härmed för dessa två mustiga utgåvor.

Uppsamlingsheat

Julklappar, födelsedagspresenter och julklappspengar har genererat i något som kan liknas vid ett musikaliskt uppsamlingsheat anno 2013.

DSC02309

Ett gäng plattor som jag missat under det gångna året har hamnat i samlingen på ett eller annat sätt och nu känns det verkligen som om att jag kan säga hej då till 2013 för tillfället. Nu är det blicken mot 2014 som gäller.

Tyvärr så har jag inte hunnit lyssna in mig särskilt mycket på någon av skivorna men jag vill ändå nämna Black Trip och Enforcer som är riktig jävla ”dricka öl-hårdrock”. Mycket kul att lyssna på och faktiskt ganska uppfriskande efter ett år där det mest har lyssnats på diverse blodig dödsmetall och ond svartmetall.

Delårsrapport 2013

rapport1986

Snart så har halva 2013 passerat och det har blivit dags att plocka ut fem skivor som jag tycker varit extra bra detta första halvår. Hittills i år så har jag köpt ca 40 skivor och utav dom så är 20 st släppta 2013. Merparten av dom 20 är mer eller mindre bra men det bara ett fåtal som enligt mig är sådär riktigt, riktigt bra och bara en enda som är helt fantastisk. Fast jag får väl erkänna att jag lyssnat på vissa skivor alldeles för lite och det är ju inte helt otroligt att någon av dom hoppar upp på min interna rankinglista. Men så här ser alltså min Topp 5 ut just nu:

  1. TribulationThe Formulas of Death. Inte helt överraskande kanske så är Tribulations senaste skiva högst upp på listan. Fyyy faaan vad bra den här skivan är. Jag lyssnar fortfarande på den med jämna mellanrum och då helst den helt fantastiska 10-minuterslåten Suspiria. Skulle inte förvåna mig ett dugg om den här skivan hamnar högst upp på årsbästalistan i år.
  2. HumanflyAwesome Science. Nästa grupp på listan är helt ny för mig och deras Awesome Science tog mig verkligen på sängen med sin sköna, proggiga rock. Definitivt en grupp som jag kommer att fortsätta att följa även om deras namn kanske är lite i ostigaste laget.
  3. SuffocationPinnacle of Bedlam. Jösses vilket comeback från veteranerna! Deras senaste skivor har inte varit mer än ok och ganska småtrista men i år så bara dom drämmer till med den stenkross som är Pinnacle of Bedlam. Bra jobbat!
  4. ImmolationKingdom of Conspiracy. Ytterligare en stabil skiva från Immolation. Tyvärr hittills inte lika bra som käftsmällen Majesty and Decay men som sagt: stabil på en allmänt hög nivå.
  5. Darkened Nocturn SlaughtercultNecrovision. Ännu en helt ny bekantskap som visar att Tyskland ständigt är ett land att räkna med när det gäller Black Metal, även om dom aldrig kommer att få samma status som sina nordiska kollegor. Bra kompositioner toppas av en sånginsats från sångerskan Onielar som inte går av för hackor.

Andra skivor värda att nämna: Defeated SanityPassages into Deformity, CenturianContra Rationem och KryptsUnending Degradation är alla tre väldigt trevliga dödsmetallplattor. Detsamma gäller WormedExodromos och Corpus MortaleFleshCraft som ganska nyligen införskaffades. Kul att Death Metal fortfarande är en levande och intressant genre.

Annars så behöver Colossus hypade Wake mer speltid, den har inte kommit upp i sin fulla potential. Eller så har den det och är därmed bra men inget som får mig att hojta ”Wow!”. Mer speltid behöver också Leprous färska platta Coal. En skiva som jag har väldigt höga förväntningar på men bara lyssnat på en gång hittills. Skäms på mig.

Allt som allt så har det varit ett bra första halvår och nästa lovar bra redan nu i augusti då Watain, Demonical och Gorguts släpper nytt. Och längre bort på horisonten väntar bland annat Satyricon och Dream Theater på att visa vad dom går för. Smaskigt värre.

En skiva ur arkivet (Del 10)

Märkte att det var ett bra tag sedan jag plockade ett russin ur skivsamlingskakan, så jag gör väl slag i saken och gör just det, plockar ett russin alltså. Russinet för dagen är Keep of Kalessins mästerliga EP Reclaim från 2003:

Keep of Kalessin är ett kempegrejt band från vårt grannland Norge och dom lirar Black Metal av en ganska så polerad och lättlyssnad sort men det är ingenting jag lider av för jag gillar ofta Black Metal när den går mer åt mer progressiva och symfoniska riktningar. På Reclaim så bjuder Keep Of Kalessin lyssnaren på 5 låtar varav en är ett intro och en är en nyinspelning av en gammal låt från deras debutskiva Through times of war (grymt bra platta det med). Det låter kanske lite fattigt men jag tycker att det blir en styrka då Reclaim blir en liten kort, intensiv käftsmäll till smällkaramell som man gärna låter brisera i ens hörselgångar om och om igen.

Och då har jag inte nämnt det absolut bästa med skivan. För tillsammans med bandmaestro Obsidian Cs låtskrivande och riffande på gitarren så är sångaren och trummisen skivans stora behållning. För bakom micken på denna skiva hittar vi ingen mindre än Atilla Csihar (Mayhem) och på trumpallen sitter Frost från Satyricon. Dessa båda herrar hjälper att lyfta Reclaim till en nivå som få EP-skivor kommer i närheten utav. Tyvärr så var Atilla och Frost bara med på den här skivan men man får väl vara glad åt det lilla antar jag. Och det är jag ju och ger därför gladeligen Reclaim ett betyg på 9 av 10. Världens bästa EP? Kanske, kanske inte men helt klart en utav dom.

http://www.youtube.com/watch?v=qOrml1rFiX8