Två stouts från Dugges

Dugges Ale & Porterbryggeri har kommit en bra bit sedan den blygsamma starten i Mölndal 2005. Efter flytten till större lokaler i Landvetter för några år sedan så har utvecklingen och ölförsäljningen gått mer eller mindre spikrakt uppåt för bryggeriet. Och från att i stort sett bara bryggt gamla beprövade ölstilar som Pale Ale, IPA och Porter så har Dugges på senare år börjar utforska andra stilar som suröl och Barley Wine vilket ju är väldans trevligt.

Ett av bryggeriets allra starkaste kort genom åren har varit deras förmåga att brygga riktigt bra stout. Idjit-serien får väl anses vara något utav en västsvensk modern klassiker vid det här laget och har alltid stått för välgjorda och smaskiga stouts. Och i direkt nedstigande led kom förra året Ethiopia Gedeo, en mycket god stout (bryggd i samarbete med kafferosteriet Johan & Nyström) som fått gotta till sig med lite kaffe från Gedeozonen i Etiopien. Tyvärr så var Ethiopia Gedeo en engångsbryggd som inte går att få tag i längre men som en sorts uppföljare till den kom i början av denna månaden två nya skapelser som återigen fått hångla med kaffe från Johan & Nyström:

IMG_6793

Jag testade både Imperial Geisha och Ethiopia Welena den gångna helgen och jag måste säga att båda var utmärkt välsmakande exempel på stout där kaffe fått en framskjuten roll. Båda ligger på en alkoholhalt av 10% och min favorit av dessa två blev med knapp marginal Ethiopia Welena. Imperial Geisha var inte tunn på något sätt men Ethiopia Welena hade en lite kraftigare smak, lite mer kropp helt enkelt. Skall jag ge mig på lite betygsättning så får Imperial Geisha en stark 3:a medan Ethiopia Welena får en 4:a. Tyvärr verkar det bara finnas enstaka exemplar kvar av de båda på Systembolagen ute i landet men förhoppningsvis så är det bara att hålla ett vakande öga på när nästa kaffedopade stout kommer från Dugges.

Annonser

Tempel Brygghus x2

Tempel Brygghus är ett bryggeri som har sitt ursprung i Västerås med som sedan några år tillbaka ligger i Uppsala. Tempel utmärker sig ganska rejält mot landets övriga bryggerier då det enbart produceras suröl i deras lokaler (som för övrigt delas med Jackdaw Brewery). Suröl som enligt bryggeriet själva är ”naturligt syrad med de mikrobiella kulturer som finns på maltkärnorna”.I början av denna månaden så lanserades två av Tempels öl för första gången i Systembolagets lokala sortiment plus webdepå och går därför att beställa till vilken butik som helst i landet. Och eftersom den möjligheten nu fanns så var jag såklart inte sen att beställa hem en flaska av varje öl för man är ju inte direkt bortskämd med suröl här i Sverige.

Först ut att testas var en öl som har en av de snyggaste etiketterna jag sett på länge: Gehenna. En öl som utöver att ha en snygg etikett även luktade…ost. Japp. Ost. Inte vad man väntar sig direkt och doften blev efter ett tag ganska påträngande. Tur då att smaken var betydligt trevligare med sin ytterst påtagliga surhet och smak av gröna äpplen. Gehenna är en mycket annorlunda öl, så annorlunda att jag faktiskt undrar om det är så här som den är tänkt att smaka. Och medan jag sitter och undrar så ger jag Gehenna betyget 3 halvsvajiga tempeltorn av 5. För trots den påträngande osten så fanns där någonstans en bra öl.

Den andra Tempel-ölen som avsmakades var den betydligt bättre Perdition som också fått en rejält snygg etikett. Eftersom Perdition är en stout så är den lite kraftigare och då den har efterlagrats i generösa mängder hallon så smakade det en hel del av just de bären. Mycket smaskigt även om det smög sig in lite ostdoft i den här ölen också. En mycket intressant upplevelse att testa surstout med hallonsmak och Perdition får 4 stabila tempeltorn av 5 i betyg.

Till sist vill jag göra en passning till Herr Hopmaestro som recenserar öl på Heavymetale.se. Han tyckte att det var passande att lyssna på Opeths platta Ghost of Perdition samtidigt som man smuttade på de här ölen. Och det är väl i och för sig inte helt fel men helt rätt blir det inte förrän man drar igång Angelcorpse-avkomman Perdition Temple. Så det så.

Epic-Julöl-Wampa-Battle: Episode II

Det har återigen varit julölssläpp i vårt avlånga land. Inte mindre än hela 58 st slåss om utrymmet på Systembolagets hyllor och vilka man skall välja kan vara minst sagt svårt. Som vanligt så köpte jag mig en kasse blandat på releasedagen och har valt ut tre av dessa för en liten närmare titt. Allt för att kanske göra det lite lättare för den som eventuellt är på jakt efter bra öl att smutta på vid julbrasan.

Dom tre som gör upp om titeln ”Bäst i test i Flyg, Audio & Vision…SLICE inte så stora julölstest 2014” är St Eriks Orange Imperial Porter, Dugges Christmas Idjit Imperial Stout och Mohawk Snowmelter Imperial Stout. Till min hjälp har jag precis som förra året husets egen Wampa som vid det här laget väl får anses vara något av en expert inom området. En skillnad från förra årets test är att alla tre ölen är från svenska bryggerier. Dessutom så är det bara ölstilarna porter och stout som fått vara med istället för att som förra året ha med ganska så skilda stilar som mörk lager och belgisk strong ale.

Först ut i årets test är Orange Imperial Porter från St Eriks Bryggeri. En på pappret mycket intressant porter då den som dess namn avslöjar är smaksatt med apelsin. Tyvärr så är det en i mitt tycke en ganska artificiell smak och doft av apelsin som man bjuds på och det blir inte alls dom romerska bågarna i flytande form som man kanske hade kunnat vänta sig. Men om man bortser från besvikelsen med apelsinen så är det ändå en helt ok porter med alla dom korrekta smakerna som St Eriks Bryggeri hällt upp på flaska. Betyg: 3/5.

Efter det är det dags att testa Mohawks Snowmelter. Här är det kaffe som sparkar en i huvudet så snart man stuckit ner näsan i glaset. Och eftersom jag gillar kaffe så gillar jag Snowmelter. Kaffe uppbackat med klassiska chokladtoner gör Snowmelter till en riktigt bra stout och något jag verkligen kan rekommendera. Betyg: 4/5.

Sist ut: Dugges Christmas Idjit. En mer balanserad stout om man jämför med Snowmelter. Och även om den inledande kicken uteblir så är Christmas Idjit inte väldigt mycket mindre njutbar för det. Inget som direkt sticker ut utan bara en angenäm upplevelse sånär på en ton av bränt gummi som blir lite för tydlig ju längre man smuttar. Men på det stora hela en mycket trevlig öl, Dugges kan man lita på. Betyg: 4/5.

En 3:a och två 4:or blev resultatet. Inte illa pinkat. Och skall man utse en vinnare av dom två som fick 4:a i betyg så väljer jag efter lite övervägande Mohawk Snowmelter. För en koffeinist som undertecknad så är det svårt att blunda för den mycket trevliga kaffekicken man får när man dricker den. Grattis Mohawk, Bäst i test!

Det var allt från Wampa och mig. Lycka till i julölsjakten.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Torsdagstungt

Abysmal Dawn släppte för inte särskilt längesedan sitt nya album Obsolescence. Till min stora glädje då föregångarna Leveling the plane of existence och Programmed to consume är två av mina stora favoriter inom modern amerikansk dödsmetall. Bandet har ett trevligt sound där dom blandat upp det klassiskt tunga, hårda och manglande med ett skönt melodisinne och i vissa stunder så påminner jänkarna faktiskt om Dissection.

Lagom till släppet av nya skivan så gjorde gruppen en video till skivans riktiga ”tungis”: Inanimate.

Låten är ett jättebra exempel på hur en bra ”tungis” skall vara tycker jag. Ett minimum av riff utgör grunden och trummorna hjälper bara till med att hålla tugget igång. Och framförallt: det går knappt att hålla sig från att nicka med i låten. Det finns ju ett gäng sådana här låtar genom metalhistorien men bara för att jag tänkte komma med exempel så kommer jag inte på någon. Med det kanske det finns andra som kan hjälp mig med?

Slutligen. På tal om tungt, så vill jag bara påminna om att det idag är stoutens dag. Så glöm inte att se till att ha en trevlig representant av denna ytterst mysiga ölstil hemma ikväll.

Yeti – en räddare i nöden

Yeti

I fredags så var det återigen dags för lite trevliga nyheter att släppas på diverse utvalda Systembolag runt om i landet samt på nätet. Planen var såklart att åka förbi ett av dessa Systembolag och plocka upp några av de läckra nyheterna men som ett brev på posten så kom annat i vägen och jag tvingades åka förbi ett annat bolag än det tänkta på vägen hem efter jobbet. Till ett Systembolag som av någon konstig anledning inte hade en endaste liten nyhet på hyllan.

Så vad gör man då när alla ens planer grusas och förväntningarna på alla dom där nya, intressanta ölen rinner ut i sanden? Jo en lösning på problemet är att se efter vad som faktiskt står på hyllorna och se om man inte kan hitta något annat, som man förvisso kanske redan har smakat men som ändå är väldigt gott. Det finns ju trots allt en hel del guldkorn i standardsortimentet.

Ett av dom mest skinande guldkornen är i mitt tycke Yeti från Great Divide Brewing Company. Yeti finns i en hel del olika varianter men jag vetefan om inte standard-Yetin är min favorit faktiskt. En stilren och kraftig Russian Imperial Stout som klockar in på respektabla 9.5%. Innehållet hälls med fördel ner i ett kupat glas där ölet kan få gotta till sig och bjuda din näsa och gom på ytterst trevliga dofter och smaker.

Så mitt råd är alltså: om sug efter en god öl uppstått och du tvekar framför hyllan – ta en Yeti. Det är som vi säger i Göteborg: Yeti-gott!

Norsk Stout spisas tillsammans med norsk skiva

Idag är det den Internationella Stoutdagen. Då dricker man en Stout eller två (eller kanske ännu fler). Själv dricker jag en till antalet och har för dagen valt Konrad’s Stout från norska Lervig Aktiebryggeri. En på alla sätt trevlig Imperial Stout som är bryggd på bland annat havre och som jag med lätthet ger betyget 4/5.

Till detta så lyssnar jag passande nog på norska Aeternus senaste skiva …and the Seventh his soul detesteth. Jag gillar verkligen Aeternus och har så gjort sedan jag för första gången hörde deras andra fullängdare …and so the night became. Deras Dark Metal, som dom kallar det, är en trevlig blandning av Black Metal och Death Metal som dom satt en liten egen prägel på. Svårt att förklara exakt hur denna egna prägel artar sig men bra är det. Intressant är också att dom har valt att börja två av sina skivtitlar med ”…”.  Inget som gör skillnad på själva musiken men jag tycker det är lite coolt. Något har hänt och vi får bara veta slutklämmen.

Omnipollo Hypnopompa

Häromdagen så var det dags att ta fram den sista grillbiten ur frysen och dra igång grillen för vad jag antar blir sista gången för säsongen. En strålande sol värmde på ganska bra om man lyckades fånga några strålar men med 7 grader på termometern så behövdes det något mer för att inte börja frysa. Räddaren i nöden hette den här gången något så annorlunda som Hypnopompa, en rejäl Imperial Stout på 11 volymprocent från svenska Omnipollo.

Hypnopompa gjorde sitt som uppvärmare vid grillen mycket väl men blev tyvärr för söt i längden. Något jag antar har att göra med den stora mängd marshmallows och vaniljbönor som användes vid bryggningen. Men trots detta så smakar inte Hypnopompa så mycket som man skulle kunna tro. Det är väldigt behagligt och ”smooth” med nyanser av kaffe, choklad och vanilj men den där riktigt stora smakexplosionen lyser tyvärr med sin frånvaro.

Något man måste påpeka är att Hypnopompa näst intill helt saknar kolsyra. Vätskan är svart, oljig och bildar minimalt med skum. Den är, som en av alla dessa ölbloggarproffs skrev, som en ”stout-sås”. Så för att sammanfatta så är Hypnopompa en söt, svart sås som jag anser vara mer intressant än god. Men ändå tillräckligt god för att få 3 av 5 i betyg. Och som sagt är det en ypperlig värmare att ha vid sin sida när man höstgrillar.

Detta bildspel kräver JavaScript.