Filmtips: Ex Machina

Artificiell Intelligens är alltid ett hett och aktuellt ämne och som det gjorts film av ett flertal gånger. Terminator-filmerna och 2001 är väl de allra mest välkända men det finns även lite mindre titlar som den klassiska animén Ghost In The Shell och Automata (med bland annat Antonio Banderas) som kom förra året.

Ex Machina är senast i raden av AI-filmer och en film jag tycker riktigt bra om. Den är lågmäld och långtifrån den högoktaniga action som presenteras i t.ex. Terminator. Nej detta är en film som framförallt lever på sin dialog, sin stämning och interaktionen de tre huvudkaraktärerna emellan (vilket i stort sett även är de enda karaktärerna i hela filmen). Filmens mänskliga huvudroller spelas av Oscar Isaac och Domhnall Gleeson och de gör båda ett väldigt bra jobb, framförallt Isaac vars excentriska miljardär som valt ett liv i isolering är riktigt obehaglig. Filmens robot, och mittpunkt får man väl säga, spelas av svenska Alicia Vikander och även hon gör en mycket bra rollprestation som AI:n Ava. Går hon att lita på eller ej?

Så om du vill titta på något som ställer lite frågor och kanske får dig att tänka till istället för att se när robotar slåss i tre timmar så tycker jag att du skall ge Ex Machina en chans. Den är helt klart bland det bättre som kommit i genren de senaste åren.

IMG_6719

Post-Apokalyps är tufft

Kanske inte om det skulle hända i verkligheten men i fiktiv form så är post-apokalyps riktigt häftigt och intressant. Och inte minst grunden till en massa filmer, litteratur och tv/dator-spel. Och anledningen till att jag började fila på ett inlägg om post-apokalyps är att jag ganska precis har sett filmerna Den sista striden och Vägen.  Två filmer som utmärkt representerar denna domedagsgenre.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den sista striden är ingen mindre än Luc Bessons debutfilm och utmärker sig främst genom att vara svartvit och att det bara sägs två ord i hela filmen, två saker som jag personligen tycker lyfter filmen lite grann. Det är framförallt befriande att se en film där skådisarna lyckas förmedla känslor utan att prata, något som t.ex. en genomsnittlig svensk dramatenskådis hade haft stora problem med. Domedagskänslan förmedlas utmärkt i denna film genom ökenlandskap och många nedgångna byggnader. Och sedan så går det ju inte bli annat än glad när man ser Jean Reno i en film, även om han här spelar en figur med tveksamma moraliska värderingar. 3 av 5 blir betyget till Den sista striden.

Sedan så var det dags för Vägen, en både bokstavligt och bildligt talat mörk film. Världen har mer eller mindre gått under och dom få människor som finns kvar försöker att klara sig så gott det går. Tyvärr så hade jag stora problem att bry mig om dom två huvudpersonerna i filmen, en far och hans son. Dom försöker att ta sig till kusten och det händer diverse småspännande saker på vägen men som sagt, filmen får mig inte att investera några känslor i dessa två karaktärer vilket jag tycker är tråkigt. Plus i kanten för den allmäna misären som råder och dom öde landskapen men Vägen är på det stora hela en liten besvikelse. Filmen får 2 av 5 i betyg.

Till sist så vill jag bara visa denna coola lilla kortfilm som passar utmärkt in på post-apokalyps-temat och som jag får lite sköna Terminator-vibbar av: