Tribulation Super-Duper-Mega

Nya Tribulation-skivan har landat här hemma. I super-duper-lyxigt boxutförande där det bland annat ligger ett halsband som jag aldrig kommer att ha på mig, en dubbel-lp som jag inte kommer att kunna spela på ett tag och ett art print med autografer på som antagligen inte kommer att ramas in och sitta på väggen. Men vafan, boxen är riktigt snygg och Tribulation är ju bra så det var lätt värt den knappa 500-lappen boxen kostade.

Då är ju frågan om själva skivan är något att ha. Efter att ha lyssnat igenom skivan ett par gånger under stor koncentration så är mitt intryck att The Children of the Night är en naturlig fortsättning på förra skivan och inte något tvärt kast i stil med det som gjordes när gruppen gick ifrån dödsröjiga The Horror till progressiva The Formulas of Death. Skivan känns betydligt mer lättlyssnad och rak jämfört med föregångaren och det vet jag inte om jag riktigt gillar. Det kompakta mörkret och mystiken var ju en del i det jag älskade med The Formulas of Death. Men vi får väl se vad som händer när skivan fått snurra några varv till och fått landa i den fluffigt musikaliska delen av min hjärna. Hur som helst så vågar jag redan nu säga att detta är en högkvalitativ skiva som jag kommer att lyssna på många gånger i framtiden.