Vinylhörnan: Rush – Signals

Hej och välkommen till det allra första inlägget i serien jag nu officiellt döpt till Vinylhörnan. Kort, koncist och extra passande då min skivspelare står i ett hörn. I den här serien hade jag tänkt att jag skulle botanisera lite i min lilla men växande samling av vinylskivor och skriva ett par meningar om en utvald skiva. Det kan vara vilken genre som helst, gammal eller ny skiva, jag tar helt enkelt vad jag känner för för tillfället.

Först ut i Vinylhörnan är alltså en ganska känd skiva som kom ut i början av det glada 80-talet: Signals av och med den kanadensiska powertrion Rush. Anledningen till att jag valde just den? Ingen särskild faktiskt men såhär i efterhand så symboliserar den min nyfunna kärlek till Discogs rätt så bra eftersom den ingick i det allra första köpet jag gjorde där. Discogs är ett farligt ställe där det är fasligt lätt att förlora sig bland diskografier och hundratals olika pressar av ens favoritskivor. Ett ställe där jag lätt skulle kunna bränna min lön om och om igen men som tur är så har jag än så länge hyfsat med förnuft kvar för att inte sätta mig själv och min familj på en diet av vatten och bröd.

Nog om det, över till själva skivan. Signals är den skiva som anses markera början av Rushs synthesizer era, en skiva där synthar och keyboards fick en mer framträdande roll jämfört med skivorna som kom innan. Personligen så tycker jag att Moving Pictures från 1981 halvt om halvt kvalificerar sig att vara del av synthesizer eran också men jag får väl lyssna på de lärde och rätta in mig i ledet. Synthesizer eran brukar av någon anledning ses ner på lite grann men jag tycker att det är en riktig guldperiod i Rushs historia. Måhända inte lika stilbildande och spännande som den klassiska progressiva eran men på skivorna Signals, Grace Under Pressure, Power Windows och Hold Your Fire trängs en väldig massa bra låtar och Signals innehåller i mitt tycke de allra bästa. Subdivisions, The Analog Kid, Digital Man, Countdown, toppenbitar allihop som är relativt lättsmälta men samtidigt går det aldrig överstyr som det ibland kunde göra på de efterföljande skivorna.

Mitt exemplar av Signals är ett trevligt bruksexemplar där det enda jag egentligen kan anmärka på är att omslaget har en synbar våtskada. Själva skivan spelar som den skall och låter utmärkt.  Jämfört med min remastrade CD från 90-talet så kan jag inte påstå att det är någon milsvid skillnad. Volymen är naturligtvis lite mer uppskruvad på CD-skivan men i övrigt så kan jag inte säga att jag föredrar någon utav dem. Signals är helt enkelt en välljudande skiva som är bra oavsett vilket format du spelar den på.

Låt vinylen svarvas

Äntligen! Efter att ha legat i sin låda i knappt två veckor så fick då min Pro-Ject skivspelare äntligen ta plats på sin IKEA-bänk i hörnet av vardagsrummet. Inkopplingen var föredömligt enkel när man väl fått de nödvändiga kablarna levererade och de få inställningar som behövdes göras på själva spelaren var enkla (när väl poletten ramlade ner i alla fall). Efter det så var det bara att börja svarva vinyl för glatta livet. Premiärskiva blev Morbid Angels monumentala dödsopus Covenant på Full Dynamic Range-mastrad splattervinyl och det lät inte dumt alls. Bättre eller sämre än ett digitalt medium kanske någon frågar sig? Ungefär lika bra skulle jag vilja säga. Jag hörde inga markanta skillnader på Dave Vincents vrål eller Trey Azagthoths snirkliga solon. Det låter bra. Och jag är nöjd.

Detta tillskott i min musikanläggning tänkte jag nu skulle bli startskottet på en ny bloggserie. Inget storslaget på någon vis men en gång i veckan så tänkte jag skriva lite om en utvald skiva i min lilla samling under någon klämkäck rubrik i stil med Veckans Vinyl, Vinylhörnet eller Skivsnack. Tanken är att jag skall skriva lite om var jag köpt skivan, vad den kanske betytt för mig och liknande. Vi får se hur det artar sig.

Och en sista sak innan jag avslutar detta inlägg med lite bilder från kvällens skivspelar-installation: en av skivorna på bilderna är Chthe’ilists senaste skiva Le Dernier Crépuscule och det är en skiva jag anser vara den bästa hittills i år. Med skivan följde det med en kod för ett digitalt exemplar av skivan. Den koden har jag ingen nytta av så jag tänkte att den första som skriver något klämmigt i kommentarsfältet får den, helt jävla gratis. Trevlig Helg!

Skivspelarprojektet rullar på

Min nya skivspelare hittade hem i veckan. Jag öppnade kartongen, kikade i manualen men sedan tog det stopp för det lilla problemet med var den skall placeras visade sitt fula nylle. Min plan om att sätta den på en vägghylla stoppades av regeringen som tyckte att den istället skulle stå på någon sorts möbel med utrymme för lite förvaring. En bättre idé än vägghylla får jag väl (motvilligt) erkänna men då gällde det bara att hitta någon som fick plats i det begränsade utrymme som finns i vårat lilla vardagsrum. Efter en hel del letande på nätet efter både dyra och billiga lösningar så slutade det (som vanligt) att det i söndags blev en resa till meckat för alla helglediga svenskar: IKEA. Och där införskaffades en sådan här:

besta-hylla-med-dorr__0352987_PE537186_S4

En helt ok lösning tycker jag som även var föredömligt billig. Det finns plats för skivspelare på toppen och lite blandad mjukvara inne i hyllan. Men allt är inte frid och fröjd då det nu naturligtvis måste bytas ut lite kablar för att få den här lösningen att funka. Kabeln till strömmatningen till hela anläggningen sticker ut för mycket från väggen för att hyllan skall få plats och den befintliga signalkabeln mellan spelare och förstärkare kommer inte att räcka. Så därför åkte plånboken fram igen och det beställdes en sådan här vinklad variant av Supras Lorad:

supra-kabel-lorad-cs-eu-a-vinklad

Och en längre Phono-kabel, även den från Supra:

supra-biline-phono-cable-white

Tyvärr så är dessa två kablar beställningsvara så det dröjer ett tag innan jag har dem i min hand men den som väntar på något gott väntar väl aldrig för länge antar jag. Suck, jag som bara vill lira lite vinylskivor…

Ja ja, jag har i alla fall börjat använda mig av Discogs.com och jösses vilken farlig site det där är. Alla skivor man någonsin kan önska sig, till priser som spänner hela spektrumet från löjligt billigt till hutlöst dyrt. Och i förra veckan ramlade de första vinylskivorna jag beställt från handlare på siten in och det blev ett par Iron Maiden i form av två av bandets bästa: Powerslave och Seventh Son of a Seventh Son samt Rushs Hemispheres, A Farewell to Kings och Signals. Riktigt kul, nu ska de bara spelas också. Fortsättning följer.

Ny vinylsvarv beställd

Under den gångna veckan så har jag varit helt inställd på att idag (lördag) lämna in den skivspelare jag fått överta av farsan på renovering för att sedan kunna svarva vinyl för glatta livet. Men ödet ville annorlunda och idag så har jag istället beställt en flång ny Pro-Ject Debut Carbon Esprit SB DC. Där har vi ett modellnamn som heter duga, saknas bara lite väl valda siffror och några X så är vi i modellnamnsnirvana.

project debut

Ja det blev alltså en ny Pro-ject tillslut i alla fall. Den ser ut som den vanliga Debut Carbon Esprit ovan plus att den som namnet antyder har en inbyggd Speed Box som gör att man snabbt och lätt kan växla varvtal med en knapp på spelaren ovansida. Allt som allt en riktigt stabil spelare som gör att jag nu kan dyka ner i vinylens värld igen efter att mest till och från ha flörtat med den sedan början av 90-talet då CDn tog över i min lilla skivsamling.

Projekt 2016: Ny skivspelare

2016 har så sakteliga tuffat igång och en av de saker jag hade tänkt skulle vara fixade till årets slut är att skaffa en ny skivspelare så att jag kan spela mina vinylskivor jag har här hemma. Inte är de särskilt många då jag fortfarande till 90% köper min musik på CD (känns som jag är ganska ensam om att göra det) men det blir ju ändå ett gäng nya vinyler per år och det vore ju väldans trist om deras öde är att stå och damma nere i källaren. Så en ny skivspelare är den rätta vägen att gå och som det ser ut just nu så finns det två spelaralternativ att välja på.

Det första är att ta över min fars gamla Thorens TD-190.

thorens 190

Det här alternativet kommer dock att kräva lite tid och omtanke då spelaren har några år på nacken och behöver fräschas upp lite grann. Största problemet är att den spelar skivor för snabbt och att det blir lite Kalle Anka av allt så en ny rem är nog självskrivet. En ny pickup kommer antagligen också behövas, och säkert lite annat smått och gott, innan spelaren är hyfsat fit-for-fight.

Alternativ nummer två är att köpa något helt nytt. Och där har jag sedan länge siktat in mig på Pro-ject Debut Carbon Esprit DC.

project debut

Den är snygg, kostar inte skjortan men är samtidigt ingen budgetmodell och verkar ge väldigt mycket välljud för pengarna. Sedan finns det ju självklart andra intressanta spelare som t.ex Rega RP1 Performance och Music Hall MMF-2.2 men Pro-ject är hetast än så länge. Det kommer absolut bli lite dyrare än att ta över farsans Thorens men nytt är ju alltid nytt.

Så som en liten uppföljare till förra årets stereoförstärkarjakt är nu sökandet efter en skivspelare igång.