Entrench har gjort en av årets bästa plattor

Ya man, så är det faktiskt. Och då kommer det ändå från en som är långt ifrån att vara ett jättefan av Thrash Metal. Men Entrench har med sin senaste platta Through the walls of flesh lyckats komma förbi Thrash-brandväggen i min hjärna (och det med råge) och planterat sig där för att stanna under överskådlig framtid. Jag vet inte riktigt varför Entrench och jag klickar så otroligt bra men om jag skulle gissa så har det att göra med det där härligt analoga ljudet på skivan tillsammans med att man för en gångs skull hör basisten så bra och sist, men inte minst, att låtarna i sig är fantastiska och ytterst välgjorda.

Ett allmänt tillstånd av ös på skivan blandas förtjänstfullt ut med grymma melodier, fett riffande och lugnare partier. Det finns liksom inte så mycket på Through the walls of flesh att tycka illa om. Så om det låter lockande att lyssna på den bästa Thrash-plattan som skjutits ut från Svea Rike i år: gör det då för Satan och kanske gör som mig, lägg lite pengar och köp skivan både på CD och vinyl. För det är det lätt värt.

Annonser

Fredagstips: Maligner – Demon

Fredag igen. Visst är det ”ganska så najs” som Nalle i Sällskapsresan 2 sa? Fredagsölen är öppnad och smeker strupen med ljuvliga humlesmaker. Och ur högtalarna ljuder Malmös egna Maligner med deras färska demo Demon (har en känsla av att det är fler grupper som döpt sin demo till detta). Och vilken jävla demo sedan. 5 låtar ultraproffsig dödsthrash som manglar sönder dina trumhinnor på allra bästa sätt.

Demon finns nu att köpa digitalt på bandcamp och kommer att släppas på CD (via Unspeakable Axe) och kassett (via Blood Harvest) i mitten av nästa månad. Nu undrar jag bara: när kommer fullängdaren?

Bäst musik 2012

Musikåret 2012 är på väg att ta slut. Och då måste man ju så klart summera och lista sina 10 fantastiska favoriter. 2012 har varit ett bra år tycker jag. Mycket högkvalitativ musik har släppts och lite extra kul är det att se så många grupper som har varit med i svängen ett tag fortfarande producerar skivor som är något att ha. Inget Metallica-syndrom här inte. För mig så har 2012 var ett litet annorlunda år då jag inte köpt lika mycket skivor som jag brukar göra. Och det beror absolut inte på att jag inte hittat något bra att köpa, utan skurken i det hela är som så många andra gånger: tid. Jag har helt enkelt inte tid att lyssna lika mycket på musik längre. Familj, jobb och annat kommer före och det är bara att gilla läget.

En snabbräkning visar att jag köpt 26 album som släppts någon gång under året och faktum är att dom flesta av dessa är riktigt bra så det var väldigt knepigt att plocka ut 10 av dessa som förtjänade att hamna på listan. Dessutom så har jag missat en hel del stora släpp som jag antagligen kommer att kolla upp senare som t.ex. Paradise Lost, Rush och Enslaved. Då kör vi:

10. Jeff LoomisPlains of Oblivion.

Jeff visar var soloplatteskåpet ska stå. Oklanderligt instrumenthanterande från alla inblandade och bra insatser från gästsångarna.

9. CryptopsyCryptopsy.

Kanadickerna överraskar med en återkomst som heter duga. En bra bit från deras glansdagar men helt klart en högklassig dödsmetallplatta.

8. WitchcraftLegend.

I stort sett den enda rock jag lyssnat på i år. Men oj så bra det är.

7. NecrovationNecrovation.

Årets svenska old-school döds.

6. Putrid PileBlood Fetish.

Låtar om kladd, slafs och hjärnsubstans med guttural sång. Vissa hatar, jag älskar.

5. WeaponEmbers and revelations.

Detta gäng framkallar härliga Skeletonwitch-vibbar hos mig. Grym death/black/thrash/heavy-metalhybrid.

4. MardukSerpent Sermon.

Marduk är tillbaka och nu menar dom allvar. Trodde inte dom hade en så här bra skiva i sig. Plus för den framträdande basen.

3. MeshuggahKoloss.

Så tung, så ofantligt bra. Håller detta som det bästa dom gjort tillsammans med Destroy, Erase, Improve.

2. SophicidePerdition of the sublime.

Tyskt enmansprojekt som blåser en av banan. Teknisk och hård dödsmetall men samtidigt snyggt melodiskt.

1. NileAt the gate of Sethu.

Överlägset den skiva jag lyssnat på mest under året. Ända sedan ankomsten i somras så får den minst en lyssning i veckan. Visst, ljudet kunde ha varit något köttigare men det är inget jag bryr mig om egentligen. Nile har återigen levererat en dödssymfoni av yppersta klass och krossar allt motstånd.

Japp. Nile vann. Till skillnad från väldigt många andra som ser skivan som en besvikelse och kanske deras sämsta så älskar jag allt med den. Så mycket att jag faktiskt gjort något jag inte gjort på alldeles för länge. Jag har skaffat skivan på vinyl:

Götta på vinyl

Götta på vinyl

Bubblare: Här hittar vi Black Breath, Gorod, Vintersorg, Coldworker, Shining, Dying Fetus mfl. Alla har släppt mycket starka album i år men det räckte inte hela vägen för att ta sig in på listan.

Besvikelse: Testament. Ja, jag gav Dark roots of earth en fyra. En fyra som jag såhär i efterhand faktiskt vill revidera till en svag trea. Den är kul en stund men sedan så faller den obönhörligt i glömska. Inte dålig på något vis, bara småtrist. Och jag hade väntat mig mer från Thrash-veteranerna.

Så. Det var det hela. Låt musikåret 2013 komma!