The battle rages on

I fredags så gjorde jag en mycket stor investering. Jag plöjde ner hela 49kr på att köpa Battlefield 2 med tillhörande expansioner. Och i ett snabbt slag så fick World of Tanks en konkurrent på ”spel-att-spela-på-lunchen”-arenan.

Welcome to duty

Welcome to duty

Battlefield 2 är tillsammans med Battlefield 1942 och Bad Company 2 det spel i Battlefield-serien jag spelat mest och det visade sig vara nästan lika roligt att spela det idag som det var på den tiden det var ett stående inslag i dom LAN-sammankomster som några polare och jag anordnade. Fast man märker ju hur mycket serien har utvecklats genom åren, inte minst grafikmotor- och ljudmässigt där dagens Battlefield-spel är i absoluta framkant. Det känns liksom inte riktigt rätt nu när man lirar tvåan igen och ens stora feta stridsvagn inte klarar att göra över ett rangligt trästaket. Ett litet ”bonk” och sedan tvärstopp blir resultatet istället för att bara göra småflis utav det.

Fast även om tvåan är ett bra och roligt spel så kommer nog inget spel någonsin i Battlefield-serien nå samma höjder som det första, och bästa, Battlefield 1942. Visst, idag är det otroligt primitivt på alla sätt och vis men när det kom så var den något utav en revolution. Den totala friheten på slagfältet var ibland överväldigande efter att ha ägnat en stor den av sitt spelliv åt att springa omkring i trånga korridorer och skjuta på diverse monster. Nu var man inte uppbunden av att försöka beta av level efter level utan man kunde ta en flygplan, flyga runt med det lite grann, krasha och dö, för att sedan bara börja om igen i en stridvagn.  Man kunde göra lite som man själv ville helt enkelt. Och man kunde göra det på slagfält som Berlin med sina tighta gatustrider, Operation Battleaxe som bjöd på ett riktigt ställningskrig och Omaha Beach där det alltid var en utmaning att komma förbi bunkrarna på stranden.

Dö Fritz, dö!

Dö Fritz, dö!

Och nu är det snart dags för Battlefield 4. På tisdag nästa vecka så skall det avtäckas med pompa och ståt, men efter att knappt har rört Battlefield 3 så står jag nog över. Jag lever hellre på fina minnen från Battlefield 1942 och på lite lunchdödande röj i Battlefield 2.

100 omgångar World of Tanks

Min arbetskompis och jag har skaffat oss en ny syssla att sysselsätta oss med på lunchrasterna. Nu är det inga promenader i vårsolen som gäller. Inte heller något skitsnack över en kopp kaffe. Nej nu är det virtuella strider med stridsvagnar som gäller i free-to-play-online-skjutaren World of Tanks. Hundra matcher kom jag upp i idag och det går väl sådär får man väl säga. För på 100 matcher så har jag varit med i det segrande laget 37 gånger, förlorat 60 och haft turen att överhuvudtaget överleva omgången 29 gånger. 47 fiender har jag förstört och jag sätter knappt varannat skott (45%). Men ändå är det riktigt kul. Det roliga är ju som bekant inte att vinna utan att delta.

Och ännu roligare ska det tydligen bli om man använder sin surt förvärvade real-life-lön och köper diverse virtuella prylar för. Men där är jag lite mer tveksam för hittills så har det gått utmärkt att lira utan sådana dumma påfund. Dessutom så har jag ännu inte sett röken av den dåliga stämning som tydligen skall råda i det så kallade communityt i World of Tanks. Så om någon där ute söker efter ett trevligt sätt att spendera sina frukost- och lunchraster på så kan jag varmt rekommendera World of Tanks (som även går bra att spela i hemmets lugna vrå).

Ich bin das Tiger!

Ich bin das Tiger!