Nya skivor i regnet

Regn, regn och åter regn. Klassisk svensk sommar är vad som serveras här på västkusten. Då finns det inte så värst mycket att göra för att känna sig på bättre humör än att spela brädspel, lira TV-spel och…köpa begagnade CD-skivor! Med tillhörande lyssning naturligtvis.

nyaskivor160712

Det har blivit ett gäng på bara några få dagar nu. Discogs (farligt ställe) och Andra Långgatans Skivhandel i Göteborg är de skyldiga. Vänster till höger är följande:

SlaegtBeautiful and Damned. Dansk grupp som är en ny bekantskap för mig. Spelar någon slags Blackifierad Heavy Metal och det går hem hos mig. En mycket bra EP.

BölzerAura. Bölzer var väldigt i ropet för ett par år sedan och det var Aura som fick snöbollen i rullning om jag inte minns fel. Bra döds men hade nog hoppats på att det skulle vara lite bättre med tanke på all hype, nu när jag äntligen kollat upp Bölzer. Tufft namn har de ändå.

Grotesque In the embrace of evil. Göteborgska ultraklassiker samlade på en skiva och nu skall jag erkänna en sak: jag har inte lyssnat på en ton från Grotesque förrän nu. Och då ägde jag ändå en t-shirt med bandet under mina tonår. Men musiken är inte desto mindre bra för det och detta kommer jag lyssna på fler gånger.

MardukDark Endless. Stabil debutskiva men Marduk skulle ju blir så väldigt mycket bättre redan på de efterföljande skivorna. Men ändå kul att ha när man som jag försöker att ha en någorlunda komplett diskografi med bandet.

MardukPanzer Division Marduk. Ett gäng skivor efter Dark Endless så är det full fart och fläkt som gäller och jag gillar det. Har haft skivan på LP sedan den släpptes men det känns bra att komplettera upp med ett exemplar på CD. Mycket bra skiva om man är sugen på rens.

NominonDiabolical Bloodshed. Fy satan vad bra detta old-school mangel är! Nominon är en till sådan där grupp jag känt till hur länge som helst utan att ha hört. Men när jag av någon anledning ändå köpte LP-versionen av skivan som kom tidigare i år så vart jag helt såld och därför måste man ju ha en CD att spela också.

Cradle of FilthThe Principles of evil made flesh. Ha ha. En grupp som alltid varit mer lustiga att beskåda än bra att lyssna på men faktum är att deras första skivor är fan inte dumma alltså. Är mycket nöjd med att äntligen fått tummen ur och köpt denna vampyr-teater-historia till samlingen.

Dream TheaterLive at The Marquee. Ännu en klassiker som väl knappast behöver någon presentation? Vet inte riktigt varför jag inte köpt denna liveskiva tidigare men nu är gärningen gjord. Världens mest kända progmetalgrupp i deras tidiga dagar och det är både råtight och råbra.

Moonsorrow – Varjoina kuljemme kuolleiden maassa. Moonsorrow fortsätter att övertyga och jag fortsätter att köpa deras skivor, om än i en väldig oordning och i ett väldigt lågt tempo. Det är finskt, det är vemodigt, det är kallt, det är bra.

Så det var allt. Men fler skivor är på ingång så det börjar väl så smått dra ihop sig till ett nytt avsnitt i min pågående serie Vinylhörnan. Vi ses då, eller kanske tidigare.

Dom sista skivorna för i år

Japp. Nu får det vara nog. Inga fler skivköp det här året. Jag hinner helt enkelt inte med att lyssna på allt jag köpt på mig under den senaste tiden och skivor som Anciients Heart of oak och Gorguts Colored sands vill man ju inte bara låta försvinna bort i någon anonym skivhög, dom vill man ju lyssna på mycket och länge.

Det som damp ner i brevlådan idag var följande:

Slut med skivor

PrimordialA journeys end. Andra plattan från dessa irländska giganter. Nu har jag bara debuten Imrama kvar, sedan så har jag alla Primordials fullängdare.

Hate Solarflesh. Polskt dödspisk med allt vad det innebär. Man vet hur det låter och man vet precis vad man får men bra är det.

Finsterforst Rastlos. Tysk Folk Metal. Kände för lite sådan av någon anledning och Rastlos skall tydligen vara bland det bättre i genren.

Dødsfall – Kronet i svart eld. Köpte deras tredje skiva Djevelens evangelie tidigare i år och gillade vad jag hörde så det var bara att börja backtracka. Norsk svartmetall går ju alltid ner.

Thats it. Sedan återstår bara att invänta Hakens senaste skiva som är restad och Skeletonwitchs nya. Efter det är det alltså full inbromsning på skivinköpen och dags att vänta på att lite trevliga årsbästalistor ska dyka upp så man kan köpa det man eventuellt tycker verkar vara intressant på dom. Nästa år.

Delårsrapport 2013

rapport1986

Snart så har halva 2013 passerat och det har blivit dags att plocka ut fem skivor som jag tycker varit extra bra detta första halvår. Hittills i år så har jag köpt ca 40 skivor och utav dom så är 20 st släppta 2013. Merparten av dom 20 är mer eller mindre bra men det bara ett fåtal som enligt mig är sådär riktigt, riktigt bra och bara en enda som är helt fantastisk. Fast jag får väl erkänna att jag lyssnat på vissa skivor alldeles för lite och det är ju inte helt otroligt att någon av dom hoppar upp på min interna rankinglista. Men så här ser alltså min Topp 5 ut just nu:

  1. TribulationThe Formulas of Death. Inte helt överraskande kanske så är Tribulations senaste skiva högst upp på listan. Fyyy faaan vad bra den här skivan är. Jag lyssnar fortfarande på den med jämna mellanrum och då helst den helt fantastiska 10-minuterslåten Suspiria. Skulle inte förvåna mig ett dugg om den här skivan hamnar högst upp på årsbästalistan i år.
  2. HumanflyAwesome Science. Nästa grupp på listan är helt ny för mig och deras Awesome Science tog mig verkligen på sängen med sin sköna, proggiga rock. Definitivt en grupp som jag kommer att fortsätta att följa även om deras namn kanske är lite i ostigaste laget.
  3. SuffocationPinnacle of Bedlam. Jösses vilket comeback från veteranerna! Deras senaste skivor har inte varit mer än ok och ganska småtrista men i år så bara dom drämmer till med den stenkross som är Pinnacle of Bedlam. Bra jobbat!
  4. ImmolationKingdom of Conspiracy. Ytterligare en stabil skiva från Immolation. Tyvärr hittills inte lika bra som käftsmällen Majesty and Decay men som sagt: stabil på en allmänt hög nivå.
  5. Darkened Nocturn SlaughtercultNecrovision. Ännu en helt ny bekantskap som visar att Tyskland ständigt är ett land att räkna med när det gäller Black Metal, även om dom aldrig kommer att få samma status som sina nordiska kollegor. Bra kompositioner toppas av en sånginsats från sångerskan Onielar som inte går av för hackor.

Andra skivor värda att nämna: Defeated SanityPassages into Deformity, CenturianContra Rationem och KryptsUnending Degradation är alla tre väldigt trevliga dödsmetallplattor. Detsamma gäller WormedExodromos och Corpus MortaleFleshCraft som ganska nyligen införskaffades. Kul att Death Metal fortfarande är en levande och intressant genre.

Annars så behöver Colossus hypade Wake mer speltid, den har inte kommit upp i sin fulla potential. Eller så har den det och är därmed bra men inget som får mig att hojta ”Wow!”. Mer speltid behöver också Leprous färska platta Coal. En skiva som jag har väldigt höga förväntningar på men bara lyssnat på en gång hittills. Skäms på mig.

Allt som allt så har det varit ett bra första halvår och nästa lovar bra redan nu i augusti då Watain, Demonical och Gorguts släpper nytt. Och längre bort på horisonten väntar bland annat Satyricon och Dream Theater på att visa vad dom går för. Smaskigt värre.

Behöver jag verkligen mer skivor?

JA! Det klart jag behöver. Vilken dum fråga…

CeDe-scheivor

Idag kom det ett nytt gäng att ställa i skivhyllan och en utav dessa var ingen mindre än senaste plattan från Immolation. En mycket efterlängtad skiva för min del då föregångaren sparkade så otroligt mycket stjärt. Det ska också bli intressant att lyssna på Red Fang och Vallenfyre som jag enbart köpt på grund av att RobertMetalbloggen tipsat om dom. Får se om dom lever upp till mina ganska stora förväntningar nu då.

Utöver dessa så kom senaste skivan med svenska old-schooldödsarna Entrails, en liveskiva med At the gates och en återutgåva av dom tyska thrasharna Despairs skiva History of hate. En ganska trevlig blandning om jag får säga det själv.

Primus Anno 2013

Dom första skivorna från 2013 har letat sig in i skivsamlingen. Gick ut hårt och köpte ett gäng plattor med rejält hård musik så att man ruskas om lite grann och vaknar ur sin lilla dvala som följde det fantastiska skivåret 2012:

Skivor februari 2013

Överst ligger Sulphur AeonSwallowed by the ocean’s tide. En skiva som släpptes 28:e december förra året eller 11:e januari i år. Det verkar diffa lite beroende på vart man kollar. Men den får hänga med som en 2013-skiva oavsett.

Under Sulphur Aeon hittar vi följande: NecrowretchPutrid Death Sorcery, Defeated SanityPassages into deformity, CenturianContra Rationem och KoldbrannVertigo. Dessa är alla från 2013, DET är jag helt säker på. 🙂

Har hittills hunnit lyssna igenom Sulphur Aeon, Defeated Sanity och Centurian och alla tre bjuder på väldigt trevlig dödsmetall om än lite olika. Sulphur Aeon går mer emot Black Metal och är lite melodiösa i sitt mangel medan Defeated Sanity bjuder på fartfylld, guttural grottdöds hela skivan igenom. Centurian å sin sida gör som dom alltid har gjort och lirar sina kaosriff och påminner bitvis inte så lite om Morbid Angel. Hoppas detta håller hela vägen och att Necrowretch och Koldbrann möter upp med minst lika fina alster.

Ps. Kan man förresten skriva ”Primus Anno” ? Latin är inte min starka gren. Ds.

Ny spelare av Blu-Ray beställd

Efter att ha velat fram och tillbaks om vilken spelare som egentligen ger mest för dom stackars få stålar jag har för tillfället så har jag äntligen gjort slag i saken och beställt mig en BD-spelare av modell Pioneer BDP-150. Kanske inte den spelare jag egentligen skulle vilja ha (hej Oppo 105) men den får duga som budgetalternativ just nu. Och kanske inte den spelare med mest finesser men en som spelar dom flesta ljudformaten inkl SACD och så har Pioneer alltid legat mig varmt om hjärtat. Fast det är inte huvudsakligen för film jag skaffar den här spelaren utan det är faktiskt för att kunna spela mina gamla fina cd-skivor. Och eftersom jag är en av få (?) som fortfarande köper nya skivor varje månad så tyckte jag att det skulle sitta fint med en spelare så att jag kan lyssna på dom i min ”finanläggning” som i skrivande stund faktiskt saknar den möjligheten. Jag hade tänkt att Pioneeren skulle få tjänstgöra som cd-transport och låta min DAC sköta själva uppspelningen av all ljuv musik jag tänkte mata ”paret” med, och så blir den ett bra komplement till Sonos-grejerna jag köpte för några veckor sedan. Blu-Ray-delen av spelaren får bli en liten trevlig bonus när det är dags att titta på film. Japp, det blir kanon det.

BDP-150

Bäst musik 2012

Musikåret 2012 är på väg att ta slut. Och då måste man ju så klart summera och lista sina 10 fantastiska favoriter. 2012 har varit ett bra år tycker jag. Mycket högkvalitativ musik har släppts och lite extra kul är det att se så många grupper som har varit med i svängen ett tag fortfarande producerar skivor som är något att ha. Inget Metallica-syndrom här inte. För mig så har 2012 var ett litet annorlunda år då jag inte köpt lika mycket skivor som jag brukar göra. Och det beror absolut inte på att jag inte hittat något bra att köpa, utan skurken i det hela är som så många andra gånger: tid. Jag har helt enkelt inte tid att lyssna lika mycket på musik längre. Familj, jobb och annat kommer före och det är bara att gilla läget.

En snabbräkning visar att jag köpt 26 album som släppts någon gång under året och faktum är att dom flesta av dessa är riktigt bra så det var väldigt knepigt att plocka ut 10 av dessa som förtjänade att hamna på listan. Dessutom så har jag missat en hel del stora släpp som jag antagligen kommer att kolla upp senare som t.ex. Paradise Lost, Rush och Enslaved. Då kör vi:

10. Jeff LoomisPlains of Oblivion.

Jeff visar var soloplatteskåpet ska stå. Oklanderligt instrumenthanterande från alla inblandade och bra insatser från gästsångarna.

9. CryptopsyCryptopsy.

Kanadickerna överraskar med en återkomst som heter duga. En bra bit från deras glansdagar men helt klart en högklassig dödsmetallplatta.

8. WitchcraftLegend.

I stort sett den enda rock jag lyssnat på i år. Men oj så bra det är.

7. NecrovationNecrovation.

Årets svenska old-school döds.

6. Putrid PileBlood Fetish.

Låtar om kladd, slafs och hjärnsubstans med guttural sång. Vissa hatar, jag älskar.

5. WeaponEmbers and revelations.

Detta gäng framkallar härliga Skeletonwitch-vibbar hos mig. Grym death/black/thrash/heavy-metalhybrid.

4. MardukSerpent Sermon.

Marduk är tillbaka och nu menar dom allvar. Trodde inte dom hade en så här bra skiva i sig. Plus för den framträdande basen.

3. MeshuggahKoloss.

Så tung, så ofantligt bra. Håller detta som det bästa dom gjort tillsammans med Destroy, Erase, Improve.

2. SophicidePerdition of the sublime.

Tyskt enmansprojekt som blåser en av banan. Teknisk och hård dödsmetall men samtidigt snyggt melodiskt.

1. NileAt the gate of Sethu.

Överlägset den skiva jag lyssnat på mest under året. Ända sedan ankomsten i somras så får den minst en lyssning i veckan. Visst, ljudet kunde ha varit något köttigare men det är inget jag bryr mig om egentligen. Nile har återigen levererat en dödssymfoni av yppersta klass och krossar allt motstånd.

Japp. Nile vann. Till skillnad från väldigt många andra som ser skivan som en besvikelse och kanske deras sämsta så älskar jag allt med den. Så mycket att jag faktiskt gjort något jag inte gjort på alldeles för länge. Jag har skaffat skivan på vinyl:

Götta på vinyl

Götta på vinyl

Bubblare: Här hittar vi Black Breath, Gorod, Vintersorg, Coldworker, Shining, Dying Fetus mfl. Alla har släppt mycket starka album i år men det räckte inte hela vägen för att ta sig in på listan.

Besvikelse: Testament. Ja, jag gav Dark roots of earth en fyra. En fyra som jag såhär i efterhand faktiskt vill revidera till en svag trea. Den är kul en stund men sedan så faller den obönhörligt i glömska. Inte dålig på något vis, bara småtrist. Och jag hade väntat mig mer från Thrash-veteranerna.

Så. Det var det hela. Låt musikåret 2013 komma!

Platters of splatter

Hepp! Då har man återigen trollat hem ett gäng skivor mot betalning:

 

Den här gången blev det mycket klet och slafs i musikform, dvs så kallad Brutal Death Metal. Det är ultraguttural sång, tuggande riff och naturligtvis nonsenstexter om att hugga folk med yxa och peta näsan med köttkrok. Men eftersom jag aldrig varit en person som bryr sig om texter så hade dom lika gärna kunnat vråla om fluffiga enhörningar och engelska blomsterträdgårdar, jag hade inte märkt någon skillnad. Det känns kul att köpa på sig lite sådan här musik igen eftersom jag var väldigt inne på det för 6-7 år sedan. Grupper som Gorgasm, Inveracity, Abysmal Torment och Stabwound gick heta på min bokstavligt feta Minidisc-spelare (någon som kommer ihåg det formatet?). Men nu är det alltså Putrid Pile, Peshmerga och Sarcophagy som står för musiken och jag gillar alla fyra skivorna skarpt. Ingen är nyskapande på något sätt men alla innehåller precis det jag just nu vill ha: hård och tung dödsmetall.

Och ja just det, lovade ju att göra lite smygreklam för stället där jag köpt skivorna, min lokala dödsmetalldistributör: Musick Assault. Bra priser och snabb leverans fick man från dom. Tummen upp för det.

Lite nya skivor

Tyckte att det var dags att fylla igen lite hål i några gruppers diskografier i min skivsamling så det har blivit lite skivinköp i veckan:

Scar SymmetrySymmetric in Design. Debutskivan från denna svenska grupp som spelar musik som skulle kunna liknas vid en blandning av gamla goda Edge of Sanity, Symphony X och valfritt band i den moderna melodiösa dödsmetallskolan. Detta tycker jag är deras bästa skiva tillsammans med deras andra platta Pitch Black Progress, efter det gick det tyvärr lite utför med alltihop. Kan också nämna att trummis i bandet är ingen mindre än Henrik Ohlsson, föredetta trummis i Theory in Practice (kolla upp!).

WitcheryWitchkrieg. Gruppens senaste platta som jag faktiskt funderat på att köpa länge och som jag nu äntligen fick tummen ur att göra. Witchery framför musik som kan beskrivas som modern Thrash Metal uppblandat med lite annat gött från metalvärlden. Dessa herrar har jag haft nöjet att se live ett par gånger. Första gången var på Kåren i Göteborg för alldeles för många år sedan. Då var sångaren Toxin fortfarande medlem i bandet och han sprang omkring med träpålar på scen, redo att döda närmaste vampyr. Andra och senaste gången jag såg dom live var på Metaltown 2010 och då var Toxin utbytt mot nya sångaren Legion som har ett förflutet i bland annat Marduk. Han gjorde sitt bästa för att bevisa hur ”galen” han var. Han gjorde nämligen onda hoppsasteg och berättade att socialen var efter honom. Evil…

The Black Dahlia MurderMiasma. Amerikanskt At The Gates-dyrkande som jag inte har någon egentlig relation till men jag har hört Miasma till och från tidigare och när jag nu hittade den för 69 pix så var det inte så mycket att tjöta om, det var bara att köpa. Bra platta och allmänt ansedd som deras bästa.

Sedan så följde det med två singlar med senaste numret av Sweden Rock Magazine också. Den ena var Marduks Souls for Belial som innehåller två låtar varav den första är ett smakprov från kommande albumet Serpent Sermon och det andra en cover på Woven Hands Oil on panel. Två bra låtar framförda av ett av Sveriges mest stabila band. Den andra singeln var Fatal Smiles Welcome to the freakshow, helt ointressant för min del och har således inte fått någon provlyssning.