Vilken musik är bäst hittills år 2017?

Egentligen så är jag nog inte rätt människa att svara på det men jag skall i alla fall göra ett försök. Det är nämligen så att jag under årets första halva ganska exakt har lyssnat på 20 nya skivor ge och ta. Enligt mig inte särskilt många med tanke på otroligt mycket ny musik det har kommit i år och hur mycket jag har missat. Men jag gör som sagt ändå ett försök och ger er de 10 skivor jag tyckt har varit bäst hittills i år:

LornArrayed claws. Mörk, aggressiv svartmetall från Italien av alla ställen. Det första jag hört av gruppen som bildades redan 1999. Här blir det nog att leta sig bakåt i diskografin.

Tomb MoldPrimordial malignity. Riktigt bra grottmangel. Bokstavligt talat för det låter nästan som om skivan har blivit inspelad i en grotta, vilket jag bara ser som en fördel i det här fallet.

AzarathIn extremis. Polackerna är äntligen tillbaka och manglar lika hårt som vanligt. Inget nytt under solen men bra är det.

ImmolationAtonement. Det är Immolation. Det vill säga det är med automatik jävligt bra. Mer behöver inte sägas.

TehomThe merciless light. Hade inte hört något av gruppen innan men jag köpte av någon anledning skivan ändå. Och det är jag glad för för detta är kanonbra dödsmetall med en liten egen touch.

MordbrandWilt. Pålitligt old-school mangel från Värmland. Flikar in mycket snygga grejer i sina låtar och är väldigt underhållande att lyssna på.

Ascended DeadAbhorrent manifestation. Ännu mera primitivt grottstök. Och precis som i fallet med Tomb Mold så passar ljudet som handen i handsken till musiken.

Apocalypse OrchestraThe end is nigh. Här har vi en rolig överraskning. Långsam och tung Doom Metal med folk-influenser låter som något jag inte borde gå igång på men gruppens tunga låtar är hypnotiserande, vilket gör att man struntar i detaljer som lite sur sång ibland. Jävligt bra.

Power TripNightmare logic. Ös! Det är party hela kvällen lång när man lyssnar till Power Trip och deras senaste fullängdare. Fram med folkölen och ”thrasha som en maniac”!

VampireWith primeval force. Årets Tribulation heter Vampire och lirar hårdrocksdöds på allra bästa sätt. Det enda jag skulle kunna klaga på är väl att skivans omslag inte är så snyggt som man hade kunna hoppats på, annars är allt av allra högsta klass.

Placeringarna är inte i någon ordning och fältet kommer antagligen se väldigt annorlunda ut när året är slut. Det är också en hel del skivor som släppta under årets första hälft som jag har kvar att köpa som t.ex. Rikard Sjöbloms Gungfly, senaste plattan med Ayreon och och nya alstret med Dying Fetus. Med det höjer vi blicken mot den andra hälften av året och ser fram emot nya skivor med Accept, Portrait, Septic Flesh och Cannabis Corpse.

 

Annonser

Vinylhörnan: Vampire – Vampire

Vampire bildades i Göteborg 2011 och har hunnit med att släppa (enligt Metal-Archives) en fullängdare, en EP, en singel, en split och en demo. Typ en av varje alltså. Men diskografin kommer senare i år att berikas med ytterligare en fullängdare och förstöra den fina symmetrin. Något att se fram emot och ett grovmixat smakprov finns här.

Men nu är det inte en kommande, ännu ickeexisterande, skiva som fått snurra på skivtallriken utan Vampires självbetitlade album från 2014. 10 låtar thrashig dödsmetall som får min fot att stampa takten och mitt huvud att headbanga med det imaginära långa håret. Från det ösiga öppningsspåret Orexis till avslutande (och minst lika ösiga) Under The Grudge så är det högkvalitativ dödsmusik som vrålar ur högtalarna i ett allmänt trevligt tempo.

Mitt exemplar av skivan är en andrapress på grön vinyl och kommer med en stor poster på omslagets lie-man som gömt sig i en lövhög och håller i en osynlig apelsin. Lite reklam från skivbolaget får man också samt ett skivfodral med lite vampyrinfo. En fin utgåva utan krusiduller.

Bäst musik 2014

It is time… dags att sammanfatta året som gått. Och det kan lättast sammanfattas med:

Wow!

Vilket musikår det har varit. 2014 kommer att gå till historien som ett av det starkaste någonsin när det kommer till musik av hårdare slag. I princip allt jag köpt, även det som skaffats på vinst och förlust, har varit mycket bra. Allt har naturligtvis inte varit mästerverk men topparna har varit många och dalarna förvånansvärt få. Därför säger det sig själv att det inte har varit helt lätt att plocka ut 10 skivor som jag gillat extra mycket under året och som skall få plats på årets topplista. En del kommer så klart att saknas som t.ex. Primordials nya skiva som jag köpte lite sent och inte har hunnit lyssna in mig på men så är det ju ibland.

Men innan vi skjuter av de skarpa skotten och presenterar årets hetaste lista så bränner vi av lite saluter med lösplugg och går igenom de mindre utmärkelserna:

Årets överraskning: At The GatesAt war with reality. Jo så är det. Jag hade inte räknat med att veteranerna från Götet skulle göra en såpass stark uppföljare till überklassiska Slaughter of the soul. Men det gjorde grabbarna och en hel metalvärld inklusive jag själv blev väldigt glada för det.

Årets besvikelse: OpethPale Communion. Har redan spytt tillräckligt mycket galla över den här skivan så jag säger bara: Vila i frid Opeth.

Årets upptäckt: Cannabis Corpse. Tji fick jag efter att ha dissat Cannabis Corpse som amerikansk struntmusik i alla dessa år. Av någon anledning så provlyssnade jag ändå och fastnade rejält i rökmolnet av Cannibal Corpse-minnande dödsmangel. Årets skiva från Cannabis Corpse (From wisdom to baked) är visserligen inte stark nog för att ta sig in på topp 10-listan men resten av deras diskografi är en njutning att lyssna igenom för en diggare av dödsmetall.

Årets EP: Under The ChurchUnder The Church. Nu har jag i ärlighetens namn inte lyssnat på så många EPs i år och engelska proggarna Haken har i år tydligen släppt en EP (beställd!) som är helt suverän. Men eftersom jag inte har hört den än så är det istället Under The Church som avgår med segern med sin självbetitlade EP fylld med grym svensk old-school döds.

 

Sådär, då var det avklarat. Då går vi över på de riktigt grova grejerna dvs listan. Även känd som Listan. Eller The List om man vill prata engelska.

10. VampireVampire. Eftersom Verminous inte släppte någon ny skiva i år så får Vampire från Göteborg agera stand-in. Ösig, lite punkig dödsmetall som är perfekt att avnjuta på mopeden (cykeln) med en ljummen folköl (varm choklad) i hand.

9. Grand MagusTriumph and power. Kom igen katten, det svänger ju! Många ”experter” verkar tycka att Triumph and power är bland det sämre Grand Magus har gjort och är inte alls nöjda med årets release. Men det är jag. Medryckande Heavy Metal för en grovjobbande arbetare. Och alla andra med för den delen.

8. RevocationDeathless. Så jäkla kul att lyssna på. Och jag som avfärdat gruppen som någon modern slags core-skit för bortskämda amerikanska köpcenterbarn. Men ack så fel jag hade. Deathless är grymt bra platta till bredden fylld med bra riff och kalasbra låtar.

7. NivlhelNivlhel. Nu är i och för sig Istapp på gång med en ny skiva men saknaden kan ibland bli lite för stor och då får man hålla till godo med det näst bästa: Nivlhel. Mer allvarliga än Istapp textmässigt men musikmässigt så bjuds det på minst lika finurlig och välgjord Black Metal. Plus även för det trevliga ljudet på skivan.

6. PortraitCrossroads. Heavy Metal gjord med både hjärta och hjärna. Allt är så snyggt, allt är så bra. Mer behövs inte sägas. Heja Portrait.

5. KriegsmaschineEnemy of man. Apokalypsens armé kommer marscherande från sydöst. Kriegsmaschine går längst fram och lirar undergångens soundtrack. Städer brinner, havet kokar och julafton ställs in. Och trummisen Darkside spelar årets mest underhållande trummor.

4. OriginOmnipresent. Skulle jag gissa så lever Origin efter ett motto i stil med: ”Kill with speed”, ”Slay with tech” eller ”Burn with notes”.  Origin visar som vanligt ingen pardon och Omnipresent lever upp till alla dom förväntningar jag haft. Årets tekniska dödsmetall om det inte varit för en annan amerikansk grupp vid namn:

3. Abysmal DawnObsolescense.  Jänkarna visar upp ett galet grymt riffande och bjuder på en show i ultratight mangel. Inte snabbast, inte brutalast men helheten knäcker all konkurrens i subgenren i år. Abysmal Dawn blir bara bättre och bättre och de kränger av bara farten ur sig en av årets fetaste låtar, Inanimate.

2. SkogenI Döden. Sverige. Du vackra moderland. Din natur viskar mitt namn och ber mig att lägga mig ner i ditt sköte för att dö. Ungefär så känns det att lyssna på Skogen. Det är så vackert men samtidigt så elakt. Ond bråd död på en bädd av mossa och sten.

1. Hail Spirit NoirOi Magoi. Nu brinner greksalladen på Knossos ruiner! De galna grekerna i Hail Spirit Noir har hängt med mig under hela året och jag verkar aldrig tröttna på deras skruvade Black Metal-variant. Detta är verkligen en värdig vinnare och även om motståndet varit särdeles hårt i år så är det Hail Spirit Noir som stångar sig fram och vinner hela baletten. Grattis Hail Sprit Noir, grattis Grekland, grattis Världen!

Då var det klart. Det firar vi med att beställa en sådan här (fast svart):

20141209010547-lp2.jpeg