Star Wars Armada: second strike

Jag kan inte påstå att mitt Star Wars Armada-spel går varmt här hemma då det i helgen var dags att blåsa dammet av spellådan och lira mitt livs andra omgång i Fantasy Flight Games rymdflotts-simulator. Och precis som förra gången så åkte jag på däng. Dock inte en lika kraftig käftsmäll som förra gången men trots allt så fick jag se min stolta Imperial Star Destroyer försvinna i ett moln av eld och allmän förödelse. Ett öde även min Victory-class Star Destroyer skulle dela trots att det ett tag såg ut som skeppet helt enkelt skulle ”flyga ur bild” och bli diskvalificerat.

Men trots att Armada sällan blir spelat och att jag ännu inte vunnit en omgång så gillar jag det. Det har en bra Star Wars-känsla och känns riktigt maffigt att spela. Fast jag tror att spelet kräver ett större bord än det jag har tillgängligt just nu då det känns om allt man har utrymme att göra är att leka Wall of Death med sin respektive flotta och hoppas att man är den som har mest tur med sina tärningar och håller ner skeppskrockandet till ett minimum. En större spelyta hade helt klart gett utrymme åt mer taktiska manövrar och minskat risken för att flyga ut över bordskanten. Det plus ett Home One-skepp till rebellerna för 400kr och jag tror att saken är biff. Återstår att se om det stämmer.

Fredag. Gratis dödsmetall någon?

Ja då var det alltså fredag igen. Första arbetsveckan efter semestern är snart avklarad och det är snart dags att fira helg igen.

Har det då hänt något kul i veckan som gått? Nja inte så värst mycket. Metallica släppte en ny låt från deras kommande skiva och gav ordet mediokert ett nytt ansikte. Vissa verkar tycka att detta är en tillbakagång till tidiga stordåd men i mina öron så låter det enbart gubbigt och trött. Tråkiga riff, trista trummor, kasst solo och fånig text, vilket väl var exakt det jag hade väntat mig. Hade någon annan grupp än Metallica stått bakom låten så har jag svårt att tro att någon hade brytt sig.

Ny låt har även klassiska Darkthrone presenterat i form av Tundra Leech från kommande skivan Arctic Thunder. Eftersom jag har noll och ingen relation till gruppen så har jag svårt att säga om det är bra eller dåligt i förhållande till deras tidigare material men låten som sig tycker jag är ganska trevlig i sin enkelhet. Lättlyssnat men utan något vidare tuggmotstånd och garanterat något jag glömt bort imorgon vid den här tiden. Men helt ok för stunden alltså.

Väldigt mycket roligare blir det om man lyssnar på Vanhelgds nya skiva Temple of Phobos och det är här rubriken på inlägget kommer in. Jag fick hem vinylutgåvan av nämnda skiva igår och med den följde det men en liten lapp med kod för att kunna ladda ner albumet. Och eftersom jag redan har en digital kopia (laglig naturligtvis) av skivan så tänkte jag att någon där ute kanske ville förgylla sin helg och använda koden för att kunna lyssna på ett av årets bättre släpp i genren Dödsmetall. Så jag säger varsågod och ha en trevlig helg.

vanhelgd

(Hojta gärna till när koden är använd)

Ny Rogue One-trailer

Någon som missat att det i morse kom en ny trailer för den kommande Star Wars-filmen Rogue One? Ingen alls? Ok men om det nu är någon som mot förmodan missat detta så kommer här en påminnelse: I morse kom det en ny trailer för Rogue One. Titta nu!

Jag gillar det jag ser. Det är det ikoniska och bekanta med en twist, främst symboliserat av en Dödsstjärna ”upp-och-ner”. TIE-fighters, Stormtroopers, X-Wings och gigantiska Star Destroyers uppblandat med lite nytt. Imperiet är de som håller hela galaxen i ett järngrepp och de få rebeller som finns skall slåss mot smala odds för att försöka stjäla planerna till ett supervapen. Klassiskt så det förslår men av trailern att döma så är allt otroligt välgjort och gjort med respekt. Inte helt oväntat så dyker en bekant syn upp i slutet av trailern och jag är ganska säker på att regissör Gareth Edwards och hans team kokat ihop något som kan bli riktigt, riktigt bra. Jag kan knappt bärga mig tills det är dags att se Rogue One på bio i december.

Hannes Grossmann på gång med ny skiva

För ett par år sedan så släppte trummisen Hannes Grossmann (ex-Obscura, ex-Necrophagist, Blotted Science, Alkaloid och ett gäng band till) sin första soloplatta The Radial Covenant. En mycket bra skiva som jag rankar bland det bästa som kom 2014. Och nu är den gode Hannes på gång med en uppföljare som skall gå under namnet The Crypts of Sleep och ett första smakprov släpptes för ett tag sedan:

Jag kan inte påstå att jag blev helt ”blown-away” av den nya låten men tycker ändå att det är ganska så trevliga dryga 4 minuter teknisk döds. Precis som på förra skivan så har Hannes hjälp av diverse musiker som Morean (Dark Fortress, Alkaloid) på sång och Linus Klausenitzer (Obscura) på bas. Lägg där till lite sköna gästsolon från bland annat vår egen Per Nilsson (Scar Symmetry) och Erik Rutan (Hate Eternal) och du har en redigt mustig dödsmetallgryta väl värd att vänta på. I skrivande stund så är det fyra dagar kvar på den Indiegogo-kampanj som finansierar skivan så om ovanstående text och musik verkar intressant, varför inte stödja med en peng? Jag har självklart gjort detta och ser med spänd förväntan fram emot nästa månad då skivan förväntas vara redo för leverans.

Vinylhörnan: RAM – Forced Entry

RAM bildades i Göteborg 1999 och min första kontakt med bandet var 2003 då de släppte sin debutskiva Sudden Impact. Jag var inne på ett av mina rutinbesök hos klassiska skivbutiken Bengans och fick syn på en CD som bara bepryddes av en cool logga på ett annars svart omslag. Utan att riktigt veta vad det var jag köpte så fick skivan följa med hem. Den stod ju ändå i hårdrockshyllan så hur fel kan det bli? Väl hemma så vill jag minnas att jag gillade RAMs Heavy Metal, klart influerad av välkända band som Judas Priest och Mercyful Fate. Men mer än så var det inte. Skivan hamnade i hyllan och spelades väldigt sällan då den fick konkurrera med musik som jag vid den tiden tyckte var mer intressant.

Och där kunde sagan om mig och mitt lyssnade på RAM vara över men det blev inte riktigt så. För då jag under senare tid fattat tycke för gruppen Portrait så jag ju tvungen att köpa deras split In Command som kom i slutet av 2014. En split de delade med inga andra än just RAM och som där levererade tre toppenlåtar. ”Hmm…man kanske skulle köpa lite fler skivor med RAM? De är ju faktiskt riktigt bra.” tänkte jag och även om det tog ett tag så blev tanken tillslut verklighet och nu har jag alla deras album. Förvisso så har jag dem på CD men vi får väl se om det kanske kan bli några fler på vinyl än dagens objekt i Vinylhörnan i framtiden.

Så över till vinylskivan. Forced Entry är RAMs andra skiva efter Sudden Impact och är en rekorderlig uppvisning i klassisk Heavy Metal. Örhängen som Sudden Impact och Machine Invaders har fått hänga med från föregångaren men nya låtar som titelspåret och sköna Breaking Through gör Forced Entry enligt mig till en mycket trevlig stund vid stereon . Mitt exemplar av skivan är ett av 500 släppta på svart vinyl av tyska High Roller Records 2010 och inkluderar en poster föreställande det råtuffa omslaget. En liten lustig detalj är att det står att albumet heter Lightbringer (RAMs tredje platta) på skivryggen. Ligger det någon smått berusad tysk bakom detta månne? Naturligtvis inget som påverkar nämnvärt men som säkert kommer störa mitt ordningssinne den dagen jag har fler vinylskivor med bandet i hyllan.

Två folköl från West Coast Bryggeri

Folkölsscenen fortsätter så sakteliga att växa och utvecklas och ganska nyligen så släppte Götets West Coast Bryggeri två stycken folkisar som nu går att köpa lite varstans i vårt avlånga land. Och eftersom jag inte är den som tackar nej till ny, intressant folköl så måste jag naturligtvis testa de båda.

IMG_7008

Den ena av dessa två är En Dröm Om Smultron som bryggts i samarbete med Spike Brewery, ett av de nyare och således lite mindre bryggerierna i Göteborg. Ölet i sig är en Berliner Weisse på 3.4% som bryggts med smultron (duh!) och jordgubbar och sedan balanserats upp med lite lime och vanilj. En mycket smaskig kombination skulle det visa sig och jag gillar verkligen ölets klara bär-karaktär. Syrligt, lite sött och framförallt satans gott. En riktigt bra folköl som om man skall gå efter Untappds betygsskala får 3.75 av 5 möjliga.

Den andra ölen är en tämligen klassisk IPA bryggd på humlesorter som Nugget, Chinook och Simcoe. Ölet har en mycket fin doft men smakar naturligtvis inte i närheten av lika mycket som sina syskon med högre alkoholhalt. Men allt som allt en välgjord och angenäm folköl som borde gå hem hos de flesta och som det kan drickas ganska många utav en het sommardag. Betyg: 3.25 av 5.

Två trevliga och köpvärda folköl alltså. Skål!

Vinylhörnan: Grave -You’ll never see…

…HEAVEN!!!

Jag har skrivit lite om denna eminenta och tillika klassiska dödsmetallskiva för ett gäng år sedan i min halvt insomnade serie där jag plockar ut väl valda CD-skivor ut min samling och skriver några rader om dessa. Men den här skivan är ju så bra så att det är ju omöjligt att det skulle bli tjatigt att ta upp den ytterligare en gång.

You’ll never see… är Graves andra fullängdare och behöver väl egentligen ingen ingående presentation. Svensk, klassisk döds med en ung Jörgen Sandström vid micken (och gitarren) som ger ifrån sig growl i världsklass. Grymma låtar som titelspåret, Morbid way to die och Grief lockar fram det där headbangandet som egentligen lagts på hyllan för länge, länge sedan. Bra skit helt enkelt.

Vinylutgåvan som jag har släpptes så sent som i april i år och just detta är ett av 200 exemplar pressade på ”clear”-vinyl. Skivan låter riktigt bra tycker jag och den återkommande och lite störande distortion som finns på min CD-utgåva är inte närvarande vad jag kan höra. Någon herre vid namn Patrick W Engel har gjort en speciell vinylmaster för just denna utgåva så kanske är det honom jag skall tacka för detta, vad vet jag.

Som sagt, de flesta vet väl redan att detta är en bra skiva men en uppmaning att på något format köpa denna klassiker utfärdas härmed.