Jeebus vilken line-up! Gratis dödsmetall någon?

I går så släppte den klassiska musiktidningen Close-Up line-upen till sin kommande konsertkryssning i oktober. Och vilken line-up sedan:

flyer_entombed_2016

Helt galet. Jag har aldrig känt något sug efter att åka med en Close-Up skuta, förutom kanske det året de lyckades dra ut Bolt Thrower på sjön, men i år: crème de la crème av svensk dödsmetall inklusive en något så när klassisk upplaga av Entombed. Det är så att man storknar av all fet old-school som kastas i ansiktet på en.

Jag kommer naturligtvis inte åka till Stockholm för att sedan gå ombord på en båt och efter det njuta av en två dagars dödsfest men tanken på att göra det tilltalar mig. Något jag aldrig känt för en Close-Up båt innan. Hoppas ni som åker har riktigt kul.

Och för att fira detta så tänkte jag vara så otroligt snäll och ge bort den kod som följde med min nyss införskaffade vinylutgåva av Under The Churchs senaste grymmeplatta Rabid Armageddon. En rejäl dos skitig old-school-döds som borde finnas i var mans hem. Först till kvarn!

DSC_0001

(Den som eventuellt använder koden kan ju hojta till i kommentarsfältet för allas trevnad)

Annonser

Halloween-lyssning: Under The Church

30:e oktober. Dagen innan Halloween för de flesta, massiv skivsläppsdag för mig. För idag släpptes nytt material från bland annat göteborgska hjältarna RAM, rensmästarna Cryptopsy och sist men inte minst fullängsdebuten från old school-dödsarna Under The Church. Skivan är tufft döpt till Rabid Armageddon och bandets skivbolag Pulverized Records (lokaliserat i Singapore) tyckte tydligen att jag skulle ha skivan på releasedagen. Föredömlig leveranstid tycker jag och absolut inte mig emot för nu kan jag lyssna på svensk kvalitetsdöds hela helgen lång.

Mitt första intryck efter ett gäng genomlyssningar är att skivan inte verkar innehålla riktigt så många ”hits” som jag kanske hade hoppats på. Bandets självbetitlade EP som kom förra året innehöll ju ett rejält gäng sådana och det verkar inte riktigt finnas motsvarande på Rabid Armageddon. Men de kanske ploppar upp efter lite mer noggrann finlyssning och slår mig i skallen med största möjliga kraft när jag minst anar det. Och sedan så har vi ju omslaget av Mattias Frisk som bara skriker skräck och annat hemsk. Vilket ju är perfekt nu när det är Halloween.

under kyrkan

Lyssna här: Rabid Armageddon Bandcamp

Ett till tungt släpp i oktober

Fanken, jag missade ju att uppmärksamma det allra tyngsta skivsläppet i oktober! Den 30:e oktober släpper fenomenala old-schooldödsarna Under The Church sin fullängdsdebut Rabid Armageddon via Pulverized Records. Gruppens självbetitlade EP som kom förra året var rent dödmetall-guld och gjorde mig snabbt hungrig efter mer och snart är det alltså dags att stilla sin hunger. Smaskens.

Bäst musik 2014

It is time… dags att sammanfatta året som gått. Och det kan lättast sammanfattas med:

Wow!

Vilket musikår det har varit. 2014 kommer att gå till historien som ett av det starkaste någonsin när det kommer till musik av hårdare slag. I princip allt jag köpt, även det som skaffats på vinst och förlust, har varit mycket bra. Allt har naturligtvis inte varit mästerverk men topparna har varit många och dalarna förvånansvärt få. Därför säger det sig själv att det inte har varit helt lätt att plocka ut 10 skivor som jag gillat extra mycket under året och som skall få plats på årets topplista. En del kommer så klart att saknas som t.ex. Primordials nya skiva som jag köpte lite sent och inte har hunnit lyssna in mig på men så är det ju ibland.

Men innan vi skjuter av de skarpa skotten och presenterar årets hetaste lista så bränner vi av lite saluter med lösplugg och går igenom de mindre utmärkelserna:

Årets överraskning: At The GatesAt war with reality. Jo så är det. Jag hade inte räknat med att veteranerna från Götet skulle göra en såpass stark uppföljare till überklassiska Slaughter of the soul. Men det gjorde grabbarna och en hel metalvärld inklusive jag själv blev väldigt glada för det.

Årets besvikelse: OpethPale Communion. Har redan spytt tillräckligt mycket galla över den här skivan så jag säger bara: Vila i frid Opeth.

Årets upptäckt: Cannabis Corpse. Tji fick jag efter att ha dissat Cannabis Corpse som amerikansk struntmusik i alla dessa år. Av någon anledning så provlyssnade jag ändå och fastnade rejält i rökmolnet av Cannibal Corpse-minnande dödsmangel. Årets skiva från Cannabis Corpse (From wisdom to baked) är visserligen inte stark nog för att ta sig in på topp 10-listan men resten av deras diskografi är en njutning att lyssna igenom för en diggare av dödsmetall.

Årets EP: Under The ChurchUnder The Church. Nu har jag i ärlighetens namn inte lyssnat på så många EPs i år och engelska proggarna Haken har i år tydligen släppt en EP (beställd!) som är helt suverän. Men eftersom jag inte har hört den än så är det istället Under The Church som avgår med segern med sin självbetitlade EP fylld med grym svensk old-school döds.

 

Sådär, då var det avklarat. Då går vi över på de riktigt grova grejerna dvs listan. Även känd som Listan. Eller The List om man vill prata engelska.

10. VampireVampire. Eftersom Verminous inte släppte någon ny skiva i år så får Vampire från Göteborg agera stand-in. Ösig, lite punkig dödsmetall som är perfekt att avnjuta på mopeden (cykeln) med en ljummen folköl (varm choklad) i hand.

9. Grand MagusTriumph and power. Kom igen katten, det svänger ju! Många ”experter” verkar tycka att Triumph and power är bland det sämre Grand Magus har gjort och är inte alls nöjda med årets release. Men det är jag. Medryckande Heavy Metal för en grovjobbande arbetare. Och alla andra med för den delen.

8. RevocationDeathless. Så jäkla kul att lyssna på. Och jag som avfärdat gruppen som någon modern slags core-skit för bortskämda amerikanska köpcenterbarn. Men ack så fel jag hade. Deathless är grymt bra platta till bredden fylld med bra riff och kalasbra låtar.

7. NivlhelNivlhel. Nu är i och för sig Istapp på gång med en ny skiva men saknaden kan ibland bli lite för stor och då får man hålla till godo med det näst bästa: Nivlhel. Mer allvarliga än Istapp textmässigt men musikmässigt så bjuds det på minst lika finurlig och välgjord Black Metal. Plus även för det trevliga ljudet på skivan.

6. PortraitCrossroads. Heavy Metal gjord med både hjärta och hjärna. Allt är så snyggt, allt är så bra. Mer behövs inte sägas. Heja Portrait.

5. KriegsmaschineEnemy of man. Apokalypsens armé kommer marscherande från sydöst. Kriegsmaschine går längst fram och lirar undergångens soundtrack. Städer brinner, havet kokar och julafton ställs in. Och trummisen Darkside spelar årets mest underhållande trummor.

4. OriginOmnipresent. Skulle jag gissa så lever Origin efter ett motto i stil med: ”Kill with speed”, ”Slay with tech” eller ”Burn with notes”.  Origin visar som vanligt ingen pardon och Omnipresent lever upp till alla dom förväntningar jag haft. Årets tekniska dödsmetall om det inte varit för en annan amerikansk grupp vid namn:

3. Abysmal DawnObsolescense.  Jänkarna visar upp ett galet grymt riffande och bjuder på en show i ultratight mangel. Inte snabbast, inte brutalast men helheten knäcker all konkurrens i subgenren i år. Abysmal Dawn blir bara bättre och bättre och de kränger av bara farten ur sig en av årets fetaste låtar, Inanimate.

2. SkogenI Döden. Sverige. Du vackra moderland. Din natur viskar mitt namn och ber mig att lägga mig ner i ditt sköte för att dö. Ungefär så känns det att lyssna på Skogen. Det är så vackert men samtidigt så elakt. Ond bråd död på en bädd av mossa och sten.

1. Hail Spirit NoirOi Magoi. Nu brinner greksalladen på Knossos ruiner! De galna grekerna i Hail Spirit Noir har hängt med mig under hela året och jag verkar aldrig tröttna på deras skruvade Black Metal-variant. Detta är verkligen en värdig vinnare och även om motståndet varit särdeles hårt i år så är det Hail Spirit Noir som stångar sig fram och vinner hela baletten. Grattis Hail Sprit Noir, grattis Grekland, grattis Världen!

Då var det klart. Det firar vi med att beställa en sådan här (fast svart):

20141209010547-lp2.jpeg

Under The Church, årets EP?

För några månader sedan så köpte jag Under The Churchs EP med samma namn. Lite på vinst och förlust faktiskt, då jag inte hade hört talas om gruppen tidigare och inte hade någon egentlig aning om vilken musik dom spelade. Det enda jag visste var att gruppen härstammade från den gamla kultorkestern Nirvana 2002. Alltså den där samlingen av musiker som den inte helt okände filmkritikern Orvar Säfström en gång härjade i. Och det är ju lite utav en automatisk kvalitetsstämpel, jag menar med tanke på vilka imponerande polisonger den mannen har.

Hur som helst så visade det sig att köpet av Under The Church var en riktigt vinstlott. En sju låtar lång EP där öppningsspåret Denial of Death sätter ribban med en gång med sin svängiga, klassiska old-school dödsmetall. Och ribban hålls uppe på en hög nivå ända fram till avslutande dödskaramellen Back the the grave. Detta är en riktigt bra EP och eftersom jag knappt hört någon annan EP under året som hittills varit så kan jag nog utnämna Under The Church till årets sådan redan nu.

Verkar vara lite fel på ljudmixen på klippet ovan för på skivan så drunknar inte den härligt slafsiga sången i havet av distade gitarrer. Men svänget är i alla fall fortfarande intakt.