En skiva ur arkivet (Del 8)

Nu till en skiva som jag verkligen älskade när den kom 1998: Old Man’s ChildIll-Natured Spiritual Invasion.

Tyvärr så har den kärleken svalnat lite med åren och i ärlighetens namn så är den inte riktigt så bra som man tyckte på den gamla goda tiden. Dels så är skivans första halva, med apbra låtar som Demoniacal Possession och The Dream Ghost, överlägsen den andra, lite småtrista, delen .Och dels så är det lite för lättsmälta arrangemang skivan igenom. Det blir liksom väldigt glättigt att lyssna igenom plattan i ett streck och jag vill helst ha min Black Metal lite hårdare än den som finns på Ill-natured Spiritual Invasion. Men det finns också två mycket trevliga saker med den här skivan som inte innefattar själva låtarna i sig och det är omslaget och mannen bakom trumsetet. Först omslaget, denna fantastiska målning signerad Kris Verwimp som föreställer en skitmäktig evil krigare med en halvmeter långa spikar på axelskydden. Hur jävla coolt är inte det? Och sedan så har vi då mannen som håller i trumstockarna: Gene Hoglan. Mannen, myten, legenden. Hade det inte varit för Gene så har jag väldigt svårt att tro att plattan hade haft sin sköna sväng. Ill-natured Spiritual Invasion håller allt som allt bra än idag och får efter lite betänketid 7/10 i betyg.