Påfyllning i CD-samlingen

Även om det i mångt och mycket är vinyl eller streaming som gäller i dagens samhälle när det kommer till att lyssna på musik så har gubbgnälliga jag väldigt svårt att släppa CD-formatet. Det dimper ner nya CD-skivor i brevlådan med jämna mellanrum och detta är skörden under den gångna veckan:

img_7034

ArchgoatWhore of Bethlehem: Efter att ha fallit pladask för finska Archgoat och deras senaste mästerverk The Apocalyptic Triumphator tidigare i år så har det inte gått att hejda vidare djupdykningar i deras diskografi. Whore of Bethlehem är gruppens första fullängdare och kom 2006. Tyvärr så har den inte lika mustigt ljud som The Apocalyptic Triumphator och saknar ”hits” i samma utsträckning men är ändå en fullgod skiva i genren rå, ockult Death/Black-Metal.

ArmoryWorld Peace… Cosmic War: Speed Metal Space-Satan! Stolt och snabb Metal från Hising-Island, Göteborg. En debutskiva som dras med vissa skavanker men som får anses vara fullt godkänd. Armory är definitivt en grupp som jag kommer hålla ögonen på i framtiden.

In FlamesColony: Mera Göteborg och en skiva som faktiskt är en av få jag ägt en gång i tiden och sedan sålt. Men ett blogginlägg om skivan och framförallt låten Ordinary Story fick mig att bli lite nostalgisk så det vara bara att langa fram 40kr och köpa skivan igen. Jag är absolut inget stort fan av In Flames men Colony tycker jag är helt ok.

AllegianceBlodörnsoffer: Prima piskande Black Metal från det klassika svenska skivbolaget No Fashion och precis som mycket annan musik som släpptes på No Fashion så är Blodörnsoffer en väldigt fartfylld, melodisk och bra skiva. Svensk kvalité helt enkelt.

PrimordialThe Burning Season: Ett av mina favoritband och nu när jag äntligen fått fatt i ett fint exemplar av The Burning Season så täpper jag till ett av få återstående hål i deras diskografi. Titelspåret är helt fenomenalt och bör lyssnas på av alla som har sinne att uppskatta svart metall med keltiska influenser.

NecrovationBreed Deadness Blood. Slutligen lite svenskt dödsröj i form av skånska Necrovation. Finns inte så mycket orda om den här skivan mer än att den är riktigt jäkla bra och rekommenderas alla som gillar musik i stil med Verminous och tidiga Tribulation. Eller ”möed bra mög” som de kanske säger i Skåne. Det tar vi lite trynemjöl på.

Galet fredagstips: Ossuary Insane

Ossuarium, eller benhus, är en byggnad där benen efter en eller flera avlidna förvaras. Ofta synligt. Ett av de allra mest kända exemplen på detta är Benhuset i Sedlec i Tjeckien med sin ikoniska ljuskrona gjord av ben och dödskallar.

Följaktligen så är det jävligt rätt att kalla sitt band efter en sådan här byggnad och det är precis vad dödsmetallorkestern Ossuary Insane har gjort plus att de har lagt till att de (eller kanske någon annan) är galna. Kanske ett namn som är bättre i teorin än i verkligheten men vad betyder ett namn när man lirar reko Death Metal fylld med intressant riffande och en rejäl dos dynamik? Inte ett jota.

Enligt allsmäktiga Metal-Archives.com så är Ossuary Insane inte längre en aktiv grupp men det hindrade inte de svenska skivbolagen To The Death och Blood Harvest att tillsammans släppa promosamlingen Possession Of The Flesh tidigare i år. I mitt tycke en mycket trevlig samling som tyvärr verkar gått obemärkt förbi en alltför stor publik. Jag antar att klassisk amerikansk dödsmetall inte är lika mycket i ropet som det en gång var.

Vila i frid Bolt Thrower

Bolt Thrower kastade in handduken häromdagen och tackade för sig. Det är för djävligt men samtidigt ganska så väntat då gruppen inte gjort särskilt mycket väsen av sig sedan 2005 års Those Once Loyal och till råga på allt så dog ju trummisen Martin Kearns förra året. Så nu blir det inga fler låtar om krig och dödsbringande maskiner. Inga fler skivor med Space Marines och annat tufft på omslaget. Inget mer fränt basspel framfört av Jo Bench eller raspigt growlande från Karl Willetts.

Så det är väl bara att tacka Bolt Thrower för lång och trogen tjänst och för alla grymma skivor de gett oss under alla år de har varit aktiva. Min personliga favorit kommer alltid att vara Realm of Chaos, både av nostalgiska skäl och för att den helt enkelt rockar röv. Men som väl de flesta vet så kan man inte välja fel när det kommer till att lyssna på Bolt Thrower då alla deras skivor håller hög klass.

Tack Bolt Thrower och vila i frid.

”As fire fills the sky
We once believed in life
Now time to die
…For Victory”

Night Viper!

Jag säger bara det. För det borde räcka så.

Ok då, kan väl säga något mer då. Såg att Night Vipers självbetitlade skiva (släppt sent förra året) fanns på Ginzas pågående rea och eftersom jag läst en hel del positivt om bandet (främst hos Jarno/A Fair Judgement) så gjorde jag med viss tveksamhet slag i saken och investerade 99kr i ett exemplar. Tveksam på grund av att jag har lite svårt att ta till mig musik med enbart kvinnosång. Fråga mig inte varför men det är bara något som måste passa till 100% för att det skall funka för mig.

Och i Night Vipers fall så gör det just det. I likhet med Elin Larsson i Blues Pills så älskar jag Sofie-Lee Johanssons raspiga stämma och den passar bandets ösiga och svängiga Heavy Metal helt perfekt. Fan, detta är ett band som jag verkligen skulle vilja se live för den energi som Night Viper lyckats fånga på skiva är smått unik anser jag. De genomarbetade låtarna, de medryckande riffen, de svängiga trummorna, de blixtrande gitarrattackerna och den kaxiga sången. Allt är fanimej top-notch på den här skivan.

Night Viper i natten!

Vinylhörnan: Iron Maiden – Somewhere In Time

Iron Maiden. Ni har kanske hört talas om dem? Bildades 1975, har släppt 16 studioalbum och har en viss Bruce Dickinson vid micken? Låter bekant va? Jo visst är det så, världens största hårdrocksband (eller är det Metallica?) är inget man kommer undan ifrån och så inte heller jag. För även om jag växte upp utan att ha en endaste Iron Maiden-skiva i samlingen och inte varit särskilt förtjust i deras galopperande Heavy Metal så har jag under senare år börjat gilla dem ganska så mycket. Så mycket att jag nu äger, i mitt tycke, deras allra viktigaste och bästa skivor på vinyl. Vi snackar naturligtvis om den radda skivor som börjar med The Number of the Beast och avslutas med den fenomenala monsterplattan Seventh Son of a Seventh Son.

Sist in att hänga med sina polare i denna skara blev för mig Somewhere In Time som införskaffades så sent om i juli i år. En tripp till Andra Långgatans Skivhandel i Göteborg under början av semestern resulterande bland annat i att nämnda skiva fick hänga med hem och vilken skiva det är sedan. För de allra flesta så antar jag att det är låten Waysted years som ploppar upp när de tänker på Somewhere In Time och kanske bara den men då har man missat en massa Iron Maiden-godis. Öppningsspåret Caught somewhere in time lägger ribban högt och jag tycker att hela skivan håller mycket hög klass, framförallt spår som The loneliness of the long distant runner och avslutande Alexander the great.

Skivan i sig är som sagt köpt på Andra Långgatans Skivhandel och det är svårt att skriva om skivan utan att ta upp det klassiska omslaget. Fyllt med detaljer och referenser från Maidens tidigare släpp är det en fröjd att bara hålla i och undersöka så noga det bara går. En liten konstig/rolig detalj med skivan är att A-sidan inte har någon riktig etikett utan är helt vit. Detta är vad jag vet ett tecken på testpress men eftersom B-sidan är helt normal så antar jag att det bara rör sig om ett vanligt allmänt fabrikationsfel. Någon som är bättre bevandrad i vinylens värld och kan bringa ljus på denna fråga?

Electronic Summer 2016

Den femte upplagan av Electronic Summer-festivalen gick av stapeln nu i helgen och efter att nu några dagar senare återhämtat mig hyfsat så tänkte jag att det är dags att skriva några rader om denna tillställning. Något som blir svårare och svårare för varje år som går då farsan (ständigt festivalsällskap när det gäller elektronisk musik) och jag spenderar mindre och mindre tid på själva festivalen och allt mer på att strosa omkring i Göteborg och se vad staden har att erbjuda.

I år så beskådade vi endast två hela spelningar och det var Leather Strip på fredagen och Welle: Erball på lördagen. Bäst var som väntat Welle som jag aldrig blivit besviken på när jag sett dom live. De bjöd på en bra show med många hits och de verkade själva väldigt nöjda när spelningen var klar. Leather Strip var helt ok men eftersom jag knappt hört någon låt med dom innan så var det lite svårare att ta till sig. Lite besviken blev jag också när jag hörde att spelningen med Das Ich på fredagen tydligen varit helt fantastisk men man kan ju inte få allt här i världen.

Det var det om Electronic Summer. Över till det riktigt roliga, nämligen lördagens tur i Göteborg som började med ett besök på Akkelis Audio relativt nya butik i Gamlestan. Eftersom butiken ligger i ganska nära anslutning till tågspåren in mot stan så passade vi på att kika lite på gamla tåg innan vi gick in. Väl inne så fann vi en hel del kul att titta och klämma på men nästan allt på Akkelis är väldigt, väldigt dyrt så mesta tiden gick åt till att drömma. Dock så hittade jag ett par väldigt intressanta golvhögtalare i form av Neat SX1. Små, snygga och passar nog perfekt in i mitt vardagsrum där utrymmet är begränsat.

Efter det så styrde vi kosan mot slakthusområdet och Spike Brewery och deras smakbar som är öppen mellan 12-18 på lördagar. Där möttes vi av bryggare Marcus som glatt visade upp bryggeriet och gav oss smakprov (mot betalning naturligtvis) på fem öl som är bryggda hos dom. Här försvann tiden väldigt snabbt och efter nästan 2 timmar av tjöt och öl-smakande så var vi toknöjda och gick vidare. Varm rekommendation utfärdas då besöket var både lärorikt och bjöd på väldigt god öl.

Sedan blev det ölhaksbesök för hela slanten. Ölstugan Tullen Lejonet, Het Amsterdammertje, Ölrepubliken, The Rover och naturligtvis 3 Små Rum fick finbesök av oss och det testades en mängd god öl. Minnet sviker mig lite här men bäst var om jag inte minns helt fel Stone Ruination 2.0, Omnipollo Zodiak och 3 Små Rums alldeles egna Drömmen om Karibien Mango. Rundan avslutades med en rejäl festmåltid på Restaurang Mykonos på Linnégatan. Riktigt god och prisvärd mat och roligt att besöka stället igen ungefär 10 år efter att man var där senast.

Och sedan var det så dags att traska till festivalområdet och hur det var vet ni ju redan. Detta var en toppenhelg jag sent kommer att glömma och ser fram emot festivalen nästa år. Får se om det blir några band sedda överhuvudtaget då.

Två folköl från Omnipollo – part deux

I våras så skrev jag om ett litet besök jag gjorde hos ICA Åkered där jag kikade på vad de hade i sin folkölshylla. Imponerad som jag blev så var jag ganska säker på att denna lilla ICA-butik skulle få ytterligare besök av mig i framtiden och häromdagen så var det då dags. Eftersom jag blev mer eller mindre lyrisk över Omnipollos Bianca Blueberry Lassi Gose förra gången så var jag självklart tvungen att plocka ner mango- och hallon-varianterna i min kundkorg tillsammans med några öl till. Sedan så var det bara att glatt betala, trampa på gasen och blåsa hemåt.

Lever då dessa två varianter av Omnipollo Bianca Lassi Gose upp till min alldeles egenuppbyggda hype? Vi kan ju börja med Bianca Mango Lassi Gose som smakar ganska exakt som någon av Bravos fruktjuicer, vilket kanske inte är oväntat då mango har en stor del i ölets smak. Bianca Mango Lassi Gose har inte samma komplexa och djupa smak (om man får vara lite flummig) som Blueberry utan är mer ”pang på”. Inget större fel på det i och för sig men ja, inte riktigt samma kaliber som Blueberry alltså. 3,5/5 i betyg.

Dags sedan för Bianca Raspberry Lassi Gose. Här kliver vi upp ett litet pinnhål tycker jag. Hallonsmaken kommer fram bra vilket ger en trevlig syrlighet som balanseras fint mot den lilla sälta som också finns. Men lika bra som Blueberry Lassi Gose är inte heller detta utan det stannar på 3,75/5 i betyg.

Trots att varken hallon eller mango rår på blåbär i det här fallet så är detta två väldigt bra öl. Att de dessutom är folköl som går att köpa i välsorterade livsmedelsbutiker tycker jag är väldigt positivt. Folköl skall inte enbart behöva vara 6-pack med Norrlands Guld eller Falcon Bayerskt.

IMG_7031