Trevligt magasin, trevlig musik

Nu skall det tjatas lite om brädspel igen. Det har ju blivit en hel del om det den senaste tiden men det har ingen annan förklaring än att mitt intresse för detta analoga spelande skjutit i höjden under sommaren. Spelsamlingen har dubblerats i storlek i och med inköp av höjdarspel som Pandemic (plus två expansioner) och Small World (plus TRE expansioner) och spel har spelats i stort sett varenda ljummen sommarkväll.

Och för att nörda ner mig ännu mer i detta intresse så inköptes igår ett exemplar av det nya svenska magasinet Allt om brädspel. En mycket angenäm liten tidskrift på hundra sidor fyllda med en massa intressanta artiklar, recensioner och annat läsvärt. Förvisso inte helt billig med sitt pris på 100kr men eftersom tidningen är helt reklamfri och gjord av ett litet gäng eldsjälar så var det helt klart värt det. Är man det minsta intresserad av brädspel så är detta något man bör köpa och läsa.

Men när du väl köpt ditt alldeles egna exemplar av Allt om brädspel och sätter dig ner för att läsa, vad skall du då har för musik i bakgrunden? Jo jag tycker att du skall ha den senaste soloskivan från gitarristen Christian Muenzner som heter Beyond the wall of sleep. Christian är nog mest känd för sin tid i Obscura men har även lirat i bland annat Necrophagist. Beyond the wall of sleep är en utmärkt skiva fylld med instrumental metal som överraskar genom att inte bara innehålla en massa gitarronani utan riktiga låtar. Naturligtvis så är det inte helt onanifritt men jag tycker att Herr Muenzner har fått ihop det hela på ett föredömligt vis. Favoritlåt på skivan är The Talisman, perfekt att ha i bakgrunden när man lirar…Talisman. Med fem expansioner.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nytt i brädspelshyllan

Jag fortsätter att snöa in på brädspelshobbyn och har i veckan köpt lite nytt till min lilla samling.

Talisman-expansioner:

Små trevliga lådor som främst innehåller nya äventyrskort och nya karaktärer att spela med. The Reaper och The Blood Moon hade jag sedan innan, The Frostmarch och The Sacred Pool är nya och därför inte testade ännu. Jag tycker verkligen om dessa små expansioner eftersom dom ändå tillför grundspelet ganska mycket utan att göra särskilt stora hål i plånboken. Får se om jag någonsin skaffar någon av dom större expansionerna men just nu känns det som om mitt Talisman är ganska så komplett.

Arkham Horror:

TUNGT spel som utspelar sig i den fiktiva amerikanska staden Arkham under mitten av 1920-talet. Spelet är baserat på författaren H.P Lovecrafts Cthulhu-universum och går ut på att man ska stoppa en ”Ancient One” och dess monster-undersåtar som försöker att ta över Arkham. Detta är ett så kallat co-op-spel där man ska samarbeta mot spelet och det tycker jag verkar vara riktigt kul, det kan ju bli lite tjatigt att alltid försöka döda varandra hela tiden.

Det var det hela. Nu återstår bara att hoppas att det kommer att finnas tid att spela dessa spel. 🙂

Speltest del 2: Talisman

Igår kväll/natt så var det åter dags att ”tvinga” frugan att vara med och spela brädspel. Den här gången var det klassikern Talisman i dess fjärde utgåva som stod för underhållningen och även om vi var ganska trötta den här gången med så var vi nöjda efter dom ca två timmar det tog att spela omgången. Detta är mina intryck av spelet:

  • Det är kul att spela. Oväntat kul faktiskt. Till skillnad från DungeonQuest, som var en liten besvikelse, så var detta en mycket positiv upplevelse. Spelet flyter på bra utan att man behöver bläddra i manualen hela tiden och överlag så var det mycket lätt att komma in i det.
  • Lite för fattigt. Fick lite samma känsla som jag fick när jag spelade DungeonQuest, att det var mycket samma som hände och att korten inte ger så mycket variation. Men då jag hade blandat korten lite för dåligt så kom flera av samma kort i rad och får väl därför skylla mig själv till viss del. MEN det går ju att råda bot på den något dåliga variationen genom att köpa någon eller några av alla dom expansioner som släppts sedan Talisman lanserades.
  • Spelet är snyggt och mycket välgjort. Men även om spelplanen är snygg så är den alldeles för stor! Man får liksom sträcka sig för att nå till andra sidan för att kunna förflytta sin karaktär. Så att köpa någon av dom större expansionerna som utökar själva spelplanen är nog bara att glömma.

Som synes så fanns det inget större (”pun intended” som man säger) att klaga på efter en omgångs spelande och både frugan och jag var nöjda och underhållna. Speciellt frugan vars munk krossade allt motstånd och lämnade min stackars alv att dö vid några kullar. Talisman kommer definitivt spelas många gånger i framtiden och jag blev faktiskt så biten att jag direkt efter vi var klara var ”tvungen” att beställa två av dom mindre expansionerna till spelet. Så i framtida spelomgångar blir det att bland annat se upp för Döden som vandrar över spelplanen och en varulv som kan göra livet surt för alla spelare.

Speltest med dricka till

Igår kväll så vankades det testning av ett av dom nya brädspel jag införskaffat. Min snälla fru ställde upp som försökskanin och efter en hel del läsande av manualen och pillande med en massa kort så lyckades vi genomföra två omgångar av DungeonQuest. Jag ska väl också tillägga av vi var ganska trötta vilket inte direkt hjälpte till att skapa något flyt i spelet. Men i alla fall, det här är mina tankar efter två spelade omgångar:

  • Det som utmärkte sig mest var det nya stridssystemet. Helt annorlunda jämfört med gamla Drakborgen och ställde till med stort huvudbry för mig. Förr så utfördes striderna med tre kort var och var egentligen inget annat än en lite upphottad version av Sten Sax & Påse. I denna moderna variant så hade man helt plötsligt fem kort på handen varav ett var ett lite bättre kort med en specialkraft. Och man kan göra både ”counterattacks” och ”deathblows”, men hur man gjorde greppade jag aldrig riktigt. Så det blir nog att nöta ett gäng omgångar till innan det sitter.
  • Har spelet verkligen alltid varit såhär ”tunt” eller vad man ska säga? Det gamla spelet kändes liksom kraftigare och matigare på något sett.  För vad man gör är ju egentligen ”bara” att traska runt, ta upp kort med händelser och sedan dö. Tror att den här känslan kan ha något att göra med att storhetstiden för det här spelet var för ca 20 år sedan. När man var 10-12 år och i stort sett bara hade spelat Monopol och Försvunna Diamanten innan. Då var liksom Drakborgen det stora äventyret, spännande och outforskat.
  • Man dör. Förvisso hade jag tur och kom ut ur borgen med lite skatter den andra spelomgången men det var efter att jag hade ramlat ner i katakomberna, nästan blivit dödad av en magiker och två jättespindlar för att sedan med rent flyt komma upp igen vid utgången av borgen. Frugans stackars Bågskytts-tjej blev kapad på mitten av en sågklinga en omgång och ramlade ner i ett hål och dog i den andra. Så detta är inget spel man spelar om man garanterat vill kora en vinnare.

Detta är det som satte sig efter kvällens spelande och med handen på hjärtat så blev jag faktiskt lite besviken. Jag hade nog väntat mig lite mer av DungeonQuest. Jag ska dock absolut inte ge upp än och kommer garanterat att lira fler omgångar men nästa gång jag ska plåga frugan med brädspel så får det bli lite Talisman istället.

Och just det ja, det var ju det där med dryck också. Jag hittade nämligen en ny folköl på ICA i fredags som jag passade på att dricka till brädspelandet. Ölen i fråga var Fuller’s Chiswick Bitter som vad jag vet inte funnits ute allt för länge i handeln. Fuller’s för mig är lite som ölens Volvo, man vet vad man får och det är oftast bra grejer. Är man t.ex. på Systembolaget och inte hittar något intressant så kan man alltid köpa sig ett par London Porter eller ESB från Fuller’s så har man sitt på det torra. Chiswick Bitter smakade helt ok för att vara en folkis, lite trevlig humlekaraktär och njutbar överlag. Men samtidigt en bit ifrån folkölen från Brewdog och Brutal Brewing. Men ett God-betyg är den allt värd trots att priset på 22kr är i högsta laget.

Game on!

Och så kom dom då tillslut, mina brädspel. Talisman och DungeonQuest. Båda dessa är nyutgåvor av spel jag lirade som liten och som verkligen får nostalgiådran i mig att pumpa för fullt.

DungeonQuest, eller Drakborgen som det hette på svenska, är ett av mina absoluta favoritbrädspel genom tiderna och mången är gången då jag guidat ninjan Yubaru Tori-Jima eller den episkt onde Thargrim Den Mörke genom Drakborgens förrädiska gångar. Och oftast gjorde man detta bara för att dö en brutal död och bli tvungen titta på när resten av ens spelkamrater gick samma öde till mötes.

Talisman har jag inte spelat lika mycket då jag inte hade det själv utan var tvungen att lira hos en klasskompis som jag inte umgicks så mycket med. Men tillräckligt med speltid har jag ändå fått i mig för att vara sugen på att köpa Talisman i dess fjärde utgåva. Vad jag minns av Talisman är att det var betydligt djupare spelmässigt jämfört med Drakborgen och tog längre tid att spela. Det enda minuset var väl att det inte hade lika roliga karaktärer som Drakborgen utan körde på med ganska generiska hjältar som Lönnmördare, Magiker och Sierska.

Än så länge har jag bra hunnit att lyfta på locken på spelen och titta runt bland alla roliga kort och pjäser men mina första intryck av dom är att DungeonQuest är ett mycket snyggt spel men som ändå saknar lite av mörkret från det svenska originalet. Och så saknar jag alla dom feta karaktärerna. DungeonQuest innehåller ”bara” 6st olika hjältar, originalet med expansion innehöll över 10st. Talisman i sin tur ser även det mycket bra ut och inbjuder till spel. En fördel med det moderna Talisman är att det finns en mängd expansioner att köpa om man skulle tröttna på vad grundspelet har att erbjuda. På tal om det så finns det en utmärkt genomgång av dessa på bloggen Landhajen.

Nä, nu orkar jag inte skriva mer. Dags att dyka ner i lådorna igen, trycka pappbrickor ur sina ark och läsa regler för glatta livet.

Jag ska köpa brädspel

När jag var något mindre så lirade jag en hel del fräna brädspel. Roligast av dessa var helt klart ALGAs Drakborgen och dess expansion med det fantasifulla namnet Drakborgen II. På senare tid så har jag blivit mer och mer sugen på att köpa något liknande igen och börja lira med dom få människor som kan tänkas vilja vara med. Och efter att ha varit på SF-bokhandeln i Göteborg i helgen så har jag bestämt mig: jag ska köpa den amerikanska nyutgåvan av Drakborgen som går under namnet Dungeon Quest. Och så ska jag köpa Talisman också, det är ett grymt spel som dessutom liras av grabbarna i Big Bang Theory. Skitsamma om ingen vill spela med mig, spelplaner och pjäser är fett!